Sidor som bilder
PDF
ePub

At jag af mina tårar giör mig mätt.
Ach huru är mitt tilstånd mächta slätt!

7.

Jag suckar mig helt trött i mitt elände;
När vil thet med min suckan ta en ände?
Min klagan, suckan är hvar morgon ny.
Til hvem skal jag i thenna sorgen fly?

8.

Nu biertans siäl, hvad står thet til at giöra? Hvart hän skal jag tig arma träl bortföra? Ho kan tin bräck och siukdom giöra god? Håll still, jag vet nu råd, var vid gott mod!

9.

En vän i Jesu bar tu at förmoda:

Han är tin broder, och titt högsta goda,
Som näkar ej at vilja hela tig,

Allenast tu går fram ödmiukelig.

10.

Rack ut tin hand, tin trones hand med tårar, Tyck illa öfver synden, som tig sårar,

Fall ned på knä och sedan säg:

O Jesu, hielp mig på en jämnan väg!

11.

Jag uti syndsens fiättrar ligger buuden,
Hvar öfver hiertat ängslas nu på stunden;
Jag är en fånge, som ej kommer ut,
Förr än tu Jesu på min nöd giör slut.

12.

Christ gifve jag then dagen snart få skåda,
At tu min Jěsu ville mig thet båda:
Gack ut, gack ut ur snaran, tu mitt barn,
Jag har nu sielf löst up titt synda-garn.

13.

I thesso natt låg jag af synden bunden, Men si, Gud vare lof, rätt nu på stunden Kom Jesus sielf til mig med tröst och råd. Ach, Jesu, ske tig tack för all tin nåd!

14.

Ach Jesu, jag titt namn, tin godhet prisar,
Och mig en ödmiuk Petrum städse visar,
Ty tu har giordt thet ingen giöra kan,
Hos tig jag all min hielp och nöje fan!

[blocks in formation]

Tu, som ej annat giör, än spyr af munnen gift,
Och tycker illa om ens annars tal och skrift,
Se til titt egit pund, hur' mycket som thet väger.

2.

Tag bielkan aldraförst utur titt egit öga,

Förr'n tu vilt grandet ta utaf tin bror, kom sen, Tu arga siäl, och se på bägges fel och mehn, Kom väds, tu lärer med en skamlös tunga dröja.

[merged small][merged small][merged small][ocr errors][merged small][ocr errors]

At jag in för tin syn mitt pappers verck bär fram, Si, åt tin afvund jag med mina fingrar knäpper!

Jag bär min pänna fram min Gud til evig ähra,
Thet vida Svea-land til hugnad, gagn och tröst;
Och icke som tu sielf uttolckar med tin röst:
At jag för guld och ros min pänna skulle skära.

5.

Hör, jag vil råda tig tu leda afvandskruka,

Som med tin falska väf, likt spinlen snärja vil,
Om tu skalt hälsan få, så hasta tig nu til
All' dygders apothek, at någon läkdom bruka.

6.

Är thet tig icke mer til ro och största lycka,
At tu en liten rad til tin betrodda hiord
Vil gie i liuset, än ha på vällustens bord
The våta vahror och them i tin strupa trycka?

7.

Ach, jo tu mensko-barn, thet är såsom jag säger,
Ty dygd och daglig flit är Gudi til behag,
Si, thet skal rinna up en gång then räknings dag,
Tå Gud titt gifna pund til pricka öfverväger.

8.

Har tu thet om betrodt titt kött, tin onda vandring,
Tin verld och satan sielf; hvad står thet tå igen?
Gud säija skal til tig: Gack bort tu satans vän,
I en förskräcklig eld, som aldrig har förandring.

9.

Graf tå ej ned titt pund, som Gud tig månde gifva, Var i tin kallelse ej som ett uselt fä,

Ej som en stummer stock och ofruchtsamt ett trä, Men lät then vackra dygd til trogen flit tig drifva,

10.

Så skal hvar christen siäl mot all tin möda visa
En ähro-sammer mun, som går af hiertans grund,
Man signar tig, titt bus, ja all tin arbets-stund,
At thet är tig min vän til samvets ro och lisa.

(Tillägg till Joh. Vulteji skrifter.)

Samtal,

ens bedröfvad syndares medh sin tröstande Jesum. (Svedbergs psalmb. 279, 1695 års psalmb. 244, 1819 års psalmb. 177.)

1. Syndaren.

Ach, hvad skal iagh doch begynna?

Ach, hur qväljer synden migh,

Ach, bur gifver hiertat sigh!

Ögonen med tårar rinna,

Sorg och qvijdan, pust och grååt

Är min dageliga låt.

2. Jesus.

Hoo är then, iagh klaga hörer,
Then sigh jämrar hiertelig
Och så högt beklagar sig

Och thermed mitt hierta rörer?
Bort med sådan klaga röst,

Här är hugna, här är tröst!

3. Syndaren.

Ey, at någon ville sända

Migh een tröst i hiertat mitt,

At iagh blefve synden qvitt.

Ach, hvart uth skal iagh mig vända

För min synds oroligheet,

Som migh gör sorg och förtreet?

« FöregåendeFortsätt »