Tredie dag Pingest. Text: Actor. 14 ad 18. Som thet vist är en konst at något vinna kunna, Så fordras äfven konst och flijt til at thet vundna Behålla ständigt qvar. Slikt viste David vähl, Ty giorde han en bön, hebl nyttig sina siähl: Han bad, at Herren Gud ej nånsin skulle taga At andan blefvo qvar. Märck, at Samariæ land Jag nekar fuller ej, the anden ju fådt hade, Doch vijste anden ej sin värckan uppenbar, Min vän, båd' tu och jag, vi hafva, Gudi äbra, At han ej drifves bort uhr hiertat och vår siäl Igenom synden led; ty han kan icke blifva Fierde dag Pingest. Text: Actor. V: 12 ad 17. I skriften varder mäst med ordet surdeg menat Ett andeligit ondt, som menniskian orenat; Men med thet samma ord vår Jesus tecknat har Som vidgar sig nu uth och vinner många siälar, Igenom Herrans ord och andans stora krafft Af them, som trodde. När apostlarne förrätta Tå kom af städerne folck til Hierusalem Med krancker siähl och kropp, men gingo friske hem. Then siuk var til sin siähl och kände synder många, Han tröst i biertat fick och kunde sedan gånga Förnöjder i sin Gud, som synderna tilgaf, Och mång lekamlig kranck, som stödde sig vid staaf, Sin kära hälssa fick, och kastad' bort sin krycka; Helga Trefallighetz dag. Text: Rom. XI: 33 ad fin. cap. När något handlas skal om Gud, tre-enigheten, Til fånga tagas bör förnuftet, ty I veten, At då propheten såg Gud Herren sittia på Hög stohl, och Seraphim utöfver honom stå, Straxt syntes hvar och en sex vingar då utsträcka, Med två betäckte the sin fötter, men, ach sij, Så böra vi och med gudachtighetens vingar Med trones vingar tu uplyfft tin hog och sinne, Och grip med trona hvad förnuftet ej kan finna: Då får tu veta, at en Gud allena är, Men tre personer, som Gudz helga ord tig lär. Af honom, som sielf är all godhetz rika källa, I honom, som alt godt i oss fullborda kan, Första söndagen efter Trinitatis. Text: 1 Joh. IV: 16 ad fin. cap. Then rijka fråssaren ej ville kärlek öfva Mot fattig nästan sin, men lifvet hans bortröfva Eho som i kärlek altid ståndachtig blifver, I honom blifver Gud, och en förtröstning gifver Blir med mång' tusend', ja med all sin ängla-skar. Therföre, christen god, tu altid hafi minne, Om tu thet icke giör, men brodren tin förföljer, Fast än ban säija tör: Jag älskar Gud min Herre; Andra söndagen efter Trinitatis. Text: 1 Joh. III: 13 ad 19. En Cain brodren sin af arghet slog til döda, Och så tilkiänna gaf hur' han var en afföda Af satan, verldsens gud, som drar med falskhet stor Mång man til oskylt haat och hårdhet mot sin bror. Therför ej undrer mehr, I christne siälar trogna, Men then är redo dömd, som haat til brodren döljer, Förthenskul, christen god, tag tu tig väl til vara Tin siäl ifrån Gudz hämd, haf tu tin broder kär All skrymtan kasta bort, och var tin' broder ährlig, Lik som ock Jesus Christ sig visat har städs kärlig Mot Adams usle barn, at han then bittra död Med toligt mod stod ut, at frälsa them af nöd. |