Sidor som bilder
PDF

lapp upptecknat hufvudmomenterna. En sådan predikan blir väl vanligen sämre än en skrifven; men motsatsen kan ock någon gång inträffa. En fördelaktig sida har likväl denna method, nämligen att rösten ej röjer en utanlexa, eller ögonen en inanlexa, utan man ser på åhörarne och talar till dem. En man, som är fullkomlig kännare af alla språkets idiotismer och alla folkets förhållanden, idéer och seder, kan begagna denna method, tilläfventyrs ej utan fördel. Också säga Lapparne, att min predikan är dem så tydlig och begriplig; ”det är, som att höra en berättelse”, säga de. Visitationen gick till på följande sätt. Visita- tor höll på Svenska ett tal från altaret. Derpå företogs examen. Visitator sjelf examinerade i choret några svenskar, i synnerhet barn. Rhén och jag examinerade, på hans anmodan, i andra trakter af kyrkan, samt äfven katecheterna bland Lapparne. Efter några minuter slutades examen. Derpå framställdes af visitator åtskilliga frågor, om Gudstjensten blifvit ordentligen vidmagthållen, om catechismi-predikningar, passionspredikningar m. m. blifvit hållna o. s. v. Emedan tiden var långt framliden, tillkännagafs, att visitatio-men på afton skulle fortsättas i socknestugan, och man gick hem. I den första visitationen förekommo åtskilliga saker, i synnerhet rörande församlingens ekklesiastiska ekonomi, såsom fattigvården, vinören och dylikt. Vid alla de visitationer, jag öfvervarit i Åsele, Lycksele, Arieplog och Arvidsjaur har det tillgått ungefärligen på sam

ma vis. Att sådana visitationer hafva sin nytta, misskännes icke; men, årligen repeterade just på samma sätt, nedsjunka de tydligen allt mer och mer till en tom formalitet. Hvad sjelfva examen beträffar, så syntes den mig genast vara det. Meningen torde väl vara, att utröna församlingens Christendoms-kunskap i allmänhet. Men svårligen lärer denna utrönas genom frågor, framställda till församlingen i allmänhet. Om några få der finnas, som hafva god Christendoms-kunskap, så svara de, och de öfriga mumla med, för att ock synas kunna, men vara förekomna af de förra. Och, hvad barnens examen i choret beträffar, så lärer derigenom föga förnimmas; ty de, som äro snälla att läsa, komma vanligen fram och framskuffas, de öfriga hålla sig undan. När nu hela examen är slutad inom 5 å 10 minuter, så måste visitator vara en trollkarl, om han derigenom kunnat utröna församlingens Christendoms-kunskap. Att sätta sjelfva presterskapet i församlingen att examinera och då fråga dem, huru Christendomskunskapen befunnits, är väl ock olämpligt, ty då kunde man så gerna begärt deras yttrande derom utan någon anställd examen; naturligtvis skola de känna den förut, och i motsatt fall lära de visst icke genom den då anställda examen att känna den. Imellertid måste vid sådant förhållande visitators berättelse om Christendoms-kunskapen helt % och hållet stödja sig på socken-presterskapets uppgift. Men hvartill behöfdes då visitation? En berättelse af pastor gjorde ju fullt ut detsamma. För att få begrepp om Christendoms-kunskapen behöfves, enligt min tanka, ej vidare, än att gå igenom husförhörs- och communion-boken. Men, för att öfvertygas, om den verkligen är sådan, den der för hvar person står antecknad, kunde visitator, enligt. boken, uppropa en person i sönder, som framträdde i choret och der underginge en noggrann examen, både uti inan- och utanläsning. Då kunna ock lämpliga föreställningar gifvas. Härigenom controllerades husförhörs- och communion-boken. Visitator kunde då gifva en på egen kännedom grundad berättelse. Den i sin Christendom försumlige eller okunnige, äfven ibland äldre, kunde få en, ehuru till sin bevekelsegrund föga religiös, men dock till sina följder möjligen nyttig och saliggörande väckelse att förkofra sin kännedom i Guds ord. Lärdom och kunskaper äro oss nyttiga, fastän vi alla genom stupp-värp till en början blifvit lockade att lära. Att i Guds hus och inför hela Guds församling stå och skämmas för sin okunnighet, det skall ej mången villja exponera sig för en gång till. Men i synnerhet skall en sådan offentlig examen med de yngre och barnen gifva varning, uppmuntran och täflan. Genom en sådan visitation skulle, med ett ord, Christendoms-kunskapen icke blott utrönas, utan ock förkofras. » En annan bristfällighet i visitationerna, såsom de nu förrättas, synes mig bestå deri, att de, enligt min tanka, sakna den allvarsamma och curiaHiska charakter, som samhällsordningen både kräfver och är skyldig att fästa vid en så offentlig och högtidlig act, om den ej snart skall nedsjunka till förakt och åtlöje. Visitator håller ett ProsteTing. Detta namn tyckes tillkännagifva, att han icke är helt simpelt en kunskapare, hvars förrättning man just efter behag kan öfvervara, eller icke öfvervara, och för hvilken man kan andraga både likt och olikt, sannt och osannt, belackelse eller smicker, hvilken man ostraffadt kan förolämpa och taga ljudet af. Det är mig obekant, om samhället gifvit en sådan här visitator någon garantie, att vara fredad för sådant ofog, och magt att kunna det afstyra; men att, om de finnas, de ej blifvit använda, det har jag sett och kan intyga. En förargelig försummelse att bivista visitation har jag sett i Lycksele. Det är visst ingen öfverdrift att antaga, det knappt en tredjedel af den här församlade allmogen varit i kyrkan under Gudstjensten och visitationen. Kyrkan, som torde till en god del kunna fyllas af Lycksele sockneboar ensamt, har icke på långt när varit half nu, då likväl invånarne af Sorsele och Stensele pastorater också skolat vara närvarande. Förargelsen vore ej så stor, om folket vore frånvarande äfven från kyrkoplatsen. Men det kan ej annat än vara anstötligt att se, huru folk på Söndagsmorgonen, ända till tredje ringningen, reser bort i stora skaror, hvilket jag sett. Att full marknad under hela Gudstjensten hålles på platsen, har jag af trovärdiga menniskor hört, och, att det måtte vara sannt, det sluter jag deraf, att det eljest blir oförklarligt, huru 2 tredjedelar af den församlade allmogen kan absentera från kyrkan. Att min berättelse ej är ogrundad, det lä

