Sidor som bilder
PDF
ePub

något skydd af landet, emedan stranden böjde sig småningom åt söder, och jag låg således midt i vinden. Jag emotsåg ett stort svalg, som skulle passeras inidt öfver. Slutligen blef vädret så häftigt, att jag med allt mitt roende knappt förmådde komma en hårsmån framåt. Sedan nu tre störtvågor efter hvarandra vältat sig öfver båtstammen i ryggen på mig, och jag måste vara betänkt på att ösa ut vattnet, så framt jag ej ville sjunka, tänkte jag: "dig är icke godt att spjerna mot udden", samt beslöt att taga land. Men här var nu icke på nära håll något tjenligt landningsställe: grymma bränningar svallade mot den steniga stranden, och det var fara värdt, att båten skulle blifva sönderslagen mot stenarna, om jag lade till der. Men att låta gå något stycke tillbaka, sedan jag med så stor möda' arbetat mig fram, det kunde jag ej förmå mig till, utan jag satte till lands, der närmast var. När jag kom nära och såg, att jag kunde nå bottnen, hoppade jag i sjön och drog båten med mig i hast uppå landet, så att han ej hann krossas mot stenarna. Nu var jag på land; men, huru länge jag skulle gå der och stulta, samt hvad vidare utväg jag skulle taga, det visste jag rätt icke. Imellertid gick jag vidare vesterut för att se till, om jag ej kunde få nybysget Bergnäs i ögonsigte, ty det skulle efter min beräkning vara någonstädes der i trakterna. Jag hade sett det från norra sidan af sjön, när jag passerade fram der. När jag gått ett stycke, fick jag ock se det; det kunde ej vara stort mer än mil dit, och jag tyckte det vara harmligt

[ocr errors]

ter.

att icke kunna komma fram, då jag likväl var så nära. Jag återvände derföre till båten och beslöt att förGöka. Det värsta var nu att slippa ut ifrån landet för bränningarna. Men jag afvaktade ett tjenligt ögonblick och lyckades genom hastighet att komma helbregda ut på sjön. Vädret gick iltals, så att det icke nu var lika häftigt som nyss. Jag arbetade mig fram till Bergnäs. Härifrån ville jag nu icke gifva mig åstad, förrän vädret skulle sagta sig något. Men stormen fortfor hela dagen och gaf sig icke heller under natten

jag hade väntat det och var flera gånger uppe att se ef

Följande dagen hade jag ingen annan utväg, än att lega mig tvänne roddare och en större båt eamt lemna min egen. På detta sättet kom jag ändtligen fram till Arieplog, så mycket mera, som blåsten den dagen var mycket svagare, hvarföre jag nästan ångrade mig, att jag hade lemnat båten, och icke sjelf arbetat mig fram. Nu torde kanske någon undra, hvarföre jag ej leger skjuts, lots eller roddare, när jag kunde göra det, och tillfälle funnes att erhålla sådant. Härpå måste jag svara, att lönens ringhet ej tillåter det. Den skulle åtgå endast i skjutspenningar, om man vidtoge den utvägen, ty med 250 Rd. reser man just icke så länge, och några särskilda skjutspenningar bestås icke. Fjellström gjorde väl, under den tid han var missionaire, ansökning att få skjutskostnaderna för någon resa mellan Arvidsjaur och Arieplog ersatta;' men man aktade sig för den snaran. Hade det blifvit bevilljadt, så torde efter hand flere af missionairens resor hafva kommit på räk

ning, och härigenom en drygare extra utgifts-artikel uppkommit, än den till scholmästarens småsaker. Man synes, så mycket som möjligt, hafva velat undvika att för missionairen framsätta någon timlig lockmat, vare sig af närvarande eller tillkommande förmåner ty äfven om framtida befordring har jag icke sett någonting vidrördt. Den artikeln synes i all tysthet vara förbigången, annars hade man väl ej glömt dubbla tjensteår, hvarmed man eljest i nödfall belönar och reder sig, på samma sätt som när man vid penningebrist ger ut nya sedlar. Tiden är lika rik på år, som verlden på lampor till pappers tillverkning; hvarken i det ena eller andra fallet kunna till. gångar och materialier saknas. De dubbla årens indulgentier kunna lika lätt utdelas, som framlidna helgons öfverlopps-rättfärdighet åt behöfvande syndare, men äro för Svenska klereciet och kyrkan såsom den bok, Apostelen Johannes åt upp: de smaka sött i munnen, men rifva i magen. Det synes nästan, som man velat afskräcka allt slags egennytta och verldslighet ifrån competerandet till missionairestjensten, men icke dervid beräknat, det möjligtvis endast afskrap kunde komma att dertill anmäla sig; och likväl synes det nästan, som, bland alla missräkningar vid den nya undervisningsanstaltens uppgörande, denna varit den minsta!

