Sidor som bilder
PDF
ePub

Åttonde söndagen efter Trinitatis.

Text: Rom. VIII: 12 ad 18.

Ej vandra alla rätt, ty en del köttet följer,

Til thess at äntelig fördömelse them höljer
Uti then kulan diup, som intet vatn har,
Hvars svalg är så befäst at thet ej ända tar.

Men at, min christen, tu och jag med tig tillijka
Ej måge obetänckt til sådant elend fijka,

Så lät oss med en hast igenom andans nåd
Slå kull all kötzsens värk, upsåt och onda råd;

Ty oss står thet ej an the snöda lustar tiena,
Ell' våra lemmar them til värn och vapen läna,
Ty vi til fruchtan ej nå'n träldoms anda fådt,
Men som utvalde barn en frihetz anda nått.

Then anden med vår and' vet nogsamt vitne bära, Hur' Gud oss arfvelott och barnskap tächts förära,

At hvar och en bland oss, hvars andacht alfvar är Får tröstrikt bära fram sitt Abba fader kär.

Nu then sig ställer så, som rätta barnen ägnar,
Gudz änglar visserlig hån högeligen fägnar,
Han trones ändalyckt til en belöning har,
En siälens salighet, som aldrig ända tar.

Nionde söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Cor. X: 6 ad 14.

Then högst besittne Gud, fast han af grundlös nåde

Beviste Israël sin godhet, och af våde

Them frälste på mång sätt, thet Moses vitne bär, Doch glömde mången bort sin Gud at hafva kär,

Mot honom bruto the med syndig lustar marga:
I slemt afguderi the voro mycket arga,

Thet stygga horeri bedrefvo the som mäst,
Och Christum frestade, som är vår högsta prest.

Israel knorrade fast svåra resor många,
Förthenskul fingo the til Canaan ej gånga,
Men blefvo dödade, på hvarjebanda sätt,
Therför' at the sin Gud ej ville tiena rätt.

Sij, sådant skrifvit är til varning för oss slla,
Then samma synder giör, han måst och ändtlig falla
I Herrans vredes hand. Min christen, sådant märk
Och giör tin högsta fijt at öfva gudlig värk.

Doch lita ej på tig och tina kraffter svaga,
Men bed at Herren Gud vil nådigt med tig laga
I alt ehvad tu tig i tiden företar,

Sij, evig lycka tu tå visserligen har.

Tionde söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Cor. XII: 2 ad 12.

I andlig ting ej vij förmå thet ringsta göra,

Om andans värkan ej vår siäl får kraftigt röra
Med siälens rätta spijs, som är Gudz rena ord,
At hon, som förr var död, blir såledz lefvand' giord,

Oss ämbetz-gåfvors krafft Gudz ande ymnigt delar,
Så at hvad för vår siäl är nödigt aldrig felar.

Han ger them visdom nog om all Gudz hemlighet,
Som visa sku them väg, som bär til salighet.

En an' han trona ger, en an' helbregda gåfvor,
En an' prophetisk and, en annan andra håfvor,

Hvars namn och til en del apostlen här til lagt,
Se'n han oss i gemen först andans ämbet sagát.

Och fast Gudz gåfvors mått på mång sätt äro gifna, Bör the then Helga And' med vyrdning bli tilskrifna, Ty han then guden är, som med sin värkand' nåd Uplyser, styrer oss til goda värk och råd.

Doch genom Sonen oss Gud thessa gåfvor gifver
Uti then Helga And, fast skriften them tilskrifver
Gudz anda synnerlig, som är med bågges ett,
Ty hvad en af them gör, thet är af allom skedt.

Elfte söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Cor. XXV: 1 ad 11.

Vid handen Paulus här oss klart och tydligt gifver,

At all then lära, han i sine skrifter drifver,

Är viss och at han fådt, ehvad han androm lärdt,
Utaf then högste Gud; ty är thet mycket värdt.

Med många starka skiäl ban Christi död bevisar
Och thes upståndelse, hvars krafft han se'n beprisar,
Hälst som then skattas bör för grunden til vår tro,
Som öpnar siälen väg til oförgänglig ro.

Ty såsom syndens macht vår Jesum har aflifvat,
Så har upståndelsen oss lijf och sällhet gifvit;
Och som hans helga kropp i grafven lades nijd
At in til tridie dag ther hvila uti frijd,

Så skola kroppar vår' i grafven icke blifva,
Men när thet Gudi täks, skal han them krafter gifva
At möta then med frögd, som oss har hulpit bäst,
När oss vårt syndafall med döden hotad' mäst.

Gud gif therför oss nåd i tijd at synden döda
Och honom tacka rätt, som lossat oss af möda,

På thet vi äntlig sidst, må stanna hvar med an',
Ther ingen död ell' ondt oss nånsin drabba kan!

Tolfte söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Cor. III: 4 ad fin.

Som Abraham sin dräng sänd' ut at hustru taga Åth Isac, sonen sin, så vil och Herren laga

At herdarne hans Son må fly en täcker brud, Hvars siäl bör vara prydd i rener jungfru skrud.

När the en sådan tienst med alfvar vilja giöra,
Behöfva the full vist, at then med krafft utföra,
Beqvämlighet af Gud, som lärer bästa sätt,
At dela Herrans ord med trohet rent och rätt.

I gamla testament Gudz ord vist voro klara,
I nya testament the klarare månd' vara,

Hälst the rättfärdighet predika tröstelig

Them allom, som med tron tilägna Jesum sig.

Ty lär nu med all flijt oss, christne men'skior, följa
Gudz ord, at täckelse vår hiertan ej må hölja
Och stänga liuset bort, men at vi städze må
Med uptäckt ansichte Gudz klarhet skåda få,

På thet vi hos vår Gud förklarade må blifva
Til sådant hlarhetz sken, thet ingen kan beskrifva,
Men ho försumlig är, han undre ej ther på,
Om han i evighet i mörkret måste stå.

« FöregåendeFortsätt »