Når jag besinner at then qval, Som verlden skäncker tusend-tal; Så âr thet godt at ligga kull, Och vara giömd i svartan mull.

8.

En dag går aldrig här förbi,
At man kan giöra sig rätt fri
För fängsel, oro och förtret;
För suckan, harm och ângslighet.

12. I verlden lefva leds jag vid, Ther har jag aldrig någon frid, Ty gier jag mig slätt ingen ro, Förr än jag får hos Jesum bo. 13. Ach, för tå, Jesu, mig titt barn Ur thenna verldsens ler och skarn

Låt tå mitt blod, mitt sinnes mod ej ut i arghet fara, At icke jag mot titt behag ett elackt barn må vara.

6. När jag that har, min hiertans far, annammat med all lydnvi` Så gack til mig på korssens stig, min siäl til lust och prydna. i 7. Ej skal jag tå med tviflan gå och uti tårar snyfta, Ty tu min Gnd, mitt glädie liud, vil med mig korsset lyfta. 8.

Rätt som jag bäst har til min gäst en svår och mödsam plåga, Tar tu them bort; ja, innan kort som vatnet en stor låga. 9.

I tig min far, min Gud, så har jag alt hvad mig mån fela, Tu fuller slår, och gier mig sår, men kan ock snart them hela.

ll. In på. then stig, så giör thet mig helt godt at ofta vandra, Ty tå kan jag, tig til behag, mitt onda kött förandra.

At altid drista på sin röda hy och kinner,
Thet är en galenskap, som man i tiden finner;
I dag så år mau röd och vet af intet fall,
I morgon år man blek och ligger stel' och kall.

Ehuru thet skal gå, thet vil jag tig nu lära,
Tu skalt tin Jesum af all hog, alt hierta åhra,
Tu skal thet giöra som tin herra Jesum vil,
Och säja: Jesu, tu, min broder, gif mig til.

8.

Ryck, herre Jesu, mig ur syudsens falska snara.
Jag gitter icke ther och vil ej längre vara;
Ryck til, jag står beredd at genast gå med tig,
Min Jesu, tu min vån, på salighetens stig.

9. I tig så har jag frid i alla mina dagar, I synden har jag strid, och thet som mig försvagar, I tig så lefver­ jag och har ett evigt lins, I synden hafver jag min död, mitt fånga-hus.

Christtrogen siäl, tu som för Jesu vilt bekänna The många synder, som titt hierta daglig bränna, Tu får nu Jesu nåd och Jesu rika tröst,

Tu får nu ligga vid tin Jesu kära bröst.

12. At såleds ställa. sig och byta om sitt sinne, Thet giör at man sin Gud har uti ett friskt minne,

2.
Eländig âr jag slackars barn och aska,
Min synd hon vil utj mitt hierta braska;
Jag kommen är i bennes starcka macht,
Som mig pä galna vägar stâdse bracht.