Tredie söndagen efter Trinitatis. Text: 1 Pet. V: 6 ad 12. Vist hade Israël besvär och plågor många, Så söker än i dag vår fiend' satan grymma Men lyder tu, min vän och goda christen kära, Jag menar, fattar lust til ödmjukhetens dygd Ty om vi nychterhet med allo fijt föröfva, Ej vinna på vår siäl med våld ell' falskhet grof. Men Gud, från then all nåd til oss vist ymnigt kommer, Han styrcke, stödie oss, som han är mycket frommer Och bar uti sin son til evig härlighet Oss kallat. Honom skee stor prijs i evighet! Fierde söndagen efter Trinitatis. Text: Rom. VIII: 18 ad 24. Fast lidandet är svårt, thet Christi folck måst draga, Then högt uplyste man, sanct Paulus, oss och visar I dag, hur' mödan vår, ther med oss verlden risar, Ej jämlijk är emot then stora härlighet, Som uppenbaras skal på oss i evighet. Therföre hvad som hälst oss vederfars på jorden Vij tänkie städze på then härlighet, som gifvas Men then ochristen är, som ej til frijbet längtar Femte söndagen efter Trinitatis. Text: 1 Pet. III: 8 ad 15. På vägen kifver ej, til brödren Joseph sade. Gif Gud hvar christen och ett sådant sinne hade, Så skulle hvar och en, som bor i thenna verld, Mot nästan ställa sig förutan list och flärd; Men efter mången man bär ondt i hog och sinne, Therför' them ej med ondt batala, som tig banna, Men säg välsignelse, at all ofrid må stanna, Ty Herrans ögon stå med nåd til then förvist, Som sann rättfärdighet föröfvar utan list; Men öfver alla them, som svek och arghet drifva, Skal Herrans ansichte med vrede städze blifva, Då straff och plågor all in på them samlad bli, At the sitt egit slut med bäfvan måste sij. Styr therför' tungan rätt, at hon tig ej i fara Tå fruchtar tu ej med the ondas trug och bot, Siette söndagen efter Trinitatis. Text: Rom. III: 19 ad fin. Som menn'skians biertas råd, förslag och upsåt alla Sin lemmar synden led til tienst på många sätt. Thens enas öga snält en fattig eftervachtar, En annan fruchtar ej at fylla sina händer Med blod, och så sin foot then väg alt stadigt vänder, Men sij, med sådan tienst the alla ju förvärka Men sådant at undgå så lät oss alla tiena Igenom Jesum Christ. Gud fader oss thet gif! Sjunde söndagen efter Trinitatis. Text: 2 Petri I: 16 ad 19. På berget tig undsätt, så vil tig Herren hägna, Sad' ängelen til Loth, då Gud lät svafvel rägna Behållen Petrus blef med två lärjungar andra, Tå the och skrivit had', at Jesus skal ankomma Men then otrogna hoop at kasta til ett qvahl, Förthenskul, christen god, som vil behållen vara, Med bön och andacht stor up til the himla-berg, Ty som man seer at trän, then väg the pläga luta, XIII: 5. |