Palm-söndagen. Text: Phil. II: 5 ad 11. Vår första far och mor, jag menar Adam, Eva, I glädie, helighet, men ville lijka bli Som Gud; men hur' thet gick, thet finna alla vi, Som fingo synd til arf. Men Jesus, rijk af nåde, Förthenskul villig var at diupt ödmiuka sig I sitt förnedrings stånd; fast gudoms macht han bade, Han doch ej brukade men villigt then aflade; Än skiönt ban konung var, doch fantz han som en trähl, Han svårlig plågad blef och qvald til kropp och siäl. Therföre är han nu af Gudi och förhögder, Gud honom gifvit har ett namn högt öfver alla, Och med en tunga ren bekänna: Jesus Christ Lång-fredag. Act VI af alla evang. Uppå Lång-fredagen månd' Jesu kropp, then helga, På korsset hänga högt och sträckt, så at man tälja Af korsset kroppen med Pilati lof nedtaga Hans kropp i Örtagård the i en ny graf lade, Gud Adam, första man, uhr örtagården dref, Men när vår frälsare i örtagården thenna Begrofs, begrof han ock båd' tin och min synd slemma, Men uti tiden tu, min vän, sorgfällig vara Bör, at ej någonsin tu uti satans snara Må snärjas alt för hårdt, men bättring sann anställ, Med tårar Jesum smörg, så är tu salig, säll! Första Påskedag. Text: 1 Cor. V: 7, 8. Nu triumpherar ju vår Jesus, Gudz Son, kära, Som uppå thenna dag upstånden vist månd' vara Från döda, med stor macht och en stor härlighet, Thes tacke vi nu Gud i alla evighet. Men skal tacksäyelsen vår' Herre väl behaga, Utränsa, at ej en Herodis surdeg byser, Och rensa hiertat titt igenom vatnet rena, Nu medan som vi ha' thet Påska-lambet rena, Annan dag Påska. Text: Actor. X: 34 ad 44. När Abraham kom hem med enda sonen kära Måst', til ett offer ther han slachtas skulle då, Då Gud thet värcket til en sådan utgång drifvit, Från berget Golgatha nu kommer Jesus kär, Ho är förthenskul, som en christlig glädie spara Men lät, tu christen, tig i theras antahl finna, Omfatta honom nu rätt brinnande i trona, Så skal i evighet Gud visserliga skona Tig, ja och gifva til igenom Jesu namn Alt, hvad tu brutit har. Thet är en säker hamn! Tredie dag Påska Text: Actor. XIII: 26 ad 33 med. Af andans stora drifft sanct Paulus ju framställer Then lära i vår text, som allas sällhet gäller, Är sändt oss menniskior, som bo på thenna jord. I sin predikan han om Jesu död först talar, Doch skyndar sig rätt fort, ej länge tiden bahlar Men snart förkunnar om Christi upståndelse, Som uppå påske-dag i sanning månde skie. Och at upståndelsen ifrån the döda skedde, Genom upståndelsen har Gud fullkomma vehlat Thet löffte, som han giordt vår fäder och ej fehlat Uti thet ringaste; ty Jesu pijno var Ej nyttig, om ej han igen se'n upstådt har.. Men sij, ban döder är för våra synder många, |