Sidor som bilder
PDF
ePub

Adertonde söndagen efter Trinitatis.

Text: 1 Cor. I: 4 ad 9.

För hvarje handa godt, som kommer alt från Herran,

Man honom tacka bör så nähra såsom fierran;

Särdeles för then nåd oss allom gifven är
Igenom Jesum Christ, vår vän och broder kär.

Ty vi nu rikedom ha fådt i alla stycken,
Ej til nå'n timlig pracht, men andeliga smycken,
Som pryda väl vår siäl. Gudz ord och helga bud,
The ther oss kunskap ge at känna rätt vår Gud.

Predikan är hos oss om Christo krafftig blifven,
Samt med så mång bevis och prof i liuset gifven,
At til vår salighet på gåfvor ej är brist,
När vi med säker tro omfattom Jesum Christ,

Then in til ändan oss i trona vil bevara,
At vi på Herrans dag bestå förutan fara;
Ty steds oryggelig Gudz nåde-löfften stå
Och then dehlachtighet, som vi i Christo få.

Therför, min christen, lät tin högsta vinning vara
Thet evangelium och then predikan klara

Om Christo och för alt tu älska Herrans bud

För tin och nästans skul, ther hos och tacka Gud!

Nittonde söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. IV: 22 ad 29.

Sen Adam med sitt fall Gudz belät' plat förstörde, Och för fullkomlighet sig synd och död påförde, Född' ban också en son, som fadrens belät bar, Thet belät' menar jag, som vi än måst' ha' qvar.

Thet är then menniskian, som kallas här then gamla Och lärer mången siäl i syndsens mörker famla,

Samt med sitt smikreri förleder henne så,

At hon Gudz stränga dom til lön måst' undergå;

Ty när hon aflat har och fostren intet gödas,
Ser man af hennes rot mång' syndig gärning födas,
Och se'n, då synden fått sin krafft och mognad se,
Plär hon i ett för alt en evig död framte.

Therför går synden ej med någon tienst tilhanda;
At I förnyas må i edor sinnes anda,

Och nya menniskian e'r rätta prydning bl'er,
Then med rättferdighet och helighet sig ter.

Bortlägger skrymteri och bruker sanning tala,
E'r läppar låter ej ha' lögn och smickran fala,
Hälst som vi lemmar är i Jesu Christi kropp,
Then oss af idel nåd ther til har tagit opp.

Tjugonde söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. V: 25 ad 28.

Sig ingen hålla bör alt efter thenna verlden

Och hennes klädnad' dra', jag menar synda flärden, Men vi sku alla fly hvad slemt och syndigt är, Samt pröfva Gudz bebag och thet ha' rätzlig kär.

Vij börom och se til, at vi försichtigt vandra,
Ej som the ovise ell' oförståndig' andra,

Som aldrig bry sig om at nyttia tiden rätt,
Men then missbruka plä på mångahanda sätt,

The tänka aldrig på hur the sku Gud behaga,
Men tiena med sitt svalg för Gud sin glupna maga,
Hvar af båd' siäl och kropp i all oskicklighet
Förderfvas, at thess straf blir drygt i evighet.

Men bort med sådant alt, förblifver i gudzfruchtan
Och öfven eder städz i nychterbetens tuchtan,

På thet at edor siäl må andans boning bli
Och I välsignelsen som vattn ymnogt si.

Betänck, för godhet all, then Gud oss vil bevisa,
Han fordrar intet mer än at vi honom prisa

I Herrans Jesu namn af hiertat, hug och siäl:
Ther til oss nåd förlän, o Helge Ande väl!

Tjugoförsta söndagen efter Trinitatis.

Text: Eph. VI: 10 ad 19 med.

När fienden är stark, mot then tu täncker strida,

Min christen, så se til at tu uppå tin sida
Först äger vapn god uti titt rustnings tält,
S'en at en redlig man anförer tig i fäldt.

Vår fiend' är och stark, then vi plä Satan kalla,
Fast han ej hafver kiött och blod, doch lister alla
Han brukar mot vår siäl, therför måst' en och hvar
Med flijt se til at han the rätta vapnen har.

Omgiorda ländren med then christna sanning rena,
At falsker lärdoms ijd ej länder tig til mena,
Rättfärdigheten tig med Jesu Christi tro
Tilägna stadelig, så har du bästa ro

Ther näst tin fötter skoo at tu må redo vara-
Til evangelium, och så i frijd få fara.

Men öfver alla ting tag trones skiöld uppå,
At tu then arga verld med honom vinna må.

Emot the många skått och satans glödand pilar,
Tag salighetens hielm, at tig ej något felar,

Lät andans svärd, Gudz ord, tig altid vara näst,
Sen under Jesu vård tu strider, segrar bäst.

Tjugoandra söndagen efter Trinitatis.

Text: Phil. I: 3 ad 12.

Enär

en syndare sig rätzligen påminner
Sin syndalefnad stor och sig med hast besinner

At giöra sannan bot, då låfvar Herren nåd
Och låter then gå väl, som följer städz hans råd.

När som en lärare, then Herren velat skicka,
Ser sin åhörare med allan flijt til pricka

Faststå och ta' i acht, hvad Herrans helga ord
Oss föreskrifvit bar, som bo på thenna jord,

Så blir han i sitt sin' med Paulo vist förnögder,
Och uti all sin värk allenast ther till bögder,

At han ett ödmiukt tack framställer för sin Gud,
Som giett them kundskap nog om all sin helga bud.

En trogen präst och ber, at Gud, som godt begynner
I thess åhörare, sig mer och mer infinner

Och them stadfäster så, at the til Christi dag,
Med nöije kunne bli then högsta til behag.

Så pröfva, christen min, ehvad som bäst kan vara, Hvad sträfvar mot Gudz ord, tu lät långt frå tig fara; Se til at tu ej är nå'n man förargelig

Men lät rättferdig frucht sin fortgång ha hos tig.

« FöregåendeFortsätt »