Sidor som bilder
PDF
ePub

Böne söndagen.

Text: Jac. I: 22 ad fin. cap.

Skrymtaren är ej seen at ropa Herre, Herre,
Men bär ej christnas frucht, ty räknas han fast värre

Än som thet fikon'träd, som hade många lööf,
Men ingen frucht. Så är mun-christen andlig dööf.

En annan börer väl, men vil ej ordet giöra,
Af speglen, Gudz ord, han ej vil til sinnes föra

Then stygga leda synd, som är en oren fläck,
Men i mång lusta snöd han lefver lika fräck.

Sin nådes spegel Gud i ordet oss framställer
Och säger, at han ej, ehvad thet nånsin gäller,

Vil inenoiskians förderf. Sin vredes spegel han
Ther näst framsätter för så qvinna såsom man.

Acb, skåda tig, min vän, i thesse speglar klara,
Af Herrans helga lag; lär taga tig til vara

För allehanda synd, för fåfäng gudztienst slem;
Lef altid gudelig, som en rätt Christi lem!

Se til tu icke mot en enckia, faderlösa - 282223241
Ell moderlösa barn tio ondsko må uthösa; si

Men altid båll tu tig, i thenna onda verld,
Reen, obesmittat af then snöda verldsens färd!

,

Christi Himmelfärdz dag.

Text: Artor. I: 1 ad 12.

Sen Joseph mycket ondt uti Ægypten lidit, Uhr fängelset han kom, när tiden så framskridit,

Til konglig värdighet. Seen Herren Jesus vår På jorden fängslad var och lidit pijno svår,

Kom han til härlighet, til himla vardt uptagen,
På fadrens högra band blef satter thenna dagen,

Ther han vår broder är, i äbro fadren lijk
Regerar, bafver macht och är af nåde rijk.

När han uptagen var och hade bimla vägen Giordt öppen tig och mig, som är oss angelägen,

Och hans lärjungar thet med bäfvan sågo på, Straxt syntes them två män' i hvita kläder stå;

The sade: 0, I män, hvi stån I bär at skåda? Then Jesus, som opfor, thet skolom vi ebr båda,

Han skal så komma 'gen, som han upfaren är, Beflita eder om, hans vilja hålla kiär.

Ho salig himmels-färd en gång vil lycklig giöra, At änglarna thess säl i Abrams skiöt sku föra,

Han dag och natt skal sig befalla i Gudz band Och låta styra sig af Gud then belga and.

Siette söndagen efter Påska.

Text: 1 Pet. IV: 7 ad 12.

Then
Then samma Jesus, som til himla är uptagen,
Han varder kommandes uppå then sista dagen,

At sittia rätt och dom utöfver kropp och själ.
Säll är then menniskian, som sig bereder väl

Och täncker städz’ uppå, at ändan nu tilstundar På timmeligit alt. För satans marga funder

Tig vachta, christen, vähl, at han ej förer tig Til yppig öfverflöd, som är bögst skadelig;

Men öfva nychterhat, var vakande at bedia,
Så skal tig Herren Gud vist bönen tin tilstädia;

Allenast kärlek reen tu bruka mot bvar man,
Ty öfverträdelsen af kärlek skylas kan.

Är någon busvill man, tu honom berbergera Och visa allom tienst, med kärleks tecken flera,

Och thet förutan knorr, ty Gud en gifvar' glad Högt älskar. Ähra tu tin Gud i allan stad!

Enär tu tala skal, så bör tu Gudz ord följa,
Och ej på något sätt then rena sanning dölja,

Så skal sanfärdig' Gud sitt löffte hålla tig,
Tig gifva sällhet bär och ther evinnerlig.

Första dag Pingest.

Text: Actor. II: 1 ad 14.

Uli kung Achabs tid på tre åbr månd’ ej komma
Den ring'sta droppa rägu, til creaturens fromma;

Men när Elias gick med böön på Carmel op,
Tå rägnade så at propbeten skyndsamt lopp.

En an' Elias kom, en större än then första,
Han såg hur' men’skian var vanmächtig och månd' törsta;

Tberför' til himla for med krafft och hielte-mod,
Gaf oss ett nådigt rägn: then helge ande god.

Thet himla rägnet föll på alla them, som böner
Endrächtigt stälte fram. Gud således bekröner

Them, som af hiertans grund bär dyreka honom rätt,
Then belga anda god andfå the alle slätt.

Min christen, thetta mins och lät ej något hinder
I vägen ligga tig, men laga at tu binder

Tig vid then christne hoop och med andächtig böön
Gier grann och noga acht på ordetz väderdöbn!

Enär Gudz belga värck i ordet ställes före,
Ser til at icke I, som somliga här giöra,

Försmäda läraren, som talar sanning all,
Ty lastaren ban får förvist ett olycks-fall.

Annan dag Pingest.

Text: Act. X: 42 ad med. ult.

Jag

ag giuta vatten vill, så säger himla Guden, Uppå then torstiga, i ty bao lofvad' bruden

En gåfva mycket dyr, en ädel kärleks-pant:
Then helga anda god, enär han sig förbant

Med bvar cbrist-trogen siäl. Hans löffte blef fullbordat,
Ty oppå Ping'sta dag, som thet och var förordnat,

Gudz ande neder kom utöfver qvinnor, män,
Som ährade Gudz ord; så går thet afven än.

Vijd Petrus talade, straxt märktes andan falla
Och komma liufvelig utöfver thesse alla,

Som ordet hörde rätt, så at the talade
Med tungomåhl och högt then högste prisade;

Therföre dopet the i samma stunden fingo,
Och således förbund med lefvand' Gud ingingo,

Gud theras fader blef, och the hans käre barn.
Ach sälle, sälle the, som sluppo satans garn!

Min christen, tu och jag, som äfven äro kiöpte,
Ja, äro äfvenväl i Herrans namne döpte,

Lät oss på Jesum Christ rätt tro, på thet vi må
Then ädla Ping’sta skiänck och evig sällhet få!

« FöregåendeFortsätt »