Sidor som bilder
PDF

ser man åter en stång, som, när höet något sigit och packats ihop, blir liggande på banden. På denna stång lägger man åter hö, såsom på den föregående, sedan åter en stång, o. s. v. Detta kallas en hässja. En hässja på myror innehåller här i orten vanligen tre hvarf (stänger, golf) hö, och taket det fjerde. Taket är ett hvarf hö, som lägges öfverst uppå, tunnare än de föregående, men med mera omsorg fämnadt (att med räfsan krafsa åt sig hö successivt ur hövålmen och packa till det, så att man kan med räfsans tillhjelp bära en större mängd, kallas fämna, och en sådan börda kallas famn) och tätt tillpackadt. Man kammar sedan hässjan på båda sidor, och så är hon fulländad. Regnet förmår icke intränga i en sådan, utan vattnet rinner utför sidorna till marken. Höet torkar der småningom och får vara i hässjan ända till vintern, då man för hem det, eller ock bär man in det i lador om hösten. Man har oftast flera hässjor i rad och omedelbart sammanhängande, så att det ser ut som en enda stor hässja. I stället för det ofvan nämnda korset, brukar man ock, i synnerhet der marken icke är sank, mycket annat att hålla upp golfvet med, såsom en klabb, laggd på tvären, o. s. v. Äfven

på hårdvallsäng brukas här i orten hässjor; men

man har då mycket flera och tunnare hvarf samt

hässjar mycket lösare. Är det svår och regnig

väderlek under bergningstiden, så har man af det

ta höbergningssätt en ganska väséndtlig nytta.

Höet skämmes icke gerna i hässjan, när det är

omsorgsfullt och skickligt hässjadt, och man be-,

[ocr errors]

höfver icke vidare hafva något bekymmer derom, tills det blir torrt, då man genast bär in det i lador. Hårdvallsängen är vid gården och vid fäbodarna samt har småningom bildat sig derigenom, att man fört omkring och bredt ut gödsel på märken. Ett nytt nybygge har ingen hårdvallsäng. Myrängarne äro spridda kring skogarna på större eller mindre afstånd. Man uppehåller sig borta hela veckan, när de äro aflägsna, har då någon kåta att ligga i om nätterna, är utrustad med mat och kok-kärl, hvilket allt man måste bära med sig. De ängar, jag nu bergade, voro på 2 mils afstånd hemifrån, hvilket väl också är nästan det längsta. Jag hade äfvch fått lega en slotterkarl för de tvänne veckorna. Söndagen den 19 Augusti var stämning. Jag aftalade då med de skogs-Lappar, som äro omkring Stor-afvan, att de mangrannt skulle möta mig vid Bergnäs nybygge, Tisdagen den 28 Augusti, och med Nils Nilsson Sjonka, en skogs-Lapp, vistande omkring 2 mil österom Arieplog, att han skulle lotsa mig till närmaste Lapp i Arvidsjaur. Skogs-Lapparne hade nu släppt sina rehnar i vildan samt voro fria och lediga. Måndagen d. 20. begaf jag mig till närmaste skogs-Lapp intill Arieplog vid Sejtetjålme. Tisdagen derifrån till ofvannämnda Sjonka, hans närmaste granne, hvarifrån jag, efter ett korrt förhör, fortsatte färden till den första Lappen inom Arvidsjaurs socken. Hit kommo nu redan denna afton en stor mängd Lappar från aflägsnare trakter. Vi skulle alla fara till Arvidsjaur till Stor-stämningen, en h§g

[ocr errors]

