Sidor som bilder
PDF
ePub

Tredie dag Pingest.

Text: Actor. 14 ad 18.

Som thet vist är en konst at något vinna kunna , Så fordras äfven konst och Aijt til at thet vundna

Bebålla ständigt qvar. Slikt viste David vähl, Ty giorde han en bön, bebl nyttig sina sjähl:

Han bad, at Herren Gud ej nånsin skulle taga
Sio belga anda bort, men nådeligen laga,

At andan blefvo qvar. Märck, at Samariæ land
Igenom Petri böön undfick then helga and.

Jag pekar fuller ej, the anden ju fådt hade,
Förr än apostelen sin band uppå them lade,

Doch vijste anden ej sin värckan uppenbar,
Förr än med bönen sin tilstädes Petrus var.

Min vän, båd' tu och jag, vi bafva, Gudi äbra,
Then helga anda fådt, vårt dop kan vitne bära.

Ty lät oss fitelig tilsee och achta väl,
At han ej drifves bort uhr biertat och vår sial

Igenom synden led; ty ban kan icke blifva
Uti den synda kropp, som sig månd undergifva

Allbanda verldslig lust, men sådant alt han skyr.
Vee tig, o menniskia, när anden från tig flyr!

Fierde dag Pingest.

Text: Actor. V: 12 ad 17.

I

skriften varder mäst med ordet surdeg menat Ett andeligit ondt, som menniskian orenat;

Men med thet samma ord vår Jesus tecknat bar
Genom en liknelse sin dyra lära klar,

Som vidgar sig nu uth och vinner många siälar,
The förra varit ha' then lede satans trälar.

Igenom Herrans ord och andans stora krafft
Föröktes hopen mer och växte med all macht

Af them, som trodde. När apostlarne förrätta
Sitt belga embete och ville fåhren mätta,

Tå kom af städerne folck til Hierusalem
Med krancker siähl och kropp, men gingo friske hem.

1

Then siuk var til sin siähl och kände synder många,
Han tröst i biertat fick och kunde sedan gånga

Förnöjder i sin Gud, som synderna tilgaf,
Och mång' lekamlig kranck, som stödde sig vid staaf,

Sin kära hälssa fick, och kastad' bort sin krycka;
The hade orsak stor, Gud tacka för slik lycka.

Gud vari evigt lof, som plånar synder af,
Gud vari evig tack, som kära bälssan gaf!

Helga Trefallighetz dag.

Text: Rom. XI: 33 ad fin. cap.

När något handlas skal om Gud, tre-enigheten, Til fånga tagas bör förnuftet, ty I veten,

At då propbeten såg Gud Herren sittia på Hög stohl, ocb Serapbim utöfver honom stå,

Straxt syntes bvar och en sex vingar då utsträcka,
Med två the månde så sitt anlete betäcka,

Med två betäckte the sin fötter, men, ach sij,
Alt med the andre två så flyga the belt frij.

Så böra vi och med gudacbtighetens vingar
Betäcka ögon, at förnufftet högt ej svingar;

Med ödmiukbet bvar man betäcka föttren bör,
At ban i kjötzens värck ej något följe giör.

Med trones vingar tu uplyfft tin hog och sinne,
Och grip med trona hvad förpufftet ej kan finna:

Då får tu veta, at en Gud allena är,
Men tre personer, som Gudz helga ord tig lär.

Af hovom, som sielf är all godbetz rika källa,
Igenom honom, som alt godt månd' återställa,

I honom, som alt godt i oss fullborda kan,
All salighet består, thet tror hvar christen man.

Första söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Joh. IV: 16 ad fin. cap.

Then rijka fråssaren ej ville kärlek öfva
Mot fattig nästan sin, men lifvet hans bortröfva

Han fasade ej för. Men Gud kärleken är,
Then menniskian är säll, som bonom bafver kär.

Eho som i kärlek altid ståndachtig blifver,
I honom blifver Gud, och en förtröstning gifver

På sidsta domedag, tå Jesus uppenbar
Blir med mång' tusend', ja med all sin ängla-skar.

Therföre, christen god, tu altid baf i mione,
At tu skal älska Gud af hierta, siäl och sinne.

Tin nästa skal tu och högst hafva kär ther näst ,
At honom giöra, som tu menar med tig bäst.

Om tu thet icke giör, men brodren tin förföljer,
Så hatar tu och Gud, fast tu än sådant döljer,

Och icke kännes vid. Ty then ej kärlek bär
Til nästan sin, han då en lögnare vist är,

Fast än ban säija tör: Jag älskar Gud min Herre;
Ty bänder honom och, at han en gång, ty värre,
Får debl med lögnens far för sin okärlighet,
Ja för sitt bat och nijt, i alla evighet.

[ocr errors][merged small][merged small]

En Cain brodren sin af argbet slog til döda,
Och så tilkiänna gaf hur' han var en afföda

Af satan, verldsens gud, som drar med falskhet stor
Mång man til oskylt baat och hårdbet mot sin bror.

Therför' ej undrer mehr, I christne siälar trogna,
At verlden batar ebr; men varer städz redbogoa

Med toligt sin' ta' mot alt sådant, ty man veet,
Then gudligt lefva vil måst' lida stor förtret.

Men then är redo dömd, som baat til brodren döljer,
Hans arghet vist til lön then andra döden följer,

Jag menar, skilnad från then sälla salighet,
Och bland mandråpare Gudz straf i evighet.

Förthenskul, christen god, tag tu tig väl til vara
För sådant syndigt dråp. Men om tu vilt bevara

Tin siäl ifrån Gudz bämd, haf tu tin broder kär
Och honom bielp bete, enär ban nödstält är.

All skrymtan kasta bort, och var tin' broder ährlig,
Lik som ock Jesus Christ sig visat bar städs kärlig

Mot Adams usle barn, at han then bittra död
Med toligt mod stod ut, at frälsa them af nöd.

« FöregåendeFortsätt »