Sidor som bilder
PDF
ePub

räcker vanligen i flera veckor. För att nu hinna hem, inan det inträffade, måste jag genast fara ifrån Sorsele och gick derföre redan om aftonen den 10 October från Bräska, lotsad af en, som kände vägen till en Lapp, vid namn Paulus Larsson, som vid Lais-elfven (en gren af Umeå-elfvens nordligare gren, Vindeln) hade upptagit ett nybygge och förde sig rätt bra såsom nybyggare. Han hade först gått i scholan och sedan varit i tjenst hos Svenskar, hvarigenom han blifvit skicklig att vara nybyggare. Både han och hela hans hus voro ganska skickliga i läsning och Christendomskunskap. Den 11 October begaf jag mig vidare. Väderleken var ganska kall. Det var redan mörkt om aftonen, när jag kom till Koroqveik; dock vågade jag ej blifva der öfver natten af fruktan, att Navijaur imellertid skulle tillfrysa, utan fortsatte resan och kom hem, sedan jag med största svårighet tillryggalaggt Navijaur-mårkan, der för snön ingen gångstig nu mer syntes. Följande morgon voro Navijaur samt alla dylika små och grunda sjöar tillfrusna. På en tid bortåt var man nu här i Arieplog likasom fången. Hornafvan var öppen; men de små sjöarne voro tillfrusna; dock var isen äfven på dem länge svag. Myrorna voro äfven ofarbara, emedan snön, som fallit, hindrade dem att tillfrysa. Imellertid hade vi nu verklig vinter, och ingen tö inträffade att smälta den redan fallna snön, utan den tillöktes genom ny nederbörd och blef qvarliggande till våren. Man kan häraf finna, att vi i egentlig mening icke hade någon höst, utan försattes omedelbart från sommaren till vinter.

Det har varit en gammal nordisk plägsed att räkna åren efter vintrarna, och jag vill så mycket heldre iakttaga den, för att här sluta min berättelse, som den sistnämnda redan, fruktar jag, öfverstigit det arktal, som i prospectus blifvit determineradt. Om lecturen häraf icke interesserar, så vill jag icke hafva narrat respective subscribenter att köpa en dyrare bok än den de antecknat sig för; i motsatt fall torde mera af samma slag ej länge uteblifva. Jag slutar således här och beder en hvar, som värdigats genomläsa denna skrift, att öfverse med den ostädade stil, i hvilken den är skrifven. Det är icke overksamhet, som dertill är vållande, utan den oupphörliga verksamhet och sysselsättning, som hindrat mig att utgifva den, den, tid den var utlofvad. Den starkt i ögonen fallande provincialitet, hvarmed den är uppfylld, har jag icke ens velat förborga eller taga mig till vara för, emedan jag ansett den nästan höra till saken, såsom formen till materien. Såsom den öppna boken, så öppet ligger äfven författarens hela väsende för hvar och en. Ynglingens ifver i det, enligt hans tanka, sanna och rätta torde på sina ställen hafva öfverskridit de tillständiga gränsorna. Om någon deraf finner sig förolämpad, han må tillrättavisa genom en grundlig och, om han så vill, skarp vederläggning. De öfriga hafve öfverseende!

[ocr errors][ocr errors]

ANMÄLA N.

Om

MÖJLIGHETEN OCH FÖRDELEN
af

ALLMÄNNA UPPODLINGAR

i

LAPPMARKEN;

jemnte

Förslag till en nybyggscholas anläggande
derstädes, eller anvisning, att på all-
män bekostnad befrämja allmänna
uppódlingar i nämnda landskap,
till båtnad för staten;

af

L. L. LAESTADIUS.

Med 4 tabeller, h. 1 Rd. Banco.

I anledning af de hänvisningar, författaren åtskilliga gånger gifvit på sin broders, Lars Levi Læstadii, arbete om Uppodlingar i Lappmarken, tror man sig göra de läsare, som förut ej känna denna interessanta skrift, en tjenst med att här lemna ett utdrag af dess innehåll:

FÖRSTA AFDELNINGEN.

Inledande anmärkningar mot fördomen, att Lappmarken ej vore odlingsbar, och åt hvilken nybyggarnes okunnighet om rätta sättet att handhafva åkerbruk lemnar ett stöd, som förlänger det ödesmål, hvari denna betydliga del af riket ännu befinner sig.

1. S. Lappmarken skulle genom uppodling blifva ett land, som åtminstone födde sitt folk.

2. S. Från den odlingsbara Lappmarken måste väl fjellen och deras utgreningar undantagas; men dessas silfver-, koppar- och jernmalmer skulle kunna blifva båtande, så snart de, som uppbröte dem, ej nödgades hemta sina födoämnen 20 till 30 mil från arbetsplatsen.

3. §. Lämpligheten af att först fästa uppmärksamheten å

Lappmarkens bildning och physiska beskaffenhet. Fjerde paragraphen och alla efterföljande af första afdelningen afhandla detta ämne i 22 §§., nämligen:

4. S. Lappmarkens vidd, gränsor, samt de insjöar, träsk och andra vattensamlingar, hvilka gifva Lappmarken en egen charakter.

5. §. Allmän öfverblick af landet.

6. S. Tallskogen. De omständigheter, under hvilka, den trifves. Dess egentliga region nedom sjögränsen. De vexter, som med den trifvas tillsamman,

7. S. Granen. Den jordmån, den fordrar. Dess region omkring sjöar, kärr och floder ofvan sjögränsen; de vexter, som åtfölja granskogen.

8. §. Att jordmån och andra villkor, mer än en större ömtålighet för kölden, föranleda den mening, att granen ej kan uppstiga så högt i fjellen och mot norden, som tallen.

9. S. Många och bindande bevis för föregående §:s påståenden.

10. S. Som granen söker en fet jordmån, och tallen en mager, ger den förra god anvisning för uppodlaren. Om den skadliga och uppsåtliga antändningen af skogar, både af Lappar och nybyggare, samt det olika resultatet deraf för gran- och tallskog,

11. S. Granskog, på mot söder sluttande mark den mest lönande för odling - efter rödjning och afbränning tjenligast till mulbete några år, tilldess trästubbarne hunnit ruttna, då den plöjda jorden med liten gödning gifver rik skörd af både råg och korn.

12, S. Björken. Den går längre upp i fjellen än gran och tall. I bergsluttningar, der inga andra träd vexa, trifves den mycket väl. Bland tallskog blir den slokbjörk, och i granskog blir den fågrenig med grof, skroflig bark. Dess bästa jordmån är en ej mager sandjord. De vexter, som trifvas kring björk och äro nyttiga för boskapen. Lättheten att förvandla de med björk bevexta fjelldalarna till bördiga ängar. Uraktlåtenheten deraf.

13. S. Pilskog går längre upp i fjellen än björken. Dess löf borde insamlas som ett sofvel för boskapens vinterfodring. Pilens mångfaldiga arter. Asp, Ahl, Hägg och Könn. Den local, de söka.

14. §. Sjöarne, Deras holmars och stränders tjenlighet för odlingar. Naturliga ängar, Skogar, rika på villebråd, Ymnigt fiske. Romantiska utsigter. Arbetets mödor belönade,

15. S. Sjöarnas egenskap att minska nätternas kyla och att tre till fyra veckor längre skydda mot frost. Deras inflytande på vegetationen,

16. S. Träsk. Anledningarne til benämningen, deras ursprung och beskaffenhet. Deras fisksorter och

de vexter, de frambringa.

17. S. Flere större träsk uppräknas. De smärre floder, som från träsk hafva sitt ursprung. Deras mindre förmånliga inflytande på luftens temperatur och odlingar.

18. §. Insjöar (som ej hafva ut- eller inlopp), fiske, ängar, djuplek m. m.

19. §. Tjernar. Deras belägenhet i kärr jemnte öfriga beskaffenhet.

20. §. Myror, kärr och mossar. Olika vegetation. Myrorna bevexta med gräs och under sommaren stående under vatten. Mossarne betäckta med mossa.

21. §. 1:0 Hömyror. Nybyggarnes ängar. Nybyggarens okunnighet om ängs-skötsel. 2:0 Dymyror. Deras natur gör dem obegagneliga. 3:0 Flarkmyror. Egentliga kärr. Deras beskaffenhet. 4:0 Fjellmyror, vid fjellarnas baser. De vexter, de alstra. 5:0 Tufmyror, vid låga sjöstränder. Deras skadlighet. 6:to Rismyror, vid bäckar i skogarna och fjellen. Många bevexta med låg pil, hvars löf är omtyckt af boskapen. 7:0 Starr-ängar, vid sjöar och bäckar. De finnas till myckenhet i Lappmarken och fjellarna. De torra hårdslagna, men gifvande ett godt foder. De våta, så goda, att de svårligen 'skulle kunna förbättras. 8:0 Pölar. 9:0 Gölar. 10:0 Fräkengropar.

mossar.

22. S. Mossar, utbredda både i skogar och fjell, ofta af flera quadratmