Sidor som bilder
PDF
ePub

Tjugotredje söndagen efter Trinitatis.

Text: Phil. III: 17 ad fin. IV: 1 ad 4.

Vist talar skriften nog om ofullkomligheten,
Som är hos menniskian, at vinna saligheten,
Bör thet ej så förstås, som skulle thet stå fritt
At lefva som man vil alt efter tycket sitt,

Och ej beflita sig thet sälla målet hinna.

Bort thet, men hvar och en bör sig städz låta finna
I theras tahl, som se hur the må salighet
Omfatta, at the ej må dö i evighet.

Tu bör, min christen, tig med alfvar också vachta För them, med kätteri tin sällhet eftertrachta,

[ocr errors]

At såleds fiend' bli til Jesu Christi korss,
Ther från then högste Gud afvänd', bevare oss.

Ty then rättferdighet, som ju för Gud skal gälla,
The ej i Christi död, men lagsens gärning ställa

Och göra Jesum Christ så til en synda-träl,
Fast skriften säger klart, at han har löst vår siäl.

Men then, som stundelig thet sälla eftertrachtar,
Som fins i himmelen; thet jordiskt är, förachtar
Han skal omsider bli til sin lekamen klar,
The helga englar lijk samt räknad i thess skar.

XIII: 6.

Tjugofjerde söndagen efter Trinitatis.

Text: Colos. I: 9 ad 13.

Thet hörer prästen til en trogen förbön fälla
För sin åhörare, thet alle sig så ställa,

At the förkofras städz i vijshet och förstånd,
Och i all kärlek, hopp och tro upfyllas månd.

Lägg tig och vinning om, min christen, sielf at vandra
För Herren värdelig, ej som skamfläckar andra,

The aldrig någon tid god gärning visa fram,
Men uti ondskan sin framhärda utan skam.

Vij bör ej eller mer så oförståndigt lefva,
Men uppå högsta sätt ther efter endast stäfva,
At vi må växa til och känna Guden vår,
Hälst evig salighet vist ther uti består.

En styrcka fordras och mot frestelserna alla,
At vi i nödens tid ej ifrån Herren falla,

Men korsset gärna dra' tils Gud förändring giör,
Hälst såsom toligt mod til slutet glädie giör.

Förtbenskul, christen siäl, emedan Herren tagit
Tig utur mörcksens våld och så til liuset dragit,
Ty vandra tålelig såsom ett liusens barn,
At tu ej snärder blir i satans falska garn.

Tjugofemte söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Thes. IV: 13 ad fin.

Then ej försäkrad är om siälens tilstånd sälla,

Thet Gud oss gifva vil i paradis, må fälla

Mång' het och bitter tår; ty han är utan tröst, Se'n siälen blir ifrå sin kropp i döden löst.

Men Paulus, Herrans man, vil oss i texten lära
At alla kroppar, vi på bår til grafven bära,

The skola samtelig från döda straxt upstå,
Enär vår Herra vil basunen låta gå,

Ty Han skal stiga ned och fienderna sina
Nedlägga, kasta bort til evigt qval och pina;

Men the, som stadigt tro, at Jesus Christus har
Från döda 'gen upstådt med sin lekamen klar,

The skola samtelig, än skiönt the länge döda
Här varit, med en hast upstå och utan möda

I skyyn vår Herre kär ett möte giöra gladt,
Och finna salighet, som är then bästa skatt.

Förthenskul låtom oss, så ofta vi förspörja,
At någon vår vän dör, doch måtteligen sörja,
Och fägna oss at vi them möta få en gång
Och uti himmelrik framställa glädie-sång.

Tjugosjette söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Thess. II: 3 ad 11.

Then drager visserlig med tolamod all möda,

Som tänker altijd på, at han ifrån then snöda
Och onda verlden blir omsider salig skild
Och uti evighet får bära Christi bild.

Eho, som bära vil then samma bilden klara,
Han måste här i tijd med alfvar efterfara
Och sträfva, at thess tro må ökas dagelig,
Ty utan tron han är ej Gud bahagelig.

Men säll är then, som tro och kärlek stadigt hyser, Och af gudzfruchtan ren, som christnom ägnar, lyser, Fast än ban offta här bedröfvelse och vee

Måst lida, skal han doch sin Jesu ansicht' see

Och blifva Jesu lijk, när dommaren vil komma
Ned utaf himmelen at straffa them ofromma,

Som icke känna Gud, ej lyda Christi tal,
Då skal bli theras lön förderf och evigt qval.

Bemanner ehr med tro therför', I christne siälar,
Med fasa täncker på the säkra synda-trälar,

Med alfvar giörer bot, från synden vänden om
At hvar man säija kan: O, Herre Jesu kom!

Tjugosjunde söndagen efter Trinitatis.

Text: 2 Petr. III: 3 et 13.

Gud alla dagar vil oss menniskior förähra,

At vi hvar dag en san gudzfruchtan måge lära,
Afstå ifrån alt ondt och endast giöra godt.

Ve then med nådens tijd bedrifver spe och spott!

Men sidsta domsens dag, vårs Herras dag, skal vara,
Fast många uti synd och ondsko så fortfara,

At the med gierningar förneka samma dag,
Och lefva verldsens Gud til nöije och behag.

Vee them, ty visserlig förgås skal hela verlden,
Båd' himmel, haf och jord. Therföre synda-flärden,
Min christen, fara lät och vinlägg altijd tig
At vänta Herrans dag, lef from och christelig.

Then nya verlden haf med allo flit i minne,
Men thenne syndsens verld slå altid ubr titt sinne,
Ty hennes pracht och prål ej nånsin liknas må
Emot then härlighet, vi vänta at undfå

I nya himmelen, then Herren Gud vil giöra,
Ther skal all klagan, gråt och sorge-röst uphöra.
Gud gifve oss sin nåd här lefva kunna så,
At vi med helgon all ther evig glädie få!

« FöregåendeFortsätt »