Sidor som bilder
PDF
ePub

till förakt och åtlöje. Visitator håller ett Proste. Ting. Detta namn tyckes tillkännagifva, att han icke är helt simpelt en kunskapare, hvars förrättning man just efter behag kan öfvervara, eller icke öfvervara, och för hvilken man kan andraga både likt och olikt, sannt och osannt, belackelse eller smicker, hvilken man ostraffadt kan förolämpa och taga ljudet af. Det är mig obekant, om samhället gifvit en sådan här visitator någon garantie, att vara fredad för sådant ofog, och magt att kunna det afstyra; men att, om de finnas, de ej blifvit använda, det har jag sett och kan intyga. En förargelig försummelse att bivista visitation har jag sett i Lycksele. Det är visst ingen öfverdrift att antaga, det knappt en tredjedel af den här församlade allmogen varit i kyrkan under Gudstjensten och visitationen. Kyrkan, som torde till en god del kunna fyllas af Lycksele sockneboar ensamt, har icke på långt när varit half nu, då likväl invånarne af Sorsele och Stensele pastorater också skolat vara närvarande. Förargelsen vore ej så stor, om folket vore frånvarande äfven från kyrkoplatsen. Men det kan ej annat än vara anstötligt att se, huru folk på Söndagsmorgonen, ända till tredje ringningen, reser bort i stora skaror, hvilket jag sett. Att full marknad under hela Gudstjensten hålles på platsen, har jag af trovärdiga menniskor hört, och, att det måtte vara sannt, det sluter jag deraf, att det eljest blir oförklarligt, huru 2 tredjedelar af den församlade allmogen kan absentera från kyrkan. Att min berättelse ej är ogrundad, det lä

rer kunna bestyrkas af det factum, att, då saker, som förevarit vid visitationen, blifvit utställda till allmogens närmare förklaring, de flesta nekat sig derom förut haft någon kunskap, såsom händelsen lärer varit i frågan om kyrkobyggnaden i Öhrträsk. Det förundrar mig, att ingen visitator fäst vederbörandes uppmärksamhet på sådant; mig synes det af den vigt, att det ej bordt sakna ett rum i visitators herättelse. I Åsele härad, som innefattar Åsele, Fredrika, Dorothea och Wilhelmina, för hvilka alla visitation förrättas i Åsele kyrka, finnas nära 300 Lappska invånare; men vid visitationen hafva väl aldrig 20 varit närvarande, sedan jag började besöka Åsele marknad. I Lycksele Lappmark torde finnas omkring 400 Lappska invånare; men jag tror ej, att 10 varit i kyrkan närvarande vid visitationen. Hvad intygande om Christendoms-kunskapens tillstånd skall en visitator vid sådana förhållanden kunna gifva? Och, i händelse han gifver något, hvad vitsord skall det ega? Hvad Lapparne beträffar, torde kunna såsom skäl för deras uteblifvande anföras, att de äro till en stor del aflägse, att Åsele Lapparne äro vid den tiden vistande i Anundsjö, Björna o. s. v. i Ångermanland. Låt ock så vara; de böra ändå infinna sig till visitation, de kunna det lika så väl, som de ett par dagar efteråt kunna komma till marknaden. De hafva hvarken så lång eller så svår väg som Arieplogs och Arvidsjaurs Lapparne, hvilka dock nästan mangrannt infinna sig till sin visitation. Sådant gäller än mer om Lycksele Lapparne. De befinna sig vid marknads

