Sidor som bilder
PDF
ePub

Tredie söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Pet. V: 6 ad 12.

Vist hade Israël besvär och plågor många,
När the från träldom sin til Canan skulle gånga;
Som då, när Amalek med väpnad krigs-här kom
Och ville slå them ned ell' nödga vända om,

Så söker än i dag vår fiend' satan grymma
Oss menniskior med flijt bedraga til at rymma
Ifrån then sälla väg, som til vårt fäders-land
Ledsagar, ther stor lust fins på Gudz bögra hand.

Men lyder tu, min vän och goda christen kära,
Thet Petrus velat oss i sin epistel lära,

Jag menar, fattar lust til ödmjukhetens dygd
Och hvilar i tin Gud, tå blir ej tu til blygd.

Ty om vi nychterhet med allo fijt föröfva,
Och ej med synda-sömn vår Herra Gud bedröfva,
Skal satan, lejonet, som ryter efter rof,

Ej vinna på vår siäl med våld ell' falskhet grof.

Men Gud, från then all nåd til oss vist ymnigt kommer, Han styrcke, stödie oss, som han är mycket frommer Och bar uti sin son til evig härlighet

Oss kallat. Honom skee stor prijs i evighet!

Fierde söndagen efter Trinitatis.

Text: Rom. VIII: 18 ad 24.

Fast lidandet är svårt, thet Christi folck måst draga,
All thenna verldsens tijd vil Herren Gud doch laga
At vår bedröfvelse, then lätt och timlig är,
En vichtig härlighet hos oss til slut frambär.

Then högt uplyste man, sanct Paulus, oss och visar I dag, hur' mödan vår, ther med oss verlden risar, Ej jämlijk är emot then stora härlighet,

Som uppenbaras skal på oss i evighet.

Therföre hvad som hälst oss vederfars på jorden
Af ogudachtigt folck med gierning eller orden,
Thess bitterhet skal oss ej giöra något bry,
På thet otolighet från oss må altid fly.

Vij tänkie städze på then härlighet, som gifvas
Skal i tilkommand tid, then nu ej kan beskrifvas,
Mer än ehvad som fins uti then helga skrifft
Upteknad af the män, som ägdt Gudz andas drifft.

Men then ochristen är, som ej til frijbet längtar
Från träldom sin (ty ock hvart creatur tijt trängtar),
Hans lön vist blir med then, som ej förlossning får
Ifrän eländet sitt i evighetens åhr.

Femte söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Pet. III: 8 ad 15.

På vägen kifver ej, til brödren Joseph sade.

Gif Gud hvar christen och ett sådant sinne hade, Så skulle hvar och en, som bor i thenna verld, Mot nästan ställa sig förutan list och flärd;

Men efter mången man bär ondt i hog och sinne,
Ty vil Gudz ande sielf oss flitigt thet påminna,
At vi til sinnes ens inbördes finnas må,
Och redlig kärlek bland oss mera skötzel få.

Therför' them ej med ondt batala, som tig banna, Men säg välsignelse, at all ofrid må stanna,

Ty Herrans ögon stå med nåd til then förvist, Som sann rättfärdighet föröfvar utan list;

Men öfver alla them, som svek och arghet drifva, Skal Herrans ansichte med vrede städze blifva,

Då straff och plågor all in på them samlad bli, At the sitt egit slut med bäfvan måste sij.

Styr therför' tungan rätt, at hon tig ej i fara
Må föra, ty när tu kan talet titt försvara,

Tå fruchtar tu ej med the ondas trug och bot,
Men mot tin samvetz-sår förnimmer härlig bot.

Siette söndagen efter Trinitatis.

Text: Rom. III: 19 ad fin.

Som menn'skians biertas råd, förslag och upsåt alla
Är' ond' alt frå then tijd, som man plär ungdom kalla,
Så gifver mången man i tiden ganska lätt

Sin lemmar synden led til tienst på många sätt.

Thens enas öga snält en fattig eftervachtar,
Ens annars tunga thet allenast eftertracktar,
At arbet ställa an och mödo på alt sätt,
En an' af arghet full afhör Gudz ord ej rätt.

En annan fruchtar ej at fylla sina händer

Med blod, och så sin foot then väg alt stadigt vänder,
Som löper til thet ondt, ja, mer än gudlöst är.
En an' en annor synd af hiertat bafver kär.

Men sij, med sådan tienst the alla ju förvärka
Gudz barnas rolighet, thet the nog sielfva märka,
När theras lemmar all, som hafva synden tient,
Måst plågas i then eld, som Herren har uptändt.

Men sådant at undgå så lät oss alla tiena
Rättferdighetena, så vil oss Gud förläna
En salig ändalycht, evinnerligit lif

Igenom Jesum Christ. Gud fader oss thet gif!

Sjunde söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Petri I: 16 ad 19.

På berget tig undsätt, så vil tig Herren hägna,

Sad' ängelen til Loth, då Gud lät svafvel rägna
Med eld af himmelen utöfver Sodoms stad,
Som med sin undergång mång siäl til afgrund lad.

Behållen Petrus blef med två lärjungar andra,
Då the på Tabors berg med Christo skulle vandra,
At om hans härlighetz förklaring vittne ge,
Sen the hans bittra död och himla-färd fått se,

Tå the och skrivit had', at Jesus skal ankomma
Med krafft och härlighet til alla trognas fromma,

Men then otrogna hoop at kasta til ett qvahl,
Ther theras matk ej dör, och plågor ej ha tahl.

Förthenskul, christen god, som vil behållen vara,
Försumma ej i dag at til tin Jesum fara

Med bön och andacht stor up til the himla-berg,
Lät verldsens misshag då bli siälens rätta färg.

Ty som man seer at trän, then väg the pläga luta,
Gemenlig falla kull, när man på them vil skiuta,
Så faller och en siäl i döden til then ort,
Dit hon i thenna verld sin resa ställer fort.

XIII: 5.

« FöregåendeFortsätt »