F ierde dag Pingest.

Text: Actor. V: 12 ad 17.

I skriften varder mäst med ordet surdeg menat
Ett andeligit ondt, som menniskian orenal;
Men med thet samma ord vår Jesus tecknat har
Genom en liknelse sin dyra lära klar,

Som vidgar sig nu uth och vinner många siälar,

The förra varit ha’ then lede satans trälar.
Igenom Herrans ord och andans stora krafl't
Föröktes hopen mer och växte med all macht

Af them, som trodde. När apostlarna förrätta
Sitt helga embete och ville fåhren mätta,
Tå kom af städerne folck til Hierusalem
Med krancker siähl och kropp, men gingo friske hem.

Then siuk var til sin siähl och kände synder många,
Han tröst i hiertat fick och kunde sedan gänga
Förnöjder i sin Gud, som synderna tilgaf,
Och mäng’ lekamlig kranck, som stödde sig vid staaf,

Sin kära hälssa fick, och kastad' bort sin krycka;

The hade orsak stor, Gud tacka för slik lycka.
Gud vari evigt lof, som plånar synder af,
Gud vari evig tack, som kära hälssan gaf!

Af honom, som sielf är all godhetz rika källa,
Igenom honom, som alt godt mänd’ âterställa,

I honom, som alt godt i oss fullborda. kan,

All salìghet. bestůr, thet tror hvar christen man.

Första söndagen efter Trinitatís.
Text: I Joh. IV: 16 ad fin. cap.

Eho som i kärlek altid ståndachtig blifver,
I honom blifver Gud, och en förtröstning gifver
På sidsta domedag, tå Jesus uppenbar
Blir med mång' tusend', ja med all sin ängla-skar.

Andra söndagen efter Trinitatls.
Text: l Joh. Ill: 13 ud 19.

En Cain brodren sin af arghet slog til döda,

Och så tilkiânna gaf bur1 han var en amide
Af satan, verldsens gud, som drar med falskhet stor
Mång man til oskylt haat och hårdhet mot sin bror.

Men then år redo dömd, som haat til brodren döljer, Hans arghet vist til lön then andra döden följer,

Jag menar, skilnad från then sälla salíghet,

Och bland mandråpare Gudz straf i evighet.

All skrymtan kasta bort, och var tin’ broder åhrlig, Lik som ock Jesus Christ sig visat har städs kärlig Mot Adams usle barn, at han then bittra död Med toligt mod stod ut, at frålsa them af nöd.