Sidor som bilder
PDF

och roade sig att se oss på ett afstånd, der vi syntes sväfva omkring som skuggor eller molntappar. Långviks-nybyggaren kunde aldrig tillfyllest förundra sig, huru jag, som aldrig farit den vägen fram, kunde lotsa honom, som i all sin tid der dragit fram och åter. Men saken var den, att, ehuru himmelen var mulen, någon stjerna eller constellation då och då framskymtade, hvarpå jag gaf noga akt och deraf hade reda på kosan. Under den tid jag var i Hernösand såsom gymnasist, vakade jag och en af mina kamrater ofta halfva nätterna, när himmelen var klar, samt lärde oss efter Klingwalls Uranographi att känna constellationerna och stjernorna: allt kommer i sinom tid till pass. Vi tillryggalade ändock på detta sätt Storbodfjärden och kommo till en så kallad hållstuga, som är byggd på Storhodskogen. Under den tid, då Lappmarken ej ännu var särdeles befolkad med Svenskar, voro sådana stugor uppbyggda på flera ställen, på det resande måtte hafva tak öfver hufvud, der de skulle tillbringa natten. Hållstugan på Storbodskogen var dels till detta ändamål, dels ock emedan skjutsombyte här sker, enär de, som skjutsat från Arvidsjaur, här få återvända och aflösas af Arieplogs-boer, samt - tvärtom. Detta sker dock endast vid marknadstiderna, då skjutshästar för ämbets- och tjenstemän äro i förväg betingade. Dessa betingade skjutsande uppehålla sig i denna hållstuga, medan de vänta, och ett stall är der äfven för hästarna. Man har för Storbods hållstuga en särskild, liten cassa, ur hvilken kostnaderna för dess

[ocr errors]

underhåll samt vedhållningen bestridas. Åboerna i Långviken tillse, att torr och upphuggen ved till behöflig myckenhet här finnes. Vi uppehöllo oss här endast en liten stund, för att låta hästarne äta, fortsatte sedan resan och ankommo till Långträsk om morgonen den 26. Det första, som här mötte mina ögon, var en stor tunna, hvilken stod tätt invid bron och nyttjades till afträde. Den stod alldeles öppen, och ymniga quittencer på Guds gåfvor stodo der för hvar mans ögon, som ut- och ingick, att skåda. Så Läsare Arvidsjaurs-boerna äro, synas de likväl icke hafva anmärkt, hvad som står skrifvet i 5 Mos. B.23 cap. 12–14 v. Imellertid röjde denna anstalt omsorg för åkerbruket, och en sophist skulle kunna här bry Cicero för hans påstående, att intet, som är turpe, kan vara utile. Efter jag kommit att vidröra detta ämne, må jag i förbigående anmärka, att Lapparne ej behöfva hafva några bekymmer om renhållning af sina afträdesplatser, emedan hundarne väl draga försorg derom. Imellertid måste man verkligen utrusta sig med en käpp, när man går ut för sitt ärende, på det man må hafva respect med sig, och de oblyga speculanterma hålla sig på distance och icke påtruga sin tjenst i olaga tid. När concurrensen är stor, så uppstår vanligen ett häftigt krig öfver reliquen, som fordom mellan Coër och Milesier öfver Helenas trefot. Hæc sunt Græca. Vi uppehöllo oss icke heller i Långträsk länge, utan fortsatte resan och kommo till Arvidsjaur på förmiddagen samma dag. Här var ännu intet

