Sidor som bilder
PDF
ePub

Jungfru Mariæ Renings dag.

Text: Malach. III: 1 ad 5.

Straxt

Otraxt efter Adams fall Gud utaf idel nåde Ett löffte giorde at oss frälsa utaf våde

Igenom qvinnans säd; ty föll thet Eva in,

När Cain födder var, hon undfådt frälsarn sin,

Men fast hon felade högt uti tankar sina,
Doch lät then store Gud för välfärd tin och mina,
Min christen, löfftet sitt fullbordas uppenbar:
Förbundsens ängel kom, som Malachias har

Uti vår högtids text med klara orden skrifvit,
Johannes döparen bar och then läran drifvit,
Han Levi många barn har renat, feijat så,
At ingen guldsmed kan i. tiden hitta på

Sitt silfver smälta om ell' feija, som vår Herre,
Vår Herre Jesus Christ, han renar störr' och smärre
Som uti syndsens träck sig sölat. Men min siäl
Besinna thetta rätt, så går tig evigt väl,

Se ti tu sträfvar ej mot reningen then skiöna,
Som Jesus giöra vil på tig, ty han hekröna
Med evig salighet vil gammal så ock ung,
Som fadrens vilja giör; therföre tacka, siung.

Jungfru Mariæ Bebodelses dag.

Text: Es. VII: 10 ad 16.

Ej kunde Gideon förr dristeligen gånga

Mot Midianiterne, som voro ganska många,
Med liten hop, än Gud ett tecken honom gaf,
At theras macht och mod skull' tryckas ned i qvaf.

När Ahas, Juda kung, med sina krigsmän alla,
För sina fiender förskräckt, lät modet falla,

Tå sände Herren Gud til honom en prophet,
Som efter Gudz behag ett tecken gifva veet;

Han talar om Gud sielf och om Gudz son then enda,
Then Gud at mandom ta i verden ville sända

Och låta födas af en jungfru ren och skiär,
Så at hvar trogen siäl hel viss och säker är

Om högsta Gudens hielp mot fienderna alla;
Gudz Son, som är vår bror, Immanuel skal kallas,
Som märker: Gud med oss, therföre ingen kan
Emot oss vara, ty alsmächtig blifver han,

Som han ock varit har alsmächtig alla tider.

Ach, säll är then, som hielp utaf hans hand förbider. Men then, som kiött och blod vil sättia sig til arm, Han är förbannad, sig til evigt qval och harm.

Then hel. Johannis Döparens dag.

Text: Es. XL: 1 ad 8.

Fast store Herren Gud sitt folck för synder risar,
Doch utaf idel nåd ban hielper, tröstar, lisar,

Ty böd han sin prophet förkunna Juda kung,
At föras skulle bort så gammal som och ung,

The skulle fängslas först och seen förlöste blifva:
Gud lofvar theras brott och syndaskuld tilgifva,
Förlossning skulle the från fängelset undfå,
Och ifrån Babel til Jerusalem hemgå.

Ehuru liufft och kärt thet löfftet månde vara
För hela Israel, doch kan thet intet svara
Mot evangeli ord, som lofvar siälens frijd,
Förlossning, salighet och frögd til evig tijd.

Johannes döparen har talt på thetta sättet,
Beredt för Herran väg, them nedrige uprättat,

Och dämpat högmod ned, förkrossat hårda berg
Med ordetz krafft, som går igenom been och märg.

Hvad döparen befalt var, städze han ock giorde,
Så at båd' hög och låg hans hotelse försporde,

Men the liuf tröst och frid, som togo nåden mot
Och sig til Herren Gud omvände med san boot.

Then helige Michaelis dag.

Text: Apoc. XII: 7 ad 13.

Then stora draken, som från härligheten sälla

Bortkastad aldels är, han blyes ej anställa
I himmelen, thet är i Christi rijke, strijd
Och i församblingen upväcka stor ofrijd,

Men Michael, vår Gud och frälsare then kära,
Med sina änglar mång, om oss vil omsorg bära,
Han sänder lärare och herdar, the ther stå
I spetsen aldrafrämst och satan emotgå

Med Herrans rena ord, ty måste ormen hasta
Uhr kyrckio-himmelen, som Gud månd honom kasta
Uhr himlens härlighet så at han icke kan
Them öfvervinna, som af Christo föras an.

Förthenskull, christen min, lät tu tig städse föras Af Christo, så skal vist hins ondas macht förstöras, Thet rytand' leijonet skal vika från vårt boo, Men segren gifvas oss samt evig siälaro.

Ty med all frestelse vil Jesus såleds laga
Och skicka at vi med hans hielp thet kunna draga,
Men vee then menniskio, som uppå thenna jord
Ej följer Michael at stå mot drakens mord.

All Helgona dag.

Text: Apoc. VII: 2 ad 13.

The falska lärare församblingen bedröfva,
Med lögn och skrymteri the söka oss beröfva
Then rätta salighet; men han, som kallas råd,
Förhindrar theras list, af sina milda nåd.

Han uppå anlet sitt af nåde tecknar sina
Rätt trogna tienare, som altid skola skina
Inför hans höga stohl med hvita kläder på
Och palmer uti band, ther the med lofsång stå.

The ropa med hög röst, ty siälarna ej sofva
I himla paradis, men Herren Gud the lofva,
Then ende frälsaren, som them förlossat har
Ifrån hins ondas näät, och ibland ängla skar

Them komma låtit; nu ser til, I christne alla,
At icke en af oss, them Herren velat kalla
Til evig härlighet i Christo, Sonen kär,
Med lofs framställande försummeliger är.

Lät oss med böjde knän och sammanknipte händer
Af hiertat sända suck til höga himla-länder,

Och säija: Amen, lof och ähra och vijshet
Och tack och prijs och krafft ske Gud i evighet!

« FöregåendeFortsätt »