Adertonde söndagen efter Trinitatis. Text: 1 Cor. I: 4 ad 9. För hvarje handa godt, som kommer alt från Herran, Man honom tacka bör så nähra såsom fierran; Särdeles för then nåd oss allom gifven är Ty vi nu rikedom ha fådt i alla stycken, Predikan är hos oss om Christo krafftig blifven, Then in til ändan oss i trona vil bevara, Therför, min christen, lät tin högsta vinning vara Om Christo och för alt tu älska Herrans bud För tin och nästans skul, ther hos och tacka Gud! Nittonde söndagen efter Trinitatis. Text: Eph. IV: 22 ad 29. Sen Adam med sitt fall Gudz belät' plat förstörde, Och för fullkomlighet sig synd och död påförde, Född' ban också en son, som fadrens belät bar, Thet belät' menar jag, som vi än måst' ha' qvar. Thet är then menniskian, som kallas här then gamla Och lärer mången siäl i syndsens mörker famla, Samt med sitt smikreri förleder henne så, At hon Gudz stränga dom til lön måst' undergå; Ty när hon aflat har och fostren intet gödas, Therför går synden ej med någon tienst tilhanda; Och nya menniskian e'r rätta prydning bl'er, Bortlägger skrymteri och bruker sanning tala, Tjugonde söndagen efter Trinitatis. Text: Eph. V: 25 ad 28. Sig ingen hålla bör alt efter thenna verlden Och hennes klädnad' dra', jag menar synda flärden, Men vi sku alla fly hvad slemt och syndigt är, Samt pröfva Gudz bebag och thet ha' rätzlig kär. Vij börom och se til, at vi försichtigt vandra, Som aldrig bry sig om at nyttia tiden rätt, The tänka aldrig på hur the sku Gud behaga, Men bort med sådant alt, förblifver i gudzfruchtan På thet at edor siäl må andans boning bli Betänck, för godhet all, then Gud oss vil bevisa, I Herrans Jesu namn af hiertat, hug och siäl: Tjugoförsta söndagen efter Trinitatis. Text: Eph. VI: 10 ad 19 med. När fienden är stark, mot then tu täncker strida, Min christen, så se til at tu uppå tin sida Vår fiend' är och stark, then vi plä Satan kalla, Omgiorda ländren med then christna sanning rena, Ther näst tin fötter skoo at tu må redo vara- Men öfver alla ting tag trones skiöld uppå, Emot the många skått och satans glödand pilar, Lät andans svärd, Gudz ord, tig altid vara näst, Tjugoandra söndagen efter Trinitatis. Text: Phil. I: 3 ad 12. Enär en syndare sig rätzligen påminner At giöra sannan bot, då låfvar Herren nåd När som en lärare, then Herren velat skicka, Faststå och ta' i acht, hvad Herrans helga ord Så blir han i sitt sin' med Paulo vist förnögder, At han ett ödmiukt tack framställer för sin Gud, En trogen präst och ber, at Gud, som godt begynner Och them stadfäster så, at the til Christi dag, Så pröfva, christen min, ehvad som bäst kan vara, Hvad sträfvar mot Gudz ord, tu lät långt frå tig fara; Se til at tu ej är nå'n man förargelig Men lät rättferdig frucht sin fortgång ha hos tig. |