Sidor som bilder
PDF
ePub

Palm-söndagen.

Text: Phil. II: 5 ad 11.

Vår första far och mor, jag menar Adam, Eva,
Ej voro nöjde med i paradiset lefva

I glädie, helighet, men ville lijka bli

Som Gud; men hur' thet gick, thet finna alla vi,

Som fingo synd til arf. Men Jesus, rijk af nåde,
Oss ville rätta op och frälsa ifrån våde,

Förthenskul villig var at diupt ödmiuka sig
Och ifrån satans macht förlossa dig och mig

I sitt förnedrings stånd; fast gudoms macht han bade, Han doch ej brukade men villigt then aflade;

Än skiönt ban konung var, doch fantz han som en trähl, Han svårlig plågad blef och qvald til kropp och siäl.

Therföre är han nu af Gudi och förhögder,
Han, som tilförene var ned til korsset böjder,
Uppå Gudz högra hand är han nu blefven satt,
Thet är regerar alt, oss skyddar dag och natt.

Gud honom gifvit har ett namn högt öfver alla,
At uti Jesu namn vi böra diupt knäfalla

Och med en tunga ren bekänna: Jesus Christ
Är Herren Gudi vår til mycken ähra vist.

Lång-fredag.

Act VI af alla evang.

Uppå Lång-fredagen månd' Jesu kropp, then helga,

På korsset hänga högt och sträckt, så at man tälja
Kund' alla benen hans, betäckte och med blod
The voro alle, då han blekan död utstod.

Af korsset kroppen med Pilati lof nedtaga
Sig redo Joseph from snart giorde, samt tillaga
Linklädet, svepningen, straxt Nicodemus kom,
The Jesu jordefärd sig lade vinning om.

Hans kropp i Örtagård the i en ny graf lade,
Som Joseph uti steen uthugga låtit hade.

Gud Adam, första man, uhr örtagården dref,
När utaf honom synd, olydno öfvad blef;

Men när vår frälsare i örtagården thenna

Begrofs, begrof han ock båd' tin och min synd slemma,
Och giorde at vår graf hon är en luste-grifft,
Ther vi planteras, som oss lär Gudz helga skrifft.

Men uti tiden tu, min vän, sorgfällig vara

Bör, at ej någonsin tu uti satans snara

Må snärjas alt för hårdt, men bättring sann anställ, Med tårar Jesum smörg, så är tu salig, säll!

Första Påskedag.

Text: 1 Cor. V: 7, 8.

Nu triumpherar ju vår Jesus, Gudz Son, kära,

Som uppå thenna dag upstånden vist månd' vara Från döda, med stor macht och en stor härlighet, Thes tacke vi nu Gud i alla evighet.

Men skal tacksäyelsen vår' Herre väl behaga,
Så skal hvar man med flijt surdegen allan taga
Snart utur vägen bort, jag menar ondsko all
Samt arghet, som med hast tilskyndar svåra fall,

Utränsa, at ej en Herodis surdeg byser,
Men at vår christendom af christna dygder lyser.
Om surdeg ränsas ut, jag menar synden all
Förkastas, med stor hast vår Jesus komma skall

Och rensa hiertat titt igenom vatnet rena,
Ja, giöra hiertat rent igenom tron allena;
Han reningen också anställer genom blod,
Ty ban oss menniskior är nådig, mild och god.

Nu medan som vi ha' thet Påska-lambet rena,
Så låter aldrig oss mer under synden tiena;
Men ifrån syndsens sömn på thenne dag upstå,
At ej med döden vi til helfvetit bortgå.

Annan dag Påska.

Text: Actor. X: 34 ad 44.

När Abraham kom hem med enda sonen kära
Från berget Moria, tit Isac veden bära

Måst', til ett offer ther han slachtas skulle då,
Stor glädie all thess hus förvisso månde få,

Då Gud thet värcket til en sådan utgång drifvit,
At sonen Isac täck vid kära lifvet blifvit.

Från berget Golgatha nu kommer Jesus kär,
Ther Gudi til söt lucht han vist upoffrad är.

Ho är förthenskul, som en christlig glädie spara
Nu vil och icke med Gudz huus-folck glader vara?
Ach, then i sanning mot sig sielf dårachtigt giör
Och uti evig nöd, ja död sig sielfver föör.

Men lät, tu christen, tig i theras antahl finna,
Som med en hiertans frögd sig stundelig påminna,
At Jesus offrat sig i stället titt och mitt
Igenom korssens död, men tog 'gen lifvet sitt.

Omfatta honom nu rätt brinnande i trona,

Så skal i evighet Gud visserliga skona

Tig, ja och gifva til igenom Jesu namn

[ocr errors]

Alt, hvad tu brutit har. Thet är en säker hamn!

Tredie dag Påska

Text: Actor. XIII: 26 ad 33 med.

Af andans stora drifft sanct Paulus ju framställer

Then lära i vår text, som allas sällhet gäller,
Enär han säger här, at salighetens ord

Är sändt oss menniskior, som bo på thenna jord.

I sin predikan han om Jesu död först talar, Doch skyndar sig rätt fort, ej länge tiden bahlar Men snart förkunnar om Christi upståndelse, Som uppå påske-dag i sanning månde skie.

Och at upståndelsen ifrån the döda skedde,
Til vitne kallar han, them Jesus sig betedde
Lefvande här än ther, på mångahanda sätt.
The honom sågo; sij, the vitna alla rätt!

Genom upståndelsen har Gud fullkomma vehlat Thet löffte, som han giordt vår fäder och ej fehlat Uti thet ringaste; ty Jesu pijno var

Ej nyttig, om ej han igen se'n upstådt har..

Men sij, ban döder är för våra synder många,
För vår rättfärdighet månd' han af grafven gånga,
Och ville på thet sätt förskaffa dig och mig
Försoning, öfver slikt hvar trogen frögdar sig!

« FöregåendeFortsätt »