Sidor som bilder
PDF
ePub

Gudelig suck när klåckan slår.

Hör klåckav slår,

Se tiden går,
En stund är nu förfluten.

Så mins då väl,

O kära sial,
Tben sidsta dödz-minuten!

Tänck, timman then

Tog med sig hän En aln af tiden trånga;

Tänck, thesto förr

Oss möta tör Then evigheten långa!

O at vij då

Må redo stå
Vår Jesum til at möta!

Hvart ande-drag,

Hvart klåcke-slag Hielp oss, o Jesu söta!

Amen!

JOHAN VULTEJUS.

FÖRORD.

Elias Vult, född i Steiermark 1610, Ayktade för religionsförföljelses skull till Sverige och nedsatte sig såsom körsnär i Stockholm. Genom arbete och redbarhet förvärfvade han sig snart förtroende och aktning, blef kgl. bofpeltinerare och ålderman och efterlemnade vid sin död 1679 en icke obetydlig förmögenhet. Med sin hustru Juliana von Kotben af holsteinsk adel hade ban två söner: Johan och Gabriel, bvilken senare blef ryttmästare vid Jemtlands kavalleriregemente och adlad med namnet Lilliesvärd.

Den äldre sonen JOHAN, född i Stockholm den 13 Januari 1639, kallade sig VULTEJUS och egnade sig åt det audliga ståndet. Sedan han i tyska skolan i Stockholm grundlagt sina studier, blef han 1656 student i Upsala, 1668 filosofie doktor och 1669 invigd i prestembetet. Han blef då först huspredikant bos rikskansleren M. G. de la Gardie och derefter kyrkoherde vid tyska församlingen i Göteborg. Derifrån kallades han till öfverbofpredikant hos enkedrottningen Hedvig Eleonora, hvilken befattning ban innehade till 1685, då han på underdånig begäran entledigades "från hoftjensten“. År 1679 utnämndes han att jemte öfverhofpredikantsbefattningen vara kyrkoberde i Riddarholms och Bromma församlingar och afled i Stockholm den 23 Mars 1700. Han var två gånger gift: 1:0 med Marg. Barckman, 2:0 med Anna Wallrave, builken, född 1676, ban sjelf döpt. I separe giftet bade ban sonen Joban Julius, hvilken blef president i kammarrevisionen, kommendör af . 0. och adlad under namn af Vult von Steijern.

Kyrkoherden Vultejas var en färdfri man och ifrade för "att presterna måtte förbjudas löpa med peruker“. Såsom prest var han en verklig prydnad för sitt stånd och

« FöregåendeFortsätt »