Sidor som bilder
PDF
ePub

6.

In i tin nådes liufva famn
Jag söker ha min glädie-hamn,
At lefva ther til evig tid

I liufhet, kärlek, ro och frid.

7.

När jag besinner at thet qval,
Som verlden skäncker tusend-tal;
Så är thet godt at ligga kull,
Och vara giömd i svartan mull.
8.

En dag går aldrig här förbi,
At man kan giöra sig rätt fri
För fängsel, oro och förtret;
För suckan, harm och ängslighet.

9.

Rif, slit, förtryck, se grymmer ut, Giör ondt, och giör ther på ej slut; Är verldsens trug och slemma art, Thes odygd och fördömda fart.

10.

Ju mer jag täncker lefva här,
Ju mer så ökes mitt besvär;
Thet ökes til och tar ej af
Förr än thet följer mig i graf.

11.

Christ, gifve jag tå måtte snart Få slut uppå min lefnads fart, Förr än jag mer skal synda här, Och lefva mer uti besvär.

12.

I verlden lefva leds jag vid,
Ther har jag aldrig någon frid,
Ty gier jag mig slätt ingen ro,
Förr än jag får hos Jesum bo.
13.

Ach, för tå, Jesu, mig titt barn
Ur thenna verldsens ler och skarn

Epär

Til tig uti tin himla-sal,
Ther jag är fri för evigt qval!

Then tiugu andre sång-time.

Mitt korss jag som en christen drager,
Så länge Gud, han så behager,
Jag vil med Herrans vilja vara
Förnögd i medgång och i fahra;
Jag vet och therpå säkert bygger,

Hvad Gud har sagt han thet ej rygger,
At the, som korsset vilja ähra,

Sku evigt lifsens krona bära.

1.

tu Gud, mitt kött, min hud med tina pilar sårar, Flyr jag til tig rätt innerlig och giuter för tig tårar.

2.

Lät tå mitt blod, mitt sinnes mod ej ut i arghet fara, At icke jag mot titt behag ett elackt barn må vara.

3.

Stärck tu min macht, och hålt tu vacht på mig, som hielp behöfver, Tu vest at jag är ganska svag, när tu med kors mig pröfver.

4.

Ach Gud, ach Gud, jag, jag tin brud, vil korsset gierna bära Och taga mot titt straff, titt bot med tack och största äbra.

5.

Tag mig i hand, tag mot thet band, thet korss, tu Gud mig gifver; Thet, o min Gud, med böne-liud, til tig mig altid drifver.

6.

När jag thet har, min hiertans far, annammat med all lydna, Så gack til mig på korssens stig, min siäl til lust och prydna.

7.

Ej skal jag tå med tviflan gå och uti tårar snyfta,

Ty tu min Gud, mitt glädie liud, vil med mig korsset lyfta.

8.

Rätt som jag bäst har til min gäst en svår och mödsam plåga, Tar tu them bort; ja, innan kort som vatnet en stor låga.

9.

I tig min far, min Gud, så har jag alt hvad mig mån fela, Tu fuller slår, och gier mig sår, men kan ock snart them bela.

XIII: 27.

10.

Krön mig, tin brud, o herre Gud, med tina röda tårar, Jag vil nu på tin blod-väg gå, skiönt om tu mig thet sårar.

11.

In på then stig, så giör thet mig helt godt at ofta vandra, Ty tå kan jag, tig til behag, mitt onda kött förandra.

12.

Annamma mig, jag går til tig, tu Jesu, glädie-källa,
Gif tolamod, och var mig god, när jag skal tårar fälla.
Then tiugu tredie sång-time.

Drög intet med tin bättrings tid,
Så länge Gud han är tig blid,
Var snar med sannan ånger-tår
Förr än tu läggas kan på bår:
Then tid tu har utkorat tig,
At stiga utaf syndsens stig,
Kan hända icke är så lång:

Ach, kom tå med tin bättrings-sång!

1.

Besin, besin, mitt barn, thet är titt egit bästa,
At tig vid Jesu sår i diupast vördnad fästa,
Thet är nu tid ther til, och ej upskintas bör,
Kan hända för'n tu tänckt tu ifrån verlden dör.

2.

At altid drista på sin röda by och kinner,
Thet är en galenskap, som man i tiden finner;
I dag så är mau röd och vet af intet fall,

I morgon är man blek och ligger stel och kall.

3.

Tänck huru tu har giordt mot tig rätt ganska illa,
Om nu titt lifstids lopp på thenna stund stod stilla;
Och tu ej hade sändt tin siäl i Herrans hand,

Har tu tå icke sielf giett tig ett fängsels band?

[ocr errors]

4.

Ach nej, tu skalt i dag tig til tin Jesum skynda,
Och täncka at thet ej tar lag at länge synda,
Ty länge synda är at länge glömma Gud,

[merged small][ocr errors]

Och länge glömma Gud, thet strider mot hans bud!

5.

In til tin Jesum gack, tu vest ej hvad tör hända,
I dag kan Jesus tig ett nådigt hierta sända;

I morgon ock så kan hans nådes dörr stå gen,
At tu ej mera får tin Jesum til tin vän.

6.

Nu Herren gifve tig tå nåd och mycken lycka,
At all tin synda-last ur hiertat kunna rycka;
På thet tu måtte få (thet. tienar och som bäst)
Tin herra Jesum til tin tröst och hulda gäst.

7.

Ehuru thet skal gå, thet vil jag tig nu lära,
Tu skalt tin Jesum af all hog, alt hierta ähra,
Tu skal thet giöra som tin herra Jesum vil,
Och säja: Jesu, tu, min broder, gif mig til.

8.

Ryck, herre Jesu, mig ur syndsens falska snara,
Jag gitter icke ther och vil ej längre vara;
Ryck til, jag står beredd at genast gå med tig,
Min Jesu, tu min vän, på salighetens stig.

9.

I tig så har jag frid i alla mina dagar,

I synden har jag strid, och thet som mig försvagar, I tig så lefver jag och har ett evigt lius,

I synden hafver jag min död, mitt fånga-hus.

10.

Christtrogen siäl, tu som för Jesu vilt bekänna
The många synder, som titt hierta daglig bränna,
Tu får nu Jesu nåd och Jesu rika tröst,
Tu får nu ligga vid tin Jesu kära bröst.

11.

I Jesu kan tin siäl sig väl och riklig nära,
I Jesu kan tu få, alt hvad tu vilt begära,
I Jesu har tu lif, i Jesu har tu frögd,
I Jesu har tu ock then skiöna himlahögd.

12.

At såleds ställa sig och byta om sitt sinne,

Thet giör at man sin Gud har uti ett friskt minne,

Thet giör at syndens agg blir aldels ute stängt, Och bak om Jesu rygg i hafsens botn sänckt.

Then tiugu fierde sång-time.

Har jag syndat, så vil jag
Gå til Jesum nu i dag,

Längre kan jag icke töfva,
Medan synden vil mig röfva.
O mitt hierta, vak nu opp
Med ett kiärligt lifsens lopp,

Si, här står then tig annammar,
Jesus, til tin brude-kammar!

1.

Hvart skal jag fly, hvart skal jag taga vägen?
Ho med sin hielp kan vara mig benägen
I then beklämda sorg jag kommen är?
Ho tröstar mig och vil mig vara när?

2.

Eländig är jag stackars barn och aska,
Min synd hon vil utj mitt hierta braska;
Jag kommen är i hennes starcka macht,
Som mig på galna vägar städse bracht.

3.

Lif, kiött och blod, the äro mig til tunga,
När jag begynner läsa eller siunga;

Min Gud, then jag bör vörda med min mun,
Han är för honom som en usel brunn.

4.

Ett tyngre ok har jag ännu at draga,
Af satan, som plär gierna på mig klaga
Hos Gud, och altid mera lägga til,
Än Gud, then gode Gud, samtycka vil.

ve,

5.

När jag på verldsens rosenkinder skådar,
Ach
ach ve,
tå vid mitt hierta lådar
Thet onda, at jag länge hinna må,
Och af förundran mig för bröstet slå.

6.

Alt thetta är, som mig så svåra trycker
Och mig utur Guds blida åsyn rycker;

« FöregåendeFortsätt »