Sidor som bilder
PDF
ePub

Tredie dag Pingest.

Text: Actor. 14 ad 18.

Som thet vist är en konst at något vinna kunna, Så fordras äfven konst och flijt til at thet vundna Behålla ständigt qvar. Slikt viste David vähl, Ty giorde han en bön, hebl nyttig sina siähl:

Han bad, at Herren Gud ej nånsin skulle taga
Sin helga anda bort, men nådeligen laga,

At andan blefvo qvar. Märck, at Samariæ land
Igenom Petri böön undfick then helga and.

Jag nekar fuller ej, the anden ju fådt hade,
Förr än apostelen sin hand uppå them lade,

Doch vijste anden ej sin värckan uppenbar,
Förr än med bönen sin tilstädes Petrus var.

Min vän, båd' tu och jag, vi hafva, Gudi äbra,
Then helga anda fådt, vårt dop kan vitne bära.
Ty lät oss flitelig tilsee och achta väl,

At han ej drifves bort uhr hiertat och vår siäl

Igenom synden led; ty han kan icke blifva
Uti den synda kropp, som sig månd undergifva
Allhanda verldslig lust, men sådant alt han skyr.
Vee tig, o menniskia, när anden från tig flyr!

Fierde dag Pingest.

Text: Actor. V: 12 ad 17.

I

skriften varder mäst med ordet surdeg menat Ett andeligit ondt, som menniskian orenat;

Men med thet samma ord vår Jesus tecknat har
Genom en liknelse sin dyra lära klar,

Som vidgar sig nu uth och vinner många siälar,
The förra varit ha' then lede satans trälar.

Igenom Herrans ord och andans stora krafft
Föröktes hopen mer och växte med all macht

Af them, som trodde. När apostlarne förrätta
Sitt helga embete och ville fåhren mätta,

Tå kom af städerne folck til Hierusalem

Med krancker siähl och kropp, men gingo friske hem.

Then siuk var til sin siähl och kände synder många, Han tröst i biertat fick och kunde sedan gånga

Förnöjder i sin Gud, som synderna tilgaf,

Och mång lekamlig kranck, som stödde sig vid staaf,

Sin kära hälssa fick, och kastad' bort sin krycka;
The hade orsak stor, Gud tacka för slik lycka.
Gud vari evigt lof, som plånar synder af,
Gud vari evig tack, som kära hälssan gaf!

Helga Trefallighetz dag.

Text: Rom. XI: 33 ad fin. cap.

När något handlas skal om Gud, tre-enigheten,

Til fånga tagas bör förnuftet, ty I veten,

At då propheten såg Gud Herren sittia på Hög stohl, och Seraphim utöfver honom stå,

Straxt syntes hvar och en sex vingar då utsträcka,
Med två the månde så sitt anlete betäcka,

Med två betäckte the sin fötter, men, ach sij,
Alt med the andre två så flyga the belt frij.

Så böra vi och med gudachtighetens vingar
Betäcka ögon, at förnufftet högt ej svingar;
Med ödmiukbet hvar man betäcka föttren bör,
At bani kiötzens värck ej något följe giör.

Med trones vingar tu uplyfft tin hog och sinne, Och grip med trona hvad förnuftet ej kan finna: Då får tu veta, at en Gud allena är,

Men tre personer, som Gudz helga ord tig lär.

Af honom, som sielf är all godhetz rika källa,
Igenom honom, som alt godt månd' återställa,

I honom, som alt godt i oss fullborda kan,
All salighet består, thet tror hvar christen man.

Första söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Joh. IV: 16 ad fin. cap.

Then rijka fråssaren ej ville kärlek öfva

Mot fattig nästan sin, men lifvet hans bortröfva
Han fasade ej för. Men Gud kärleken är,
Then menniskian är säll, som bonom hafver kär.

Eho som i kärlek altid ståndachtig blifver,

I honom blifver Gud, och en förtröstning gifver
På sidsta domedag, tå Jesus uppenbar

Blir med mång' tusend', ja med all sin ängla-skar.

Therföre, christen god, tu altid hafi minne,
At tu skal älska Gud af hierta, siäl och sinne.
Tin nästa skal tu och högst hafva kär ther näst,
At honom giöra, som tu menar med tig bäst.

Om tu thet icke giör, men brodren tin förföljer,
Så hatar tu och Gud, fast tu än sådant döljer,
Och icke kännes vid. Ty then ej kärlek bår
Til nästan sin, han då en lögnare vist är,

Fast än ban säija tör: Jag älskar Gud min Herre;
Ty händer honom och, at han en gång, ty värre,
Får debl med lögnens far för sin okärlighet,
Ja för sitt bat och nijt, i alla evighet.

Andra söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Joh. III: 13 ad 19.

En Cain brodren sin af arghet slog til döda,

Och så tilkiänna gaf hur' han var en afföda

Af satan, verldsens gud, som drar med falskhet stor Mång man til oskylt haat och hårdhet mot sin bror.

Therför ej undrer mehr, I christne siälar trogna,
At verlden hatar ehr; men varer städz' redbogna
Med toligt sin' ta' mot alt sådant, ty man veet,
Then gudligt lefva vil måst' lida stor förtret.

Men then är redo dömd, som haat til brodren döljer,
Hans arghet vist til lön then andra döden följer,
Jag menar, skilnad från then sälla salighet,
Och bland mandråpare Gudz straf i evighet.

Förthenskul, christen god, tag tu tig väl til vara
För sådant syndigt dråp. Men om tu vilt bevara

Tin siäl ifrån Gudz hämd, haf tu tin broder kär
Och honom hielp bete, enär han nödstält är.

All skrymtan kasta bort, och var tin' broder ährlig, Lik som ock Jesus Christ sig visat har städs kärlig Mot Adams usle barn, at han then bittra död Med toligt mod stod ut, at frälsa them af nöd.

« FöregåendeFortsätt »