Sidor som bilder
PDF
ePub

vida öfvergår det; ty det är nästan en dagsled tvärs öfver det. Större delen af Lokte by har på 'Arvas sina höst-visten, och man kallar i allmänhet alla Arieplogs-Lappar, som vistas på norra sidan om Piteå-elfven, för Arvas-Lappar. Dessa hade nu, som sagdt är, samtligen begifvit sig på södra sidan af nämnda elf, äfven Lasko och Nabbo; ty det stället, der dessa nu uppehöllo sig, var på södra sidan. Det var ett skogs-land, vid namn Skerutsch, till största delen kringflutet af sjöar och för öfrigt med en gärdesgård skildt från det andra landet. Här hade de släppt sina rehnar í vildan såsom i en beteshage. Äfven fjell-Lapparne låta gerna sina rehnar gå i vildan några veckor om hösten, strax före brunst-tiden, på det de måga blifva fetare. Väderleken var ännu ganska varm. Den var långt bättre, än den hade varit midt i sommaren, ty denna var utmärkt af regn och kall blåst, då deremot hösten var utmärkt vacker ända in i October. Uppe i de högsta fjellen, der Lapparne uppehålla sig midt i sommaren, såsom vid Sulitelma, hade det nästan varit jemnt storm, snö-slask och urväder, så att menniskor knappt kunnat berga sig för köld. Just detta hade också gjort, att Lars Pehrsson ej kunnat komma till någon annan än Nabbo. Denne hade uppehållit sig längst i norr bland Arieplogs Lappar och i grannskapet af Joekmocks-Lapparne; men, i anseende till det oupphörliga ovädret, hade communicationen mellan honom och de öfriga Arieplogs-Lapparne varit alldeles afbruten, så att hvarken han hade någon underrättelse om dem

[ocr errors]

och deras vistelse, eller de om honom. Lars Pehrsson hade, då han for från Qvickjock, kommit till Jockmocks Lappar och skulle begifva sig allt mer söderut, för att träffa sina egna. Detta kunde väl också gå för sig, så länge han var inom en trakt, der Lapparne ej voro så långt ifrån hvarandra, och den ena visste, hvar den andra uppehöll sig, så att han kunde derom underrätta den resande. Dock var det äfven här svårt att komma fram, emedan fjellbäckarne af den starka nederbörden voro uppflödda, så att man hade svårt att vada öfver dem. En gång, då han kom till en sådan bäck och ämnade sig till en Lapp, hvars kåta var uppslagen på andra sidan, kunde han icke komma öfver, emedan bäcken genom ett häftigt regn uppflödat till en stor ström - i fjellen går både uppflödandet och utfallandet ganska hastigt han måste gå längre uppåt, för att söka något vadställe. Dervid kom han till en annan Jockmocks-Lapp, med hvilken han förut var bekant. Som han nu tillika var i södra brädden af Jockmocks-Lapparnes vistelser, och här var alldeles obekant, hvar någon nästgränsande ArieplogsLapp uppehöll sig, så afrådde denne honom på det högsta att begifva sig längre, inan man fått någon underrättelse härom, emedan det vore alltför påtaglig lifsfara, att i dessa fruktansvärda, ödsliga och obekanta snö-regioner, under ett så hiskeligt oväder, skilja sig från menniskor och vandra åstad, utan att veta, hvart man skulle gå. Han qvarblef således här några dagar, tilldess Nubbo, hvilken, likasom lösryckt från sina sidokam

[ocr errors]
[ocr errors]

