Sidor som bilder
PDF
ePub

Jungfru Mariæ Renings dag.

Text: Malach. III: 1 ad 5.

Straxt

Otraxt efter Adams fall Gud utaf idel nåde
Ett löffte giorde at oss frälsa utaf våde

Igenom qvinnans säd; ty föll thet Eva in,
När Cain födder var, hon undfådt frälsarn sin,

Men fast bon felade bögt uti tankar sina,
Doch lät then store Gud för välfärd tid och mina,

Min christen, löfftet sitt fullbordas uppenbar:
Förbundsens ängel kom, som Malachias bar

Uti vår högtids text med klara orden skrifvit,
Johannes döparen bar ocb then läran drifvit,

Han Levi många barn har renat, feijat så,
At ingen guldsmed kan i tiden bitta på

Sitt silfver smälta om ell' feija, som vår Herre,
Vår Herre Jesus Christ, han renar störr och smärre

Som uti syndsens träck sig sölat. Men min siäl
Besinna thetta rätt, så går tig evigt väl,

Se til tu sträfvar ej mot reningen then skiöna,
Som Jesus giöra vil på tig, ty ban bekröna

Med evig salighet vil gammal så ock ung,
Som fadrens vilja giör; therföre tacka, siung:

Jungfru Mariæ Bebodelses dag.

Text: Es. VII: 10 ad 16.

E kunde Gideon förr dristeligen gånga
Mot Midianiterne, som voro ganska många,

Med liten bop, än Gud ett tecken honom gaf,
At theras macht och mod skull tryckas ned i qvaf.

När Ahas, Juda kung, med sina krigsmän alla,
För sina fiender förskräckt, lät modet falla,

Tå sände Herren Gud til honom en prophet,
Som efter Gudz bębag ett tecken gifva veet;

Han talar om Gud sielf och om Gụdz son then enda,
Then Gud at mandom ta i verlden ville sända

Och låta födas af en jungfru ren ocb skiär,
Så at hvar trogen siäl bel viss och säker är

Om högsta Gudens hielp mot fienderna alla;
Gudz Son, som är vår bror, Immanuel skal kallas,

Som märker: Gud med oss, therföre ingen kan
Emot oss vara, ty alsmächtig blifver ban,

Som han ock varit bar alsmächtig alla tider.
Ach, säll är then, som hielp utaf hans band förbider.

Men then, som kiött) och blod vil sättia sig til arm,
Han är förbannad, sig til evigt qval och harm.

Then hel. Johannis Döparens dag.

Text: Es. XL: 1 ad 8.

Fast store Herren Gud sitt folck för synder risar,
Doch utaf idel nåd ban bielper, tröstar, lisar,

Ty böd han sin prophet förkunna Juda kung,
At föras skulle bort så gammal som ocb ung,

The skulle fängslas först och seen förlöste blifva:
Gud lofvar theras brott och syndaskuld tilgifva ,

Förlossning skulle the från fängelset undfå,
Och ifrån Babel til Jerusalem hemgå.

Eburu liufft och kärt thet löfftet månde vara
För hela Israel, doch kan thet intet svara

Mot evangeli ord, som lofvar själens frijd,
Förlossoing, salighet och frögd til evig tijd.

Johannes döparen har talt på tbetta sättet,
Beredt för Herran väg, them nedrige uprättat,

Ocb dämpat högmod ned, förkrossat hårda berg
Med ordetz krafft, som går igenom been och märg.

Hvad döparen befalt var, städze ban ock giorde,
Så at båd' hög och låg bans hotelse försporde,

Men the liuf tröst och frid, som togo nåden mot
Och sig til Herren Gud omvände med san boot.

Then helige Michaelis dag.

Text: Apoc. XII: 7 ad 13.

Then stora draken, som från härligheten sälla
Bortkastad aldels är, han blyes ej anställa

I himmelen, thet är i Christi rijke, strijd
Och i församblingen upräcka stor ofrijd,

Men Michael, vår Gud och frälsare then kära,
Med sina änglar mång, om oss vil omsorg bära,

Han sänder lärare och herdar, the ther stå
I spetsen aldrafrämst och satan emotgå

Med Herrans rena ord, ty måste ormen hasta
Ubr kyrckio-bimmelen, som Gud månd bonom kasta

Uhr himlens härlighet så at han icke kan
Them öfvervinna, som af Cbristo föras an.

Förthenskull, cbristen min, lät tu tig städse föras
Af Christo, så skal vist hins ondas macht förstöras,

Thet rytand' leijonet skal vika från vårt boo,
Men segren gifvas oss samt evig siälaro.

Ty med all frestelse vil Jesus såleds laga
Och skicka at vi med hans bielp thet kunna draga,

Men vee then menniskio, som uppå tbenna jord
Ej följer Michael at stå mot drakens mord.

All Helgona dag.

Text: Apoc. VII: 2 ad 13.

The falska lärare församblingen bedröfva,
Med lögn och skrymteri the söka oss beröfva

Tben rätta saligbet; men ban, som kallas råd,
Förhindrar theras list, af sina milda nåd.

Han uppå anlet sitt af nåde tecknar sina
Rätt trogna tienare, som altid skola skina

Inför hans höga stohl med brita kläder på
Och palmer uti band, ther the med lofsång stå.

The ropa med hög röst, ty siälarna ej sofva
I himla paradis, men Herren Gud the lofva,

Then ende frälsaren, som them förlossat har
Ifrån bins ondas näät, och ibland ängla skar

Tbem komma låtit; nu ser til, I cbristne alla,
At icke en af oss, then Herren velat kalla

Til evig härlighet i Christo, Sonen kär,
Med lofs framställande försummeliger är.

Lät oss med böjde knän och sammanknipte händer
Af hiertat sända sock til böga himla-länder,

Och säija: Amen, lof och ähra och vijshet
Och tack och prijs och krafft ske Gud i evighet!

« FöregåendeFortsätt »