Sidor som bilder
PDF
ePub

Böne söndagen.

Text: Jac. I: 22 ad fin. cap.

Skrymtaren är ej seen at ropa Herre, Herre,

Men bär ej christnas frucht, ty räknas han fast värre
Än som thet fikon'träd, som hade många lööf,
Men ingen frucht. Så är mun-christen andlig dööf.

En annan hörer väl, men vil ej ordet giöra,
Af speglen, Gudz ord, han ej vil til sinnes föra
Then stygga leda synd, som är en oren fläck,
Men i mång lusta snöd han lefver lika fräck.

Sin nådes spegel Gud i ordet oss framställer
Och säger, at han ej, ehvad thet nånsin gäller,
Vil menniskians förderf. Sin vredes spegel han
Ther näst framsätter för så qvinna såsom man.

Ach, skåda tig, min vän, i thesse speglar klara,
Af Herrans helga lag; lär taga tig til vara

För allehanda synd, för fåfäng gudztienst slem;
Lef altid gudelig, som en rätt Christi lem!

Se til tu icke mot en enckia, faderlösa
Ell moderlösa barn tin ondsko må uthösa;
Men altid håll tu tig, i thenna onda verld,
Reen, obesmittat af then snöda verldsens flärd!

Christi Himmelfärdz dag.

Text: Actor. I: 1 ad 12.

Sen Joseph mycket ondt uti Egypten lidit,

Uhr fängelset han kom, när tiden så framskridit, Til konglig värdighet. Seen Herren Jesus vår På jorden fängslad var och lidit pijno svår,

Kom han til härlighet, til himla vardt uptagen, På fadrens högra hand blef satter thenna dagen, Ther han vår broder är, i äbro fadren lijk Regerar, hafver macht och är af nåde rijk.

När han uptagen var och hade himla vägen Giordt öppen tig och mig, som är oss angelägen, Och hans lärjungar thet med bäfvan sågo på, Straxt syntes them två män' i hvita kläder stå;

The sade: O, I män, hvi stån I här at skåda? Then Jesus, som upfor, thet skolom vi ehr båda, Han skal så komma 'gen, som han upfaren är, Beflita eder om, hans vilja hålla kiär.

Ho salig himmels-färd en gång vil lycklig giöra, At änglarna thess siäl i Abrams skiöt sku föra, Han dag och natt skal sig befalla i Gudz band Och låta styra sig af Gud then helga and.

Siette söndagen efter Påska.

Text: 1 Pet. IV: 7 ad 12.

Then samma Jesus, som til himla är uptagen, Han varder kommandes uppå then sista dagen, At sittia rätt och dom utöfver kropp och siäl, Säll är then menniskian, som sig bereder väl

Och täncker städz' uppå, at ändan nu tilstundar På timmeligit alt. För satans marga funder

Tig vachta, christen, vähl, at han ej förer tig Til yppig öfverflöd, som är högst skadelig;

Men öfva nychterhat, var vakande at bedia,
Så skal tig Herren Gud vist bönen tin tilstädia;
Allenast kärlek reen tu bruka mot hvar man,
Ty öfverträdelsen af kärlek skylas kan.

Är någon husvill man, tu honom herbergera
Och visa allom tienst, med kärleks tecken flera,
Och thet förutan knorr, ty Gud en gifvar' glad
Högt älskar. Ähra tu tin Gud i allan stad!

Enär tu tala skal, så bör tu Gudz ord följa,
Och ej på något sätt then rena sanning dölja,
Så skal sanfärdig' Gud sitt löffte hålla tig,
Tig gifva sällhet här och ther evinnerlig.

Första dag Pingest.

Text: Actor. II: 1 ad 14.

Uti kung Achabs tid på tre åhr månd' ej komuna

Den ring'sta droppa rägu, til creaturens fromma;
Men när Elias gick med böön på Carmel op,
Tå rägnade så at propheten skyndsamt lopp.

En an' Elias kom, en större än then första,

Han såg hur' men'skian var vanmächtig och månd' törsta;
Therför' til himla for med krafft och hielte-mod,
Gaf oss ett nådigt rägn: then helge ande god.

Thet himla rägnet föll på alla them, som böner
Endrächtigt stälte fram. Gud således bekröner
Them, som af hiertans grund här dyrcka honom rätt,
Then helga anda god undfå the alle slätt.

Min christen, thetta mins och lät ej något hinder
I vägen ligga tig, men laga at tu binder

Tig vid then christne hoop och med andächtig böön
Gier grann och noga acht på ordetz väderdöbn!

Enär Gudz belga värck i ordet ställes före,
Ser til at icke I, som somliga här giöra,

Försmäda läraren, som talar sanning all,
Ty lastaren han får förvist ett olycks-fall.

Annan dag Pingest.

Text: Act. X: 42 ad med. ult.

Jag

ag giuta vatten vill, så säger himla Guden,
Uppå then torstiga, i ty han lofvad' bruden
En gåfva mycket dyr, en ädel kärleks-pant:
Then helga anda god, enär han sig förbant

Med hvar christ-trogen siäl. Hans löffte blef fullbordat,
Ty uppå Ping'sta dag, som thet och var förordnat,
Gudz ande neder kom utöfver qvinnor, män,
Som ährade Gudz ord; så går thet äfven än.

Vijd Petrus talade, straxt märktes andan falla
Och komma liufvelig utöfver thesse alla,

Som ordet hörde rätt, så at the talade
Med tungomåhl och högt then högste prisade;

Therföre dopet the i samma stunden fingo,
Och således förbund med lefvand' Gud ingingo,
Gud theras fader blef, och the hans käre barn.
Ach sälle, sälle the, som sluppo satans garn!

Min christen, tu och jag, som äfven äro kiöpte,
Ja, aro äfvenväl i Herrans namne döpte,

Lät oss på Jesum Christ rätt tro, på thet vi må
Then la Ping'sta skiänck och evig sällhet få!

« FöregåendeFortsätt »