rater, hade sällat sig till denna hord, vid erhållen underrättelse om hans tillhåll fått tillfälle att underrätta honom om sin vistelseort. Till honom kom han då och måste förblifva hos honom hela den öfriga sommaren, emedan ingen underrättelse erhölls ifrån de öfriga. Först sedan Nabbo flyttat österut, sammanträffade han med Lasko, och man fick då höra, att samtliga Arvas-Lapparne begifvit sig på södra sidan Piteå-elfven, redan vid dess källor. Så begåfvo sig ock dessa på södra sidan till det ofvannämnda inhägnade landet Skerutsch. Från det ställe, der Lars Pehrsson först kom till Nabbo på fjellryggen, och hit torde vara ett afstånd af 20 mil. Nils Pålsson, som besökt sitt höstställe på Arvas, kom på någon erhållen underrättelse hit, och med honom följde då Lars Pehrsson, som sagdt är, till Barturte. Man hade nu fått bestämd underrättelse, att Arvas-Lapparne jemnte de egentliga Barturte-Lapparne nu voro på detta fjell. Man kan se, huru slumpen härvid lekte med min färd. Jag hade så när sammanträffat med Lars Pehrsson i Kaltak och derigenom fått veta, hvart jag skulle begifva mig. Jag hann icke, såsom jag ämnat, Länsman Westling i Rappen, då jag säkert kommit att göra en ändamålslös resa till Udtja Tjavelk, der ingen menniska fanns, och således jag ingenting hade att beställa. I samma ögonblick, som jag skulle bryta upp till en ny Qvickjocksfärd, förde händelsen Lars Larsson till mig, hvarigenom jag kom till rätta och slapp gå öfver ån efter vatten, såsom det heter. Ty ifrån Unnas till Qvickjock torde vara 8 à 10 mil, och

derifrån till Barturte omkring 5 mil. Hit hade jag ock slutligen kommit, om jag hade farit till Qvickjock, ty tvänne Lappar derifrån hade bivistat Bönedagen derstädes, och jag hade således fått göra sällskap med dem; men det hade varit en resa af 15 mil, i stället för att jag nu till samma Barturte ej hade mera än 5 mil.

Söndagen tillbragte jag nu uti kåtalaget vid Skerutsch med undervisning och förhör som vanligt. Tvänne fattiga fiskare-Lappgummor hade äfven infunnit sig här för att gästa, deri de ådagalade större capacitet och skicklighet, än i att läsa. Förmodligen hade de ock uppskjutit sitt besök till en annan gång, om de anat, att detta onda skulle förestå dem här. Laskos svärfader var här också med sin hustru och bodde i samma kåta med sin måg. Han hade besittningsrätt till ena sidan af kåtan samt halfva eldstaden. Den sistnämnda var aflång, för att vara tillräcklig för tvänne grytor. När det endast är ett hushåll i kåtan, och följaktligen blott en gryta och flere begagnas aldrig af ett folk, som ej tillagar mera än en rätt så är eldstaden rund. Eldstaden kallas på Lapska aran och är på sjelfva marken; men man lägger vanligen stenar omkring i en enkel sammanhängande kedja, på det elden ej må fatta uti riset, som man utbreder på marken i kåtan, till golf eller matta. Öfver riset (tuorga) breder man rehnshudar, och på dem sitter man eller ligger, allt efter omständigheterna. I förra fallet måste man lägga benen i korss, ty utrymmet tillåter icke att sträcka ut dem, emedan föt

[ocr errors]

terna i det fallet skulle komma i eldstaden.

[ocr errors]

Det händer ofta, att tvänne hushåll bo tillsammans i en kåta, i synnerhet föräldrar och barn, som redan blifvit sina egna. Hvardera hushållet har då sin särskilda gryta, gryt-kedja samt äfven vanligen vattenkittel. Man begagnar en koppar-kittel i stället för vattenså. På detta sättet bodde nu Lasko och hans svärfader Anund Johansson tillsamman. Den sistnämnde var en mycket liten gubbe och hade derföre fått tillnamnet Kimmer, som betyder rehn-kalf samt är till och med ett slags diminutivum af ordet kermak, som är rätta namnet på en rehn-kalf, hvilken är en vinter gammal. Att läsa, var denna gubbe den bästa: han hade gått i scholan i sin barndom och hade väl reda på sina Christendomsstycken. Det var en varm dag, och rehnarne kommo hoptals springande efter stranden samt ville simma öfver kåtarne stodo vid stranden af Piteå-elfven men man motade dem tillbaka. Som de voro fjell-rehnar och icke vana med skogslandet, tycktes de vara på det högsta besvärade af myggen, hvilken kringsvärmade rehnhjorden såsom en molnsky. Den egentliga myggens tid var väl nu förbi; men den så kallade Knorten var så mycket otaligare och plågade i synnerhet vajorna, hvilkas spenar voro helt blodiga af dess bett. I myggsvärmen befunno-sig äfven ett slags bromsar, som för rehnarna äro långt skadligare än sjelfva myggen. Som jag saknar allt slags entomologisk kunskap, kan jag ej beskrifva dessa insecter, men väl deras åverkan på rehnarna. De kallas Pitok och Snupok på Lapska. Det ena slaget kastar vid för

« FöregåendeFortsätt »