Sidor som bilder
PDF
ePub

fram och röjde ulfven i fårakläderna. Att imellertid läsareväsendet så snart afstadnade i Arvidsjaur, det torde till en ganska stor del böra tillskrifvas v. Pastor Rhén. En man af denna energie, fasta och consequenta charakter samt utmärkta kunskaper, ej blott i hvad religionen rörer, utan ock samhällsordningen, var här på sin rätta plats. Läseriets motståndare funno i honom en fast och säker stödjepunkt, och fanatismens anfall mottogos till en början som vatten, öst på gåsen. Sedan läsare-cheferna, den ena efter den andra, blifvit framställda i sin nakenhet och förlorat allt förtroende, återvände förtroendet till presten, så mycket mer som det var en man, hvilken var det värd; och läseriet förlorade sin häftiga och tumultuariska charakter. En stor del af Arvidsjaurs allmoge kan väl ännu anses för läsare; men det vore önskligt, att all allmoge vore läsare på det sättet: ty omsorg om sitt andliga väl och deraf föranleddt forskande och grubblande i religionsböckerna bör visst icke anses för något ondt. Läseriet hade eljest från Skellefteå fortplantat sig till Arvidsjaur. Den sednare socknen är att anse såsom en coloni af den förra och står i närmaste förening och communication med sitt moderland. Skellefteå dialekt, seder och klädsel igen finnas i Arvidsjaur, äfven luxen, dock mer i klädsel än förtäring, ty Lappmarkens fattigdom nekar förmågan att täfla i det sednare. Ett mode i klädsel, som varit i Stockholm, det igenfinner man efter ett par år i Arvidsjaur hos allmogen; det har kommit genom Skellefteå. Van

ligen äro allmogens moder oföränderliga, såsom till exempel Dalkarlarnes och äfven i de flesta andra landskapen i Sverige, Distinctionen mellan ståndspersoner och allmoge är vanligen så skarp, att den sednare ej gerna kan blifva frestad att imitera de förra i klädseln och derigenom blifva indragen i modeverlden. Men i Skellefteå är detta svalg igenfyldt genom en mängd bönder, 'som drifva handel och sjöfart samt äro egare af sågverk o. s. v. Dessa handelsmän, sjö-captener och bruks-patroner, äro naturligtvis herrar, och de öfriga torde tänka: en an kan vara så god som en an. Skellefteå socken öfvergår i folkmängd mer än tiodubbelt hvilken som helst af Vesterbottens städer och täflar kanske med Umeå i handel och sjöfart, men öfverträffar säkert Piteå och Luleå. Handels-espriten har gripit invånarne nästan som en yrsel och nuancerar sig i otaliga gradationer från egaren af stora och vackra fartyg till den med några kramvaror i en spann kring bygden flackande drängen. Den finare verldens luxe och moder utgjuta sig genom dessa, såsom bloden genom arterer och ådror i kroppen, till den ringaste allmoge. Och, hvart det stora Skellefteå drar fram, dit följer Arvidsjaur, såsom jullen följer skutan. Dess population, cultur och allt har emanerat från Skellefteå. Men Arieplogs manation är helt annan, såsom jag framdeles får tillfälle att visa. Redan olikheten i de båda socknarnas dialekter är högst frappant. Klädsel och lefnadssätt äro likaledes ganska olika. Med ett ord: Arieplog har med Arvidsjaur föga gemensamt.

e

[ocr errors]
[ocr errors]

Detta bidrog mycket dertill, att Läsare-väsendet ej fick inträde i Arieplog. Men hufvudsakligaste hindret var dåvarande pastorns, Prosten Sundelius, vaksamma och kraftfulla motstånd. Denne man hade i sin församling en mer oinskränkt magt, än Turkiska Sultanen i sitt rike. Man har väl tadlat honom såsom despotisk; men den djupa vördnad, hvarje Arieplogsbo egnar hans minne, vittnar, att hans oinskränkta magt var en aktningsvärd lärares och själasörjares magt öfver sina åhörarcs sinnen, och den ordning, han under en stormig tid vidmagthöll, gör honom heder och visar, att han var på sin tid en af de mest utmärkta prestmän, som Lappmarken egde. Läsare-väsendet studsade, som sagdt är, mot hans anseende, och, fastän åtskilliga i tysthet började grubbla, så vågade dock ingen prophet uppträda. Inan han dog, hade andefebern i de angränsande socknarna redan till det mesta bortdunstat, och Arieplog har hvarken erfarit de mehnliga eller goda symptomerna af detta svärmeri. Ty, att läseriet äfven gjort något godt, är onekligt: "vi lärde oss derigenom tänka", sade en bonde i Arvidsjaur. I sjelfva verket blef mången härigenom väckt utur en slumrande likgilltighet för allt, som ej tillhör den sinnliga verlden, och genom denna väckelse har det mångenstädes fördelaktigt verkat på lefvernet. I Arvidsjaur hade läseriet tagit öfverhanden äfven hos Lapparne. Hos dessa saknade det likväl, till någon del, den stridlystna och, i synnerhet mot presterskapet, hätska charakter, som eljest utmärker det. Orsaken härtill torde

