Sidor som bilder
PDF
ePub

jeke uteblifvit, i det Mulfen, som då var en ganska förmögen man, nu, såsom utfattig, om vintertid måste gå omkring och tigga, hatad och afskydd öfver allt och slagen för både egna och andras stölder. Ty på fjellen gäller i många saker näf-rätten, och den, som ej genom lagliga skäl kan bindas inför domstolen, får dock ofta här allvarsammare straff af den långa massiva björkstören, som är Lappens staf, än han kunnat få af spö. Den gamla mannens sednaste öden äro så märkliga, att jag ock i sinom tid torde berätta dem; men denna gången är ej tillfälle. Lars Pehrssons tanka var, att Mulfen väl skulle annamma de varor, jag nu förde med mig och ämnade lemna i någon kåta vid sjön Tjeggelvas, samt att all vår stora ni öda skulle vara förspilld. Vi hade kanske uppgifvit hela företaget med båten, om vi haft någon utväg att utan densamma komma öfver Piteå elf; men det hade ock i alla fall varit harmligt, att lemna alltsammans här i villande marken till ingen nytta. Vi härdade ut med färden och nådde slutligen utloppet af den elaka strömmen, som efter min beräkning skulle vara en mil lång, och i hvars böljor vi hadat oss ett halft dygn, ty det var redan morgon och solen högt uppe på himmelen, inan färden var slut. Många blånader hade vi fått på armar och ben, i det vi stundom, när vi halkade på de slippriga stenarna och stupade ner i den brusande forssen, stötte mot hvassa stenar, som gåfvo oss sådana märken. Endast på det sättet bibehöllo vi oss från undergång vid sådana tillfällen, att vi höllo oss fast vid båten

vara

ensam.

vas.

och åter drogo upp oss ur fallet. När den ena föll, måste den andra framför allt hålla fast båten, att han ej skulle blifva ett rof för strömmen, och derigenom äfven den fallna kamraten. En sup togo vi på denna svåra färden, och den gjorde oss rätt godt. Missionairen, stadd på sina ämbetsresor, får icke texta så många suptallar, utan måste hushålla med detta aqua vitre såsom en medicin att endast i uödfall tilltaga. Jag var ej försedd med mera än ett knappt half-stop för hela resan, och derom kunde jag naturligtvis ändå icke

Den sjö, i hvilken vi nu efter fulländad färd utför strömmen kommo, heter Skerfa och är endast genom ett sund skiljd från Tjeggel

Detta sund heter Kaltak, och på norra sidan derom är en kåta, i hvilken jag ämnade lemna mitt mjöl och salt. Hit begåfvo vi oss nu, det kunde vara vid pass en half mil till stället. När vi kommo fram, var der en båt, och nät upphängda på stänger, hvaraf vi kunde se, att hår var folk.

Vi trädde in i kåtan, och se! just här var Mulfen. Det fägnade mig, att jag fick träffa honom, ty jag kunde nu sätta honom till uppsyningsman öfver godset, öfvertygad, att det aldrig kunde vara säkrare än i tjufvens vård. Han var ännu ej uppstigen, när vi kommo; men då skyndade han sig upp och for åstad, jemnte sin son, en gosse af 10 à 12 års ålder, hvilken var med honom, att vittja nät, som han hade satt ut aftonen förut. Vi togo af oss våra våta kläder och hängde dem ut att torka samt lade oss att hvila. Inan vi vaknade, var Mulfen hemkommen

och hade kokat en angenlig gryta med fisk. Han hade fått på sina nät två gäddor och en sik, allesamman ansenliga fiskar. I Piteå-elfven är den största och fetaste fisk i Arieplog. Gubben öste upp sin fisk och gaf oss att spisa: sällan njuter man en smakligare måltid på calaser i de största palatser, än vi i denna fattiga kojan. Först är det en gifven sak, att hungern är den bästa kryddan. Vi hade ganska god appetit, ty vi hade ej just ätit något betydligt efter vår stränga nattliga färd. Också är denna fisken alldeles ypperlig till smaken siken nämligen, ty gäddan är sig någorlunda lik.

Den stora och feta sik, som här fås, kan nästan ingen annan fisksort jemnföras med, hvad smaken beträffar. Såsom kokt fisk öfverträffar han laxen. Så gästade vi då en god mål. . tid hos Mulfen, om hvilken vi under vägen hade talt, att han skulle beröfva oss, genom stöld, vår modas frukt. Vi äro alla menniskor här i verlden, och den största spetsbof är ännu ej en förlorad varelse, medan han lefver i nådens rike. Man får' icke alltid bedöma en menniska efter dess yttre och framfarna gerningar. Mången större bof, än den, som hänger i galgen, är en hedrad och firad man i verlden, och man gästar med god smak i dens palats, som begått större nidingsverk och mord än denne; hvarföre skulle vi tillsluta våra hjertan för den gamla fattiga mannens upprigtiga välmening? Med otvungen vänlighet var han vår värd, och sammaledes vi hans gäster. Den dag kom, då han hos mig skulle i sin ordning gästa! Det tillhör ett sednare år. Vi gjorde

[ocr errors]

i

vår resa,

06S nu färdiga att fortsätta

Gubben följde oss till stranden och önskade, att Gud måtte vara med oss på det stora * Hafvet. så kalla Lapparne mycket stora och breda sjöar, såsom Hornafvan och denna Tjeggelvas, som vi nu skulle begifva oss ut på.

ut på. Den är, också ibland de svåraste sjöar i Arieplog att passera vid stormigt väder, ty här äro inga holmar, och han är till stor del jemnbred, en half mil. Jag anbefallde gubben att hafva tillsyn öfver mina qvarlemnade saker; och så drogo vi vår kos. Vädret var lugnt, och vi tillryggalade snart vår roled. Inunder ett berg, som kallas Ramin och ligger ungefärligen midt imellan östra och vestra ändan af sjön Tjeggelvas, togo vi i land.

Stränderna af Tjeggelvas äro högst otrefliga. De bestå af hiskeliga stenskrafvel och stenmassor, staplade uppå hvarandra; glesa tallar, rankiga, vridna och krokiga, stå här och der imellan stenarna. En vandringsman, ehuru vig, har svårt att kunna komma fram landvägen. Berget Ramiu går alldeles tvärbrant ända ner i sjön. Det liknar en kyrka och består på tre sidor endast af brå djup. Vi togo upp åt fjellen vid detta bergets östra sida. Vid en å stod en gammal Lappkåta i en otreflig nejd. Längre upp i skogen kommo vi på en grotta, der tecken syntes att tjufvar haft något gömställe. Vägen uppföre var brant och svår: vi kommo dock upp i skogsbrynet. Här var en sjö, der detta landets egare, en Lapp, för några år tillbaka drunknat tillika med sin hustru. Vi kommo, till en ström, som vi måste vada öfver: han var strid ocli djup;

[ocr errors]

men vi uppnådde dock lyckligt andra stranden. Då mötte oss ett stenrike åter, der vi måste än krypa fram, än hoppa ifrån den ena stenen till den andra. På sådana ställen finnes ingen jord, utan idel sten, dels lös, dels fast, hopvräkta på hvarandra. Utur detta steniga Arabien framkommo vi helt plötsligt till en skön och verkligen romantisk nejd. Här var en bäck, som rann

mot en närbelägen sjö. Hans stränder voro hevexta med stora och resliga björkar samt bär och der med vide. På ömse sidor voro släta rymder af temlig vidd, der den yppigaste vegetation frodades, och någon vacker björk här och der stod. Sådana frodiga och vext-rika trakter finnas på åtskilliga ställen nära skogsbrynet och kallas på Lapska Ridah eller Savoh, som man på Svenska skulle kun. na uttrycka med gräs-lundar. De befinnas vanligen vid någon derigenom framlöpande fjellbäck, och den fruktbara och frodiga marken är förmoda ligen af honom bildad. Här tyckes vara björkens rätta hem, ty detta träd uppnår här en ovanlig längd och tjocklek. Bland vexter, som der trifvas, utmärka sig i synnerhet vissa storbladiga och frodiga örter, såsom Aconitum septemtrionale och något Geranium samt Angelica, som uppnår här en mans längd. Bland egentliga grässorter må nämnas Milium (myskegräset) och Aira cespitosa (tuf-tåteln); båda uppnå nära mans-längd. I den gräslund, till hvilken vi nu voro ankomna, stodo vid bäckens strand på en skön plan tvänne ansenliga Lappkåtar samt gäll och stabur. Det var just på detta höst-ställe, Lars Pehrsson trodde sig finna

« FöregåendeFortsätt »