tiden till stor del inom Lycksele sockens område eller der nedanföre, såsom i Degerforss o. s. v. Såsom jag tycker, borde en visitations-Söndag hållas i lika helgd som en Böndag, och ett förfallolöst uteblifvande från densamma samt köpslagande under Gudstjensten och visitationen vara förenadt med samma vite som vid en Böndag. Ordningen skulle då snart återvända, om nämligen visitatorerna, med kraft och allvar och ej blott toma ord, beifrade saken. I Arieplog klagas, i många visitations-acter under förra hälften af 1700-talet, öfver Böndags försummelse och hotas med vite. - Detta hade blifvit nästan en stående artikel i alla visitations-acterna. Men, när Biskop Kiörning, år 1755, höll visitation, ålade han vederbörande att uttryckligen uppgifva, hvilka de varit, som sist härtill gjort sig skyldiga. Härpå höll han ordentlig ransakning, frikände några, som kunde styrka laga förfall, och fällde de öfriga till böter. Efter detta förekommer i visitations-acterna på långliga tider ingen klagan öfver Böndags försummelse. Så väl detta som följande utdrag torde kunna gifva begrepp om dessa visitationers beskaffenhet i gamla tider.

[ocr errors]

Acta på Proste-Tinget i Arieplog den 2 Februari 1657.

S. 4.

Måns Olofsson i Aricplog hafver försummat kyrkan på stora Böndagen: R. S. skall böta en half Rd., hvilken pastor skall utfordra. Item, Oluf

Nilsson ibid., har försummat kyrkan på en stor Böndag. R. S. emedan han är utfattig, therföre skall han plikta med fängelse.

[ocr errors][merged small]

Lapparne, som äro boende i Torpenjaur, blefvo allvarligen förmanade af befallningsmannen välbetrodde Daniel Jonsson, nästförlidne år, 1656, på tinget, att de ovägerligen komma tillstädes till Arieplog tvänne resor om året, nämligen om Jul och 8 dagar före marknaden vid 3 mark. silfvermynts böter, som protocollet utvisar. Emedan pastor i Arieplog besvärar sig, att största delen hafver sig bemälde tider absenterat, therföre skola the plikta, som ofvan bemäldt är, hvardera fen half Rd.

Olaus Graan,

Pastor Pitensis,

Att just visitatorn utöfvar en så godtycklig domaremagt, som här framlyser, är väl hvarken rätt eller nyttigt; men det bör väl icke heller alldeles förbises, att äfven här är ett forum, för hvilket en hvar bör visa tillbörlig aktning, ej genom stoj och buller öfverrösta ordföranden, eller missfirma honom eller andra. Vid visitationen i Arvidsjaur, i socknestugan på aftonen, framträdde en bonde och öfverlemnade till visitator en skrift, deri han offentligen anklagade . Pastor Rhén för irrlärighet. Han påstod deri, att i Arvidsjaur in

tet Guds ord lärdes, utan läror, som stodo rakti strid med detsamma o. s. v. Denna skrift lemnades af visitator utan allt afseende. En så betänklig sak borde dock, enligt min tanka, ej så alldẹles lätt blifvit tagen. Åklagaren var vål både skyldig och berättigad att bevisa sitt påstående, och den åklagade, i händelse klagomålen` befunnits grundade, skyldig till laglig näpst, men i motsatt fall berättigad till laglig upprättelse. Nu är till märkandes, att den ifrågavarande bonden var af den så kallade Läsare-secten. Så rätt och vist samhället handlat, att icke med våld söka återföra denna till sin allmänna religion, så orätt är det likväl att lemna den och dess medlemmar frihet, att onäpst rubba samhälls-ordningen. Om jag i allmänhet är skyldig ansvar för en offentlig anklagelse, som å heder och ära går, hvarföre skall jag vara fri derföre, endast för det jag är läsare? Om staten i allmänhet garanterar sina ämbetsmän att vara fredade för missfirmelse i och för sitt ämbetes utöfning? Hvarföre skall jag vara undantagen från denna garantie derföre, att jag är prest? Läsaren må gerna behålla sin tro för sig, han må till och med apostolisera och göra proselyter; men, då han vid ett forum uppträder såsom åklagare emot mig, så har han visserligen öfverskridit gränsorna af den samvetsoch tankefrihet, som ett upplyst samhälle honom förunnat: han bör då betraktas helt enkelt såsom medborgare, ej såsom en sectericus. Och, om han ådrager sig näpst, så straffas han ej för sin tro, utan för sina gerningar. Egoismen förstår

« FöregåendeFortsätt »