rer kunna bcstyrkas af det factum, att, då saker, som förevarit vid visitationen, blifvit utställda till allmogens närmare förklaring, de flesta nekat sig derom förut haft någon kunskap, såsom händelsen lärer varit i frågan om kyrkobyggnaden i Öhrträsk. Det förundrar mig, att ingen visitator fäst vederbörandes uppmärksamhet på sådant; mig synes det af den vigt, att det ej bordt sakna ett rum i visitators berättelse. I Åsele härad, som innefattar Åsele, Fredrika, Dorothea och Wilhelmina, för hvilka alla visitation förrättas i Åsele kyrka, finnas nära 300 Lappska invånare; men vid visitationen hafva väl aldrig 20 varit närvarande, sedan jag började besöka Åsele marknad. I Lycksele Lappmark torde finnas omkring 400 Lappska invånare; men jag tror ej, att 10 varit i kyrkan närvarande vid visitationen. Hvad intygande om Christendoms-kunskapens tillstånd skall en visitator vid sådana förhållanden kunna gifva? Och, i händelse han gifver något, hvad vitsord skall det ega? Hvad Lapparne beträffar, torde kunna såsom skäl för deras uteblifvande anföras, att de äro till en stor del aflägse, att Åsele Lapparne äro vid den tiden vistande i Anundsjö, Björna o. s. v. i Ångermanland. Låt ock så vara; de böra ändå infinna sig till visitation, de kunna det lika så väl, som de ett par dagar efteråt kunna komma till marknaden. De hafva hvarken så lång eller så svår väg som Arieplogs och Arvidsjaurs Lapparne, hvilka dock nästan mangrannt infinna sig till sin visitation. Sådant gäller än mer om Lycksele Lapparne. De befinna sig vid marknads

« FöregåendeFortsätt »