Sidor som bilder
PDF
ePub

Adertonde söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Cor. I: 4 ad 9.

För bvarje handa godt, som kommer alt från Herran,
Man bonom tacka bör så nähra såsom fierran;

Särdeles för then nåd oss allom gifven är
Igenom Jesum Christ, vår vän och broder kär.

Ty vi nu rikedom ha fådt i alla stycken,
Ej til nå'n timlig pracht, men apdeliga smycken,
Som pryda väl vår siäl. Gudz ord och belga bud,
The ther oss kunskap ge at känna rätt vår Gud.

Predikan är hos oss om Christo krafftig blifven,
Samt med så mång bevis och prof i liuset gifven,

At til vår salighet på gåfvor ej är brist,
När vi med säker tro omfattom Jesum Christ,

Then in til ändan oss i trona vil bevara,
At vi på Herrans dag bestå förutan fara;

Ty steds oryggelig Gudz nåde-löfften stå
Och then deblachtighet, som vi i Christo få.

Therför', min christen, lät tin högstå vinning vara
Thet evangelium och then predikan klara

Om Christo ocb för alt tu älska Herrans bud
För tin och nästans skul, ther hos och tacka Gud!

Nittonde söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. IV: 22 ad 29.

Sen A dam med sitt fall Gudz belät' plat förstörde,
Och för fullkomlighet sig synd och död påförde,

Född ban också en son, som fadrens belät bar,
Thet belät menar jag, som vi än måst ha' qvar.

Tbet är then menoiskian, som kallas bär then gamla
Och lärer mången siäl i syndsens mörker famla,

Samt med sitt smikreri förleder henne så,
At hon Gudz strânga dom til lön måst' undergå;

Ty när hon aflat har och fostren intet gödas,
Ser man af hennes rot mång' syndig gärning födas,

Och se'n, då synden fått sin krafft och mognad se,
Plär hon i ett för alt en evig död framte.

Therför går synden ej med någon tienst tilbanda;
At I förnyas må i edor sinnes anda,

Och nya menniskian e'r rätta prydning bl’er,
Tben med rättferdighet och helighet sig ter.

Bortlägger skrymteri och bruker sanning tala,
Er läppar låter ej ba' lögn och smickran fala,

Hälst som vi lemmar är i Jesu Christi kropp,
Then oss af idel nåd ther til bar tagit opp.

[ocr errors]

Tjugonde söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. V: 25 ad 28.

Sig ingen hålla bör alt efter thenna verlden
Och hennes klädnad' dra', jag menar synda färden,

Men vi sku alla fly hvad slemt och syndigt är,
Samt pröfva Gudz bebag och thet ha rätzlig kär.

Vij börom och se til, at vi försichtigt vandra,
Ej som the orise ell' oförståndig' andra,
Som aldrig bry sig om at nyttia tiden rätt,
Men then missbruka plä på mångabanda sätt,

The tänka aldrig på hur the ska Gud behaga,
Men tiena med sitt svalg för Gud sin glopna maga,

Hvar af båd' siäl och kropp i all oskicklighet
Förderfvas, at thess straf blir drygt i evighet.

Men bort med sådant alt, förblifver i gudzfruchtan
Ocb öfven eder städz i nychterbetens tuchtan,

På tbet at edor siäl må andans boning bli
Och I välsignelsen som vattn ymnogt si.

Betänck, för godhet all, then Gud oss vil bevisa,
Han fordrar intet mer än at vi honom prisa

I Herrans Jesu namn af hiertat, bug och siäl:
Ther til oss nåd förlän, o Helge Ande väl!

Tjugoförsta söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. VI: 10 ad 19 med.

När fienden är stark, mot then tu täncker strida,
Min christen, så se til at tu uppå tin sida

Först äger vapn god uti titt rustnings tält,
S’en at en redlig man anförer tig i földt.

Vår fiend' är ocb stark, then vi plä Satan kalla,
Fast han ej bafver kiött och blod, doch lister alla

Han brukar mot vår sial, therför måst' en och hvar
Med Alijt se til at ban the rätta vapnen bar.

Omgiorda ländren med tben cbristna sanning rena,
At falsker lärdoms ijd ej länder tig til mena,

Rättfärdigheten tig med Jesu Christi tro
Tilägna stadelig, så har du bästa ro

Ther näst tin fötter skoo at tu må redo vara.
Til evangelium, och så i frijd få fara.

Men öfver alla ting tag trones skiöld uppå,
At tu then arga verld med honom vinna må.

Emot the många skått och satans glödande pilar,
Tag salighetens bielm, at tig ej något felar,

Lät andans svärd, Gudz ord, tig altid vara näst,
Sen under Jesu vård tu strider, segrar bäst.

Tjugoandra söndagen efter Trinitatis.

Text: Phil. I: 3 ad 12.

Enär

en syndare sig rätzligen påminner
Sin syndalefnad stor och sig med hast besinner

At giöra sannan bot, då låfvar Herren nåd
Och låter then gå väl, som följer städz hans råd.

När som en lärare, then Herren velat skicka,
Ser sin åbörare med allan Aijt til pricka

Faststå och ta' i acht, hvad Herrans helga ord
Oss föreskrifrit bar, som bo på thenna jord,

Så blir han i sitt sin' med Paulo vist förnögder,
Och uti all sin värk allenast ther till bögder,

At han ett ödmiukt tack framställer för sin Gud,
Som giett them kundskap nog om all sin helga bud.

En trogen präst och ber, at Gud, som godt begynner
I tbess åbörare, sig mer och mer infinder

Och them stadfäster så, at the til Christi dag,
Med nöije kunne bli then högsta til behag.

Så pröfva, cbristen min, ehvad som bäst kan vara,
Hvad strāfvar mot Gudz ord, tu lät långt frå tig fara;

Se til at tu ej är nå'n man förargelig
Men lät rättferdig frucht sin fortgång ha hos tig.

« FöregåendeFortsätt »