Sidor som bilder
PDF
ePub

en viss höjd. På sitt höst-ställe har Lappen ett Stabur (njalla), det vill säga en mycket liten bod, ihopslagen af bräder och uppförd högt upp i luften öfverst upp i en grof spira eller bjelke, hvars nedra ända är nedgräfd i jorden, hvarifrån spiran reser sig upp verticalt och bär i toppen ofvannämnda bod. Denna inrättning är för filfrasens skull, som eljest plägar vara ett stort skadedjur på bodar, som stå i ödemarken. Med sin styrka och sina skarpa tänder rifver han och biter sönder tak och dörr på vanliga bodar samt tränger in och förtär allt, som är af kött, och gör äfven skada på annat, i det han tager och drar bort eller förstör det. Uppför den enstaka stående spiran är han ej i stånd att klättra. Vid staburen har Lappen också ofta en Gäll (luove, luopte), det vill säga en byggnad med tak, men utan väggar. Taket hvilar på fyra sådana spiror, hvilka nyss äro beskrifna såsom fot för en stabur, en under hvart hörn. Gällen är för öfrigt antingen öppen, eller ock har den spjelor omkring sidorna. Under gällen hänger man dels kläder att vädras, dels kött eller fisk att torka. Här förvaras under sommartiden all vinter-redskapen, såsom attjior och mera dylikt. När Lappen om hösten flyttar ifrån sitt höst-ställe och drager öster ut, så lemnar han i staburen sin vår-kost (kitan-ase), det vill säga kött och hvad annat han kan ämna till föda åt sig under vårtiden, ty då kan han icke slagta några rehnar, emedan de den tiden äro utmagrade, och deras hudar nästan odugliga, i anseende till en oräknelig myckenhet små runda hål, hvilka blifvit

förorsakade deraf, att en larf, som under hela tt ́en vintern uppehållit sig mellan skinnet och hullet på rehnen, om våren kryper ut och blir en broms. Häraf händer, att huden af rehn, som blifvit slagtad eller omkommit om våren, liknar nästan ett såll. Den omtalade larfven kalas på Lapska kurbma, men sjelfva insecten slautja eller snupok, hvilket dock lärer vara tvänne särskilda arter. Strax efter midsommaren flyttar Lappen ifrån detta sitt hem uppåt de höga fjellen, ty myggen och hettan, som då inträffa, tvinga hans rehnar att söka denna tillflyktsort. Då uppehåller han sig hela Juli och halfva Augusti deruppe, till en del äfven i Norrige, ty många gifva sig ner i den Norrska skogstrakten. Under denna tid mjölkar fjell. Lappen sina rehnar och gör ost af mjölken samt har sjelf sin föda. Osten medföres, när han flyttar tillbaka; dock kan han hafva föryttrat något till Norrige och derför tillbytt sig valmar, filt-täcken och fårskinnsfellar, samt den vanliga consumtions-artikeln brännvin. Vid medlet af Augusti, eller i dess sednare hälft, börjar han flytta tillbaks österut, dock i mindre dagsleder, och uppehåller sig under vägen efter omständigheterna. I slutet af Augusti och början af September kommer han tillbaks till sina höstställen. Om nu är fredligt för vargar, så släpper han ofta sina rehnar att springa efter egen instinct, och hvart de behaga. Genom denna frihet må de bättre och blifva feta. De begifva sig dock ej så långt ifrån de vanliga och välkända trakterna. Mot början af October samlar han dem åter, då äfven deras

egen instinct drifver dem tillsamman, ty deras brunnst-tid inträffar, och då söka de sig gerna sjelfva tillsamman. Nu slagtar han sina Brunn-rehnar (sarvah), det vill säga rehn-tjurar. Man måste passa på, inan de ännu börjat brunnsta, ty, hafva de brunnstat någon tid, är deras kött fränt och osmakligt. På höststället uppehåller han sig ännu, tills ungefärligen medlet af November, då sjöarne hunnit tillfrysa och blifva farbara, då begifver han sig ner i skogarna. Så skrider det för honom än mera än mindre hastigt ner åt landet och Bottniska Viken. Vargarne bestämma` ofta hans flyttningar under denna tiden. Har han fått en påhelsning af dem, så skyndar han dädan, af fruktan, att de torde komma en gång till, och begifver sig åt de trakter, der han tror, att de ej äro. Vanligen bär det dock österut, och han kommer ofta, såsom händelsen här var, ända ner till Bottniska Viken. Men i April månad börjar han vända sig tillbaks åt vester. När han i sednare hälften af April får skare (tjarva), det vill säga: när snön, som blöttnat upp om dagen för solens värme, om natten tillfryser och blir hård, då flyttar han med stor skyndsamhet för att begagna ett så godt före. Han gifver sig då icke ens tid att slå upp sitt tjäll (kåta), utan hvilar så godt han kan midt på dagen; om natten reser han. Så kommer han i början af Maj till sitt höst-ställe tillbaka, och så är hans tour slutad. Dessa äro nu hufvuddragen af fjell-Lappens lefnadssätt. Han lefver endast och allenast af sin rehnhjord. Han sysselsätter sig hvarken med jagt

eller fiske. Just på sina höstställen kunna somliga hafva någon fiskredskap, i händelse någon sjö är der nära intill, men icke eljest. Icke heller befatta de sig med jagt, ty på fjellen finnes just icke något annat villebråd än rypor (snö-ripor), och man ger sig icke tid att befatta sig med dem. Om våren kunna dock mindre förmögna Lappar sysselsätta sig både med fiske och fogelfångst. Man fångar då tjädern i snaror på de ställen, der han håller sig under parningstiden. Men såsom någon hufvudsak hörer det icke till fjell-Lappens lefnadssätt. Rehnarne utgöra hans allt i allom,. han håller dem ständigt i skötsel, såsom det heter, det vill säga: håller dem samlade och under sin vård och tillsyn, så att de icke få skingra sig och springa i vildan. Endast om hösten, när det är fredligt för vargar, hvilket på Lapska kallas alas, kan han ibland släppa dem, och äfven till någon del om våren. De, som då äro utan tillsyn, springa af egen instinct och gammal vana upp till de höga fjellen, när hetṭan och myggtiden infaller.

Skogs-Lappen deremot förer ungefärligen följande slags lefnadssätt. Han håller sig under hela sommaren i skogstrakterna inom Lappmarken och gör der inga vidsträckta flyttningar. Hvar och en sådan Lapp har sitt vissa Lapp-skatteland, inom hvilket han uppehåller sig. Här har han en myckenhet kåtar af trä, uppbyggda på tjenliga ställen, på eller mils afstånd från hvarandra. Vid hvar och en kåta är en gäll, större eller mindre, och ett gärde (kerda), det vill säga en liten med en gärdesgård kringstängd plats (vret,

[ocr errors]

Under gällen låter Vid åtskilliga såda

kalfhage). Här drifver han in sina rehnar och, mjölkar dem om sommaren. han ostarna ligga att torka. na visten (stationes, mansiones) har han ock en bod, men i synnerhet vid hufvudvisten, der han längst och mest uppehåller sig. Jag vill börja hans historia med våren, när han kommer upp ifrån nedra landet. Så snart han kommit på sitt land (betesdistrict, vouos), hvilket sker i början af Maj eller slutet af April, släpper han sina rehnar i vildan: de få springa, hvart de behaga. Då är han alldeles ledig från något bestyr med dem, ända till slutet af Juni eller Midsommarstiden. Under denna ledighet sysselsätter han sig med jagt och fiske, hvilket för alla skogs-Lappar är en binäring. Strax efter Midsommaren, då myggtiden infaller, börjar man att söka rätt på och samla ihop sina rehnar. Det sker på det sättet, att hvar och en ströfvar igenom skogarna på sitt Lappland och samlar ihop alla rehnar, han der finner. Det gifves vissa ställen, dit rehnen sjelf söker sig, när han plågas och jagas af myggen: det är sådana platser, som äro öppna för väder, att myggen blåser bort. Lapparne, som veta af dessa, söka sig först dit, taga fast någon rehn och sätta en skälla på honom. Sedan drifva de med sig dem, som de funnit, och hopen förökar sig ständigt. Ty, hvarhelst man kommer passerande, stöta de rehnar till, som finnas i den trakten. Instincten drifver dem att söka sig tillsamman, emedan myggen säges hafva mindre magt med dem, när de äro tätt tillhopa i en skock. När de nu

« FöregåendeFortsätt »