Den 10 Juli återkom jag till Arieplog och , förberedde mig nu genast till en annan märkvär

digare färd, nämligen till Lapparne uppe i fjel·len. Man skulle just i denna vecka fara till Löf. mocks capell och predika för Lapparne. Då äm

en.

nade jag derifrån följa dem till deras hemvister, och det var just detta, som utgjorde bevekelsegrunden för min suara afresa från Arvidsjaur. Jag hade uppgjort den planen, att först besöka de sydligare belägna Lapparne, och så genom Norska hygden komma åt de nordligare samt i Augusti med följa deras flyttning tillbaka och så från grannskapet besöka Qvickjock i samma ärende, i hvilket jag om våren hade ämnat mig dit. I Arvidsjaur voro redan 3 Bönedagar af detta året firade; i Arieplog, vid Midsommaren, ännu blott

I Lappmarken ega . nämligen presterskapet och församlingen att öfverenskomma sjelfva singimellan om tiden för Bönedagarnas firande, och det lämpas efter förhållandena, så att man utsätter Bönedagen på den tid, då folket har lägligast att kunna 'bivista den. Första Bönedagen firas på den i almanachan utsatta dagen och kallas af Lapparne Konogis-Beno (Kungs-Bönedagen). Denna kan likväl icke af Lapparne frequenteras, ty de äro den tiden nere på landet, och icke eller alltid af Svenskarne rätt talrikt, för mehnföre. Andra och tredje Bönedagen firas icke på lika tid i alla församlingarna. Arvidsjaurs afvikande härvid från fjell-socknarna härrör deraf, att endast skogsLappar finnas i den socknen. Jag vet icke, hvilken tid Jockmocks moderförsamling firar dem; men den synes härvid kunna öfverensstämma med Arvidsjaur, emedan de tvänne Lapp-byarne Jockmock och Sjocksjock, som räknas till moderförsamlingen, bestå endast af skogs-Lappar. De båda öfriga, Sirkas och Tuorpun, bestå af fjell-Lap

[ocr errors]

par och räknas till annexan, Qvickjock. Det är redan nämndt, när andra oeh tredje Bönedagen i Arvidsjaur firas. I Sorsele, Arieplog, Qvickjock och sannolikt äfven i de öfriga fjell-socknarna firas andra Bönedagen 2 à 3 veckor efter Midsommaren, först i den rätta församlings-kyrkan och sedan, Söndagen derpå, uppe i den ödestående capellkyrkan vid fjellen, för Lapparne. Denna Bonedag kallas Kaskakes-Beno (Midsommars-Bönedagen). Tredje Bönedagen firas i medium eller mot slutet af Augusti och kallas af Lapparne Lauras-Beno (Larsmess-Bönedagen), men af Svenskarne dels Larsmess, dels Barsmess (Barthsmess, Bartholomei). Fjerde Bönedagen firas i Arvidsjaur vid medlet af September, inan skogs-Lapparne börjat söka sina rehnar, och kallas Höst-Bönedagen (Tjaktja-Beno). I fjell-socknarna deremot firas den vid slutet af November och kallas på Svenska AndersmessBönedagen, på Lapska Pasatis Beno, och är fjellLapparnes största och mest frequenterade årshögtid. De befinna sig då närmast sina kyrkor, ty de hafva redan flyttat från sina höstställen och äro stadda på färden ner åt landet.

Midsommars Bönedagen var nu redan firad vid Arieplogs kyrka nyss förflutna Söndag, den 8 Juli, och skulle nästa Söndag, den 15 Juli, firas i Löfmock. I Arieplog besökes den af Svenskarne, skogs-Lap. parne samt åtskilliga fjell-Lappar från de sydligare fjellen; i Löfmock skulle den besökas af de öfriga; men under dessa sednare åren hafva högst få infunnit sig. Löfmock är beläget vid vestra ändan af Hornafvan, och man räknar sju mil dit från

« FöregåendeFortsätt »