tid, som jag nu kommer att beskrifva. Onsdagsmorgonen drogo vi åstad i flera större och mindre båtar; färden gick genom små sjöar och sund. Karavanen tillvexte genom deras tillstötande, som lågo i vägen. Åtskilliga strömmar passerades, utför hvilka endast tomma båtarne släpptes med rep, men passagerarne gingo landvägen öfver mårkorna. Slutligen kommo vi till en stor sjö, vid namn Kikkijaur. När vi rott ett stycke efter denna, kommo vi till en holme, vid namn Arak Solo, der tvänne Lappar, som voro bröder, hade sina hufvud-visten. Äfven skogs-Lappen har ett visst ställe, som företrädesvis anses för hans hem, och der han mest uppehåller sig de tider, då han är ledig. Detta stället kan kallas hufvudviste och motsvarar fjell-Lapparnes höst-ställen. Här har han bäst byggt både med kåtar och bodar. Här samlade sig från flera håll en myckenhet kyrkofarare, och vi fortsatte färden med stora kyrkobatar (sådana, som företrädesvis användas för kyrkofärder och äro stora, för att kunna inrymma en myckenhet folk). Det kunde vara ända till 20 personer och deröfver på hvar båt samt en myckenhet hundar. Till stor-stämningen draga allesamman, stora och små, unga och gamla: hela församlingen infinner sig, nämligen den Lapska. De flesta taga äfven hundarna med sig, att de ej må qvarblifva och svälta i det öfvergifna hemmet. Andra åter lemma dem, men koka upp en stor kittel med hufvuden, tarmar och annat afskräde af fisk samt qvarlemna denna röra på gården, att hundarne måga hafva något att spisa under fol

[ocr errors]

kets frånvaro. Men detta låter göra sig endast på få ställen, emedan hundarne icke gerna villja skiljas ifrån sina husbönder. Endast der det till en början bär öfver någon större sjö, så att hun

den icke kan följa med, gifver han sig qvar. På Kikkijaur ro Lapparne alltid i kapp. De stora båtarne äro treroddingar, och man ror vanligen 5 personer i sönder, en i främsta årparet och en i hvardera åran af de öfriga. Sjön är mera än 2 mil lång; ifrån den går ner i sjön Arvidsjaur en ström, utför hvilken man far med båt, och då återstår endast en knapp half mil till kyrkoplatsen. Det var för sent för oss, att hinna fram, En del for i land på en stor holme nära östra ändan af Kikkijaur, och en annan del slog ned vid strömmen. Båda partierna uppgjorde stora, långa stockeldar, omkring hvilka vi lägrade oss och tillbragte så natten. Tidigt om morgonen följande dagen kommo vi fram. Lapparne i södra delen af socknen voro redan ankomna aftonen förut. Omkring kl. 10 ringdes samman, och folket samlades i kyrkan, der äfven Rhén och jag infunno oss. Efter hållen bön börjades förhör. Detta gick så till, att hvar och en uppropades efter husförhörs- och communion-boken samt framträdde i choret, der vi sutto vid ett bord, och examinerades både uti inan- och utan-läsning. Ingen utom katecheterna var härifrån fritagen. Först husfadern, så husmodern, dernäst deras föräldrar, om sådana funnos i lifvet, och så barnen. På detta sätt gick man igenom hvart hushåll. Sannolikt är detta det mest högtidliga husförhör, som

någonstädes hålles. Kyrkans helgd, hela församlingens närvaro, allt bidrager att upphöja det.

* Den uppmuntran eller åtvarning, som här gafs åt

någon, syntes göra den starkaste impression. Mången framträdde bäfvande, alla med största allvarsamhet och vördnad. Lämpliga förmaningar gåfvos. Någon kunde ock få en skarp förebråelse. Förhöret fortsattes oafbrutet till inemot kl. 8 på aftonen. Denna dag var att fasta och läsa. Följande dagen (Fredag) fortsattes på samma sätt

och på lika tid. Rhén examinerade de äldre, och

jag de yngre. Hela församlingen var nu examinerad. Lördagen var jag ensam uppe i kyrkan och läste i synnerhet med barn. Söndagen hölls vanlig och ordentlig Gudstjenst Sådan var stor– stämningen, Arvidsjaurs-Lapparnes största högtid och den första och nyttigaste religiösa fest, jag känner. Den firas årligen vid denna tid af året, och hela Lapska allmogen är mangrannt närvarande, men af Svenskar blott någon enda. Arvidsjaurs Lapska allmoge eftergifver sannolikt ingen församling i riket uti Christendomskunskap och ctt religiöst väsende, och kanske har man stor-stämningen till icke obetydlig del att tacka derför. Svårligen torde i verlden ett bättre nomadfolk finnas än detta. Uti deras hyddor råder, som redan förut är anmärkt, den största snygghet, som är förenlig med deras lefnadssätt. Deras okonstlade välvillja i nomadens vanliga gästfrihet och deras religiösa väsende har gjort på mig det djupaste intryck, och deras minne skall alltid vara mig kärt. Under färden på båtarna sutto nå

« FöregåendeFortsätt »