Sidor som bilder
PDF
ePub

Tredie söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Pet. V: 6 ad 12.

Vist hade Israël besvär och plågor många,
När the från träldom sin til Canan skulle gånga;

Som då, när Amalek med väpnad krigs-bär kom
Och ville slå tbem ned ell' nödga vända om,

Så söker än i dag vår fiend' satan grymma
Oss menpiskior med fijt bedraga til at rymma

Ifrån then sälla väg, som til vårt fäders-land
Ledsagar, ther stor lust fins på Gudz bögra hand.

Men lyder tu, min vän och goda christen kära,
Thet Petrus velat oss i sin epistel lära,

Jag menar, fattar lust til ödmiukhetens dygd
Och hvilar i tin Gud, tå blir ej tu til blygd.

Ty om vi nychterhet med allo Aijt föröfva,
Och ej med sypda-sömn vår Herra Gud bedröfva,

Skal satan, lejonet, som ryter efter rof,
Ej vinna på vår siäl med våld ell' falskbet grof.

Men Gud, från tben all nåd til oss vist ymnigt kommer,
Han styrcke, stödie oss, som ban är mycket frommer

Och bar uti sin son til evig härlighet
Oss kallat. Honom skee stor prijs i evighet!

Fierde söndagen efter Trinitatis.

Text: Rom. VIII: 18 ad 24.

Fast lidandet är svårt, thet Christi folck måst draga,
All thenna verldsens tijd vil Herren Gud doch laga

At vår bedröfvelse, then lätt och timlig är,
En vichtig bärligbet bos oss til slut frambär.

Then högt uplyste man, sanct Paulus, oss och visar
I dag, bur' mödan vår, ther med oss verlden risar,

Ej jämlijk är emot then stora härlighet,
Som uppenbaras skal på oss i evighet.

Therföre hvad som hälst oss vederfars på jorden
Af ogudachtigt folck med gierning eller orden,

Thess bitterhet skal oss ej giöra något bry,
På thet otolighet från oss må altid Ay.

Vij tänkie städze på then härlighet, som gifvas
Skal i tilkommand tid, then nu ej kan beskrifvas,

Mer än ebvad som fins uti then belga skrifft
Upteknad af the män, som ägdt Gudz andas drifft.

Men then ochristen är, som ej til frijbet längtar
Från träldom sin (ty ock hvart creator tijt trängtar),

Hans lön vist blir med then, som ej förlossning får
Ifrän eländet sitt i evighetens åbr.

[ocr errors]

Femte söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Pet. III: 8 ad 15.

På vägen kifver ej, til brödren Joseph sade.

Gif Gud hvar cbristen och ett sådant sinne bade,

Så skulle hvar och en, som bor i tbeona verld, Mot nästan ställa sig förutan list och färd;

Men efter mången man bär ondt i hog och sinne,
Ty vil Gudz ande sielf oss flitigt thet påminna,

At vi til siones ens inbördes finnas må,
Och redlig kärlek bland oss mera skötzel få.

Tberför' them ej med ondt batala, som tig banna, Men säg välsignelse, at all ofrid må stanna,

Ty Herrans ögon stå med nåd til then förvist, Som sann rättfärdighet föröfvar utan list;

Men öfver alla them, som svek och argbet drifva, Skal Herrans ansichte med vrede städze blifva,

Då straff och plågor all in på them samlad bli, At the sitt egit slut med bäfvan måste sij.

Styr tberför' tungan rätt, at hon tig ej i fara
Må föra, ty när tu kan talet titt försvara,

Tå fruchtar tu ej med tbe opdas trug och bot,
Men mot tio samvetz-sår förnimmer härlig bot.

Siette söndagen efter Trinitatis.

Text: Rom. III: 19 ad fin.

Som menn'skians biertas råd, förslag och upsåt alla
Är ond' alt frå tben tijd, som man plär ungdom kalla,

Så gifver mången man i tiden ganska lätt
Sin lemmar synden led til tienst på många sätt.

Thens enas öga snält en fattig eftervachtar,
Ens annars tunga thet allenast eftertracktar,

At arbet ställa an och mödo på alt sätt,
En an' af arghet full afhör Gudz ord ej rätt.

En annan fruchtar ej at fylla na bänder
Med blod, och så sin foot then väg alt stadigt vänder,

Som löper til thet ondt, ja, mer än gudlöst är.
En an' en annor synd af hiertat bafver kär.

Men sij, med sådan tienst the alla ju förvärka
Gudz barnas rolighet, thet the nog sielfva märka,

När theras lemmar all, som hafva synden tient,
Måst' plågas i then eld, som Herren har uptándt.

Men sådant at undgå så lät oss alla tiena
Rättferdighetena, så vil oss Gud förläna

En salig ändalycht, evionerligit lif
Igenom Jesum Cbrist. Gud fader oss thet gif!

Sjunde söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Petri I: 16 ad 19.

På berget tig undsätt, så vil tig Herren hägna,
Sad' ängelen til Loth, då Gud lät svafvel rägoa

Med eld af himmelen utöfver Sodoms stad,
Som med sin undergång mång siäl til afgrund lad.

Behållen Petrus blef med två lärjungar andra,
Då the på Tabors berg med Christo skulle vandra,

At om hans härlighetz förklaring vittne ge,
Sen the hans bittra död och himla-färd fått se,

Tå the och skrivit had', at Jesus skal ankomma
Med krafft och härlighet til alla trognas fromma,

Men then otrogna boop at kasta til ett qrahl,
Ther theras matk ej dör, och plågor ej ba tahl.

Förthenskul, cbristen god, som vil behållen vara,
Försumma ej i dag at til tin Jesum fara

Med bön och andacht stor up til the bimla-berg,
Lät verldsens missbag då bli siälens rätta färg.

Ty som man seer at trän, then väg the pläga luta,
Gemenlig falla kull, när man på them vil skiuta,

Så faller och en själ i döden til then ort,
Dit hon i thenna verld sin resa ställer fort.

XIII: 5.

« FöregåendeFortsätt »