vara den, att Luthers skrifter ej finnas öfversatta på Lappska språket. De hade endast Bibeln och några andra religions-böcker att läsa. I Quickjock är en stor by eller, rättare sagdt, stam, Sirkas kallad, hvilken, jemnte Kaitom i Gellivare, var den råaste och mest barbariska i Lappmarken. Stölder, slagsmål samt till och med mord hörde här till ordningen för dagen. Äfven hit kom läseriet, och, såsom mig blifvit berättadt, skola sederna derefter helt och hållet hafva förändrat sig, så att Sirkaserna nu skola vara de mest religiösa, stilla och ordentliga Lappar. Inan jag öfvergår från detta ämne, vill jag anföra några anekdoter, hemtade utur stridens tummel mellan Läsare och Anti-läsare. I Arvidsjaur kom en af de sednare till en hufvudman för de förra och ställde sig, som vore han just i öfvergången. Mellan dem föreföll följande samtal: A. jag är en förskräckligt stor syndare, jag vet ej, huru jag skall bära mig åt. L. Det gör ingenting, bara du tror. A. Ja, men det är ändå fasligt, jag vill så stjäla. L. Stjäl fritt, det gör ingenting: vi hafva en, som har liquiderat för oss, och han har ock quitterat. A. Ja, men jag vill så göra hor. L. Gör fritt; det gör ingenting. A. Ja; men det är ännu något värre: jag vill så göra mordbrand. Bränn fritt; det gör ingenting, bara du tror. A. Ja; men det är just ditt hus, som jag har tänkt antända. L. Ja, se, det förändrar saken det, bror! Då ryckte den förra masquen från ansigtet och föreställde läsaren, hvilken rackare han vore, som uppmuntrade till alla slags laster och brott, en

L.

dast det ej gällde honom. En gång kom en stor Läsare in i en stuga, der åtskilliga voro församlade, och sade i äkta läsareton: Jag har himmelrikets nycklar. Då sade en af dem, som der voro: Ja, har du dem, så har du stulit dem. Det är att märka, att mannen verkligen var känd för långa finger, som man säger. Mången Läsare utgifver sig ock för Christus sjelf. I Råneå skall varit en sådan Läsare-Christus, som bar på sina kläder med stora bokstäfver utsyddt detta språk: Jag är A och O, begynnelsen och ändan. I Arvids-jaur är ock ännu en Christus; men hans svärmeri är så eget, att det ej synes ega något sammanhang med läseriet. Hans troslära är eljest nästan enklare än Muhammeds och består i följande: Det finnes endast två synder, supa brännvin och röka tobak; afhåller man sig derifrån och tror på honom, så blir man salig. drycker i allmänhet, ty och rumm samt har, så plikta för fylla, hvilket eljest är rart i Arvidsjaur. Han var förr kyrkovärd; men Rhén satte af honom med de orden: Sedan du blifvit Christus, så är det dig för simpelt att vara kyrkovärd i Arvidsjaur. Det är eljest läseriets hufvudsak, att misstyda bibelspråk och lämpa på sig både likt och olikt. När man säger åt läsaren: dömer icke, så varden J icke dömde, är man säker att få till svar: den andelige dömer allt och varder af ingo dömd. Jag var i Uppsala flera gånger i häftig dispute med en läsare, som var studerande och en af mina fränder. Honom beslog

[ocr errors]

Frågan gäller ej starka han sjelf super cognak Christus han var, fått

« FöregåendeFortsätt »