folk församladt, och äfven på den utlysta visitations-Söndagen var församlingen icke talrik. Den var utlyst på otjenlig dag, nämligen inan tinget och marknaden ännu börjat, och folket, som af tingsterminen visste, att först nästföljande Söndag var så kallad marknadssöndag, infann sig icke allmänt. Visitator, som förmodligen sedermera blifvit underrättad om förhållandet, uteblef äfven. Imellertid hade vi just icke ängsligt, medan vi väntade. Vi uppehöllo oss under tiden hos v. Pastor G. E. Rhén, en man, lika utmärkt för behagligt umgänge, som för kunskaper samt kraftfullt nit och verksamhet i sin tjenst. Den ordinarie Pastorn P. Edin var dömd för tjenstefel att mista ämbetet, men var af Kongl. Maj:t benådad derhän, att han, skiljd från all tjenstgöring, skulle i sin öfriga lifstid åtnjuta halfva lönen. Han flyttade sedan från prestgården och bodde på ett nybygge, som han redan förut anlaggt och uttrycksfullt nog kallat Fristad. Här mår han nu, skiljd från allt bestyr och äfventyr, vida bättre än förut. Imellertid, som han och Rhén skulle halfvera om pastoratet, så hade de äfven delat rummen i prestgården sig imellan. Köket, ett mellanrum och en kammare hade tillfallit den förra, salen och tvänne kamrar den sednare. Oaktadt nu v. pastor Rhén var så trångbodd, märktes dock ingen vara generad: ”när villjan är god, så är rummet stort”. Att ”en biskop skall vara gästgifvare”, det står väl skrifvet och slår på sätt och vis in öfver allt hos det Svenska, i synnerhet. det Norrländska, presterskapet; men aldra

mest hör presterskapet i Lappmarken till denna regel. När en främmande kommer, så finnes icke något annat hus att taga in uti, än prestgår

den, och vanligen är han välkommen. Der man så sällan ser folk, är man rätt glad, att någon

kommer, och äfven i motsatt fall kan man dock

ej slå ihjäl eller köra ut den resande. Under loppet af följande veckan ankommo alla, som ämnade sig till Arvidsjaurs marknad, ting och uppbördsstämma. Dessa 3 hållas i Lappmarken på en och samma tid, och folket infinner sig då allmänt, emedan hvar och en har något ärende, hvarföre ock prostvisitation bör under denna allmänna sammankomst hållas, emedan man eljest ej får folket så talrikt församladt. För att nu

gifva ett begrepp om en sådan marknad, vill jag

omtala, hvilka personer dervid infunno sig och

[ocr errors]

voro närvarande. Först och främst må nämnas domaren, Herr Häradshöfding Furtembach, en

gammal man, som länge varit med, så Kronofogden, Herr Forssell, som för några år tillbaka tillträdt denna tjenst. Han var åtföljd af sin fru. Provincial-läkaren, Herr Doctor Genberg. Provincial-läkarne skola årligen göra en resa till Lappmarken om marknaden. Visitator, Herr Kyrkoherden Burman från Degerforrs, är redan nämnd. Capitaine Schildt och Hofrätts-Auscultanten Helleday från Skellefteå reste för ro skull. Lieutehant Sydow från Piteå äfvenså. Landsfiscalen J. S. Hofverberg. Studeranden Lindahl, såsom viaticant. Alla dessa, utom domaren, som sjelf

[merged small][ocr errors]

prestgården, hos v. Pastor Rhén. Viaticant kallas en studerande, som far omkring och får understöd för sin resa till akademien. Denna sed är gammal och allmän här i Norrland samt högst nyttig, emedan mången skicklig yngling eljest af brist på medel ej skulle kunna fullända sina stúdier. När man fulländat cursen i Hernösands gymnasium, gifver consistorium, jemnte recommendation, anvisning, i hvilka socknar hvar och en får viaticera. Åt en sådan viaticant gifvas af hvar bonde, vanligast och efter medeltal att räkna, 12 skillingar. På detta sätt kan en viaticant få 300 å 700, ja ända till 1000 Rd. Rgs. Sju handlande från Piteå kommo till denna marknad: Skog, Burman, Hammargren, Hedström, Falk, Salander och Markström, i allmänhet aktningsvärda hedersmän och af angenämt umgängessätt. Härtill kommer nu menige allmoge af Lappar och Svenskar. Rehnshudar äro på denna märknad hufvudsakliga handelsartikeln. För ett brunskinn (huden af en rehntjur) betalades 4 1 ., för ett oxrehnskinn (huden af en castrerad rehnoxe) 3 rd., och för ett vajskinn (huden af en rehnko) 1 rd. 24 sk., allt Rgs. För öfrigt har Arvidsjaurs-Lappen äfven något dun att aflåta, ty han är i allmänhet snäll skytt och öfvar sig dermed från barndomen. Nybyggare hafva på denna marknad föga att aflåta, ty sitt smör, som är deras hufvudsakligaste vara, hafva de redan till det mesta afyttrat på Skellefteå marknad, som hål

les i början af December. Dock handla de äfven Lappmarken, - 6,

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »