Böne söndagen. Text: Jac. I: 22 ad fin. cap. Skrymtaren är ej seen at ropa Herre, Herre, Men bär ej christnas frucht, ty räknas han fast värre En annan hörer väl, men vil ej ordet giöra, Sin nådes spegel Gud i ordet oss framställer Ach, skåda tig, min vän, i thesse speglar klara, För allehanda synd, för fåfäng gudztienst slem; Se til tu icke mot en enckia, faderlösa Christi Himmelfärdz dag. Text: Actor. I: 1 ad 12. Sen Joseph mycket ondt uti Egypten lidit, Uhr fängelset han kom, när tiden så framskridit, Til konglig värdighet. Seen Herren Jesus vår På jorden fängslad var och lidit pijno svår, Kom han til härlighet, til himla vardt uptagen, På fadrens högra hand blef satter thenna dagen, Ther han vår broder är, i äbro fadren lijk Regerar, hafver macht och är af nåde rijk. När han uptagen var och hade himla vägen Giordt öppen tig och mig, som är oss angelägen, Och hans lärjungar thet med bäfvan sågo på, Straxt syntes them två män' i hvita kläder stå; The sade: O, I män, hvi stån I här at skåda? Then Jesus, som upfor, thet skolom vi ehr båda, Han skal så komma 'gen, som han upfaren är, Beflita eder om, hans vilja hålla kiär. Ho salig himmels-färd en gång vil lycklig giöra, At änglarna thess siäl i Abrams skiöt sku föra, Han dag och natt skal sig befalla i Gudz band Och låta styra sig af Gud then helga and. Siette söndagen efter Påska. Text: 1 Pet. IV: 7 ad 12. Then samma Jesus, som til himla är uptagen, Han varder kommandes uppå then sista dagen, At sittia rätt och dom utöfver kropp och siäl, Säll är then menniskian, som sig bereder väl Och täncker städz' uppå, at ändan nu tilstundar På timmeligit alt. För satans marga funder Tig vachta, christen, vähl, at han ej förer tig Til yppig öfverflöd, som är högst skadelig; Men öfva nychterhat, var vakande at bedia, Är någon husvill man, tu honom herbergera Enär tu tala skal, så bör tu Gudz ord följa, Första dag Pingest. Text: Actor. II: 1 ad 14. Uti kung Achabs tid på tre åhr månd' ej komuna Den ring'sta droppa rägu, til creaturens fromma; En an' Elias kom, en större än then första, Han såg hur' men'skian var vanmächtig och månd' törsta; Thet himla rägnet föll på alla them, som böner Min christen, thetta mins och lät ej något hinder Tig vid then christne hoop och med andächtig böön Enär Gudz belga värck i ordet ställes före, Försmäda läraren, som talar sanning all, Annan dag Pingest. Text: Act. X: 42 ad med. ult. Jag ag giuta vatten vill, så säger himla Guden, Med hvar christ-trogen siäl. Hans löffte blef fullbordat, Vijd Petrus talade, straxt märktes andan falla Som ordet hörde rätt, så at the talade Therföre dopet the i samma stunden fingo, Min christen, tu och jag, som äfven äro kiöpte, Lät oss på Jesum Christ rätt tro, på thet vi må |