Sidor som bilder
PDF
ePub

Gråträsk, att låna penningar, och den andra till Arvidsjaur, att låta döpa ett barn, som han bar med sig i en kont. Den sistnämnde var en försvenskad Lapp och egde något slags nybygge. Barnet var föddt just nu samma dag, på förmiddagen. En sådan händelse kan förtjena en reflexion. Nyss kommet ur moderlifvet, vräkes barnet in i en urholkad trä-klabb, och så kastar mån det på ryggen samt begifver sig åstad på en 5 mils väg i den bistraste köld! Uti ett sådant utomordentligt mehnföre måste åtminstone 4 dagar åtgå för den resan; men hvarken för sig eller barnet var mannen försedd med någon föda. "Jag litte på Gud och godt folk", sade han, när jag frågade, huru han kunde gifva sig åstad på sådant sätt. Också hade han icke missräknat sig. Försynen hade så skickat, att han icke behöfde resa längre än hit, och här fick barnet långt omsorgsfullare skötsel och ans, än det kunnat få hos sin moder, och gästfriheten förplägade honom rikligare, än han i sin fattigdom hemma kunnat hålla bars-öl Den hederliga bondhustrun i Gråträsk tvättade och ansade barnet samt lindade det i rent och snyggt linne. Jag ser ännu så lifligt, huru hennes milda öga medlidsamt och huldt blickade på den arma, oskyldiga varelsen, som var född i verlden till mycken fattigdom, hunger och elände, inan det skulle hinna den dag, att sjelf förtjena sig födan. Ett himmelskt småleende förhöjde beha

i tugun eller i skacklerna, är ett figurligt talesätt att utmärka, det man har en dugtig häst.

gen af hennes ädla och sköna anletsdrag. I Vesterbotten är i allmänhet vackert folk, förnämligast i Skellefteå. Detta var ett ibland de interessanta ansigten, i hvilka en ren själ tydligen framblickar. Hon låg i barnsäng, när jag sist passerade, och det uppstod nu någon fråga om kyrkotagning. Men, huru godt tillfället än tycktes vara, ville hon dock sjelf ej begagna det, emedan det icke ännu var en hel månad, sedan barnet blifvit föddt. Ehuru hon visserligen var fullkomligt återställd till helsan, föreföll det dock hennes religiösa väsende betänkligt, att så snart låta sig kyrkotagas 5). Också uppmuntrade jag icke dertill och

5) Alla äro icke så noga om iakttagandet af den der föreskrifna 6 veckors tiden. Det hände mig en gång i Arieplog, då jag under Pastor Fjellströms frånvaro förestod Gudstjensten, att det kom en nybyggare och frågade mig, om hans hustru kunde få kyrkotagas nu, ehuru det endast var 8 dagar, sedan hon födt barn. Jag frågade, om hon var här närvarande det var fem mil till deras hem - hvilket han bejakade. Då sade jag honom, att författningarne i detta afseende icke lade några band på mig, att ju icke jag kunde kyrkotaga en qvinna, så snart hon uppträdde i Guds hus, det måtte nu vara 6 dagar eller sex veckor efter barnsbörden, och att jag icke heller nu ville möta hans hustru med käppen och köra ut henne, om hon uppträdde i Guds hus, utan skulle taga in henne; men hon borde till nästa gång veta, att, hvad härutinan vore föreskrifvet, vore henne föreskrifvet till efterrättelse, till vård om helsan samt iakttagande af tukt och anständighet. Dock, när hon nu rest 5 mil, så tycktes

undslapp således denna gången en motbjudande tjenstförrättning. Den följande dagen hvilade

[ocr errors]

hon ock kunna hafva styrka och krafter att uppträda i Guds helgedom, och detta kunde åtminstone vára likaså anständigt, som att gå på ett bröllopp som meningen var imellertid måtte de nu sjelfva se till, hvad de gjorde: komme hon i kyrkan, så skulle jag kyrkotaga henne; i annat fall vore frågan förfallen af sig sjelf. Hon kom icke; men brölloppet lärer hon dock ej hafva afhållit sig ifrån.

Efter detta ämne är å bane, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamhet på förhållandet i Stockholm uti denna del. Det hände sig helt nyligen, då jag var hos en af mina ungdomsvänner, en prestman i Stockholm, att denne skulle kyrkotaga en hustru, såsom ock skedde, i sina egna rum. Härvid gjorde jag observation, huru det kom till, att sådant icke, såsom formulairets mening tyckes vara, skedde i kyrkan. Han sade, att de dels icke ännu vore så fullt restituerade, att de kunde våga sig i den kalla kyrkan, dels ock ej kunde länge uppskjuta med sin kyrkotagning, emedan det vore fattigt folk, som måste genom egen verksamhet förskaffa sig det nödvändiga. Han sade mig, att här nästan aldrig var vanligt att kyrkotaga i kyrka, att fattigt folk ej gjorde afseende på tid, utan läto kyrkotaga sig, så snart de ansågo sig någorlunda restituerade, allt af det skälet, att de icke ansågo sig kunna förrätta sina vanliga sysslor och visa sig ute, utan att vara kyrkotagna. Mig föreföll allt detta högst förunderligt, såsom det ännu gör. Är då icke kyrkotagningen en bön till Gud, då qvinnan första gången uppträder i hans helgedom? Är det en invignings-act till verlds

jag öfver här i Gråträsk: jag behöfde denna hvila. Det var första Bönedagen, och jag höll Gudstjenst. Församlingen var väl icke talrik, men dock så talrik, som man möjligen kan vänta af tvänne hushåll. Här har eljest fordom varit kyrka, och ruiner stå ännu qvar. Kyrkogården begagnas af byn såsom begrafningsplats. Också vore det orimligt att föra de döda hela 11 milen till Piteå, när man har vigd mull på stället. Om sommaren skulle det icke alls vara verkställbart. Man anmodar derföre presten i Arvidsjaur att göra en resa till stället och begrafva i den derstädes befintliga kyrkogården. Till Arvidsjaur är eljest endast tre och en half mil; men att bära lik om sommaren öfver oländig skog och mark läte sig ändå ej lätteligen göra. Det synes verkligen förunderligt, huru Gråträsk har kommit att höra till Piteå, enär afståndet är så högst olika, och den kyrka, som här varit, var en Lappmarkskyrka. Detta ger i sjelfva verket sannolikhet åt den berättelsen, att, när en gång gränslinien mellan Lappmarken och nedra landet uppgicks, hade Gråträsk-bonden gifvit den tjensteman, som härmed hade befattning, en pung med silfverpenningar och derigenom öfvertalat honom, att gå in Gråträsk inom lands-rået. Speculationen härmed hade varit den, att utestänga Lapparne från begagnande af fisket

"

liga göromål, som har en alltid och allestädes verksam trollkraft att "rena de orena till köttslig renhet"? Och huru låta ändtligen sådana begrepp om saken förena sig med upplysning och fördomsfrihet?

i Gråträsk-sjön, hvilket lärer vara ganska förmånligt. Härigenom har nu rå-linien, såsom det säges, krökt sig likt en hästsko omkring Gråträsk, ty långt längre i öster lära ännu Lapp-Land vara belägna. Imellertid skola de nuvarande åboerna, såsom jag hört berättas, helt nyligen gått miste om frukterna af denna deras fäders politik, ty en Lapp skall hos Landshöfdinge-ämbetet i Norrbottens län hafva sökt och fått tillstånd att fiska i Gråträsket, så vidt det stöter till allmänningen

och det gör det väl till större delen. Nu skall han om sommaren, och när bästa fisketiden inträffar, taga en myckenhet andra Lappar med sig, såsom sju andra andar värre än han; de komma som en. kråkhop och fiska i Gråträsket, och bönderna få stå der med långa näsor och se på. Man har ingen säker underrättelse, om i Gråträsk någonsin en prest varit boende och vistande; men så mycket är säkert, att detta på de sednaste 100 åren icke varit händelsen. Kyrkan anses vara byggd i Konung Carl IX:s tid. Icke heller är det mig bekant, huru tidigt den Svenska bosättningen här skett. Det ligger en viss skugga öfver denna bys forntida minnen, och det är misstänkligt, att tilläfventyrs någon af dess förra åboer, af samma slags bevekelsegrunder, som förmådde dem att böja rålinien, maskat undan handlingar, hvilka kunnat upplysa ett och annat, som härtill hörde. Dock, detta tillhör det historiska och antiquariska, och det må sparas till en annan gång. Att jag döpte Lappens barn, förstås af sig sjelft. Han tillbragte likasom jag en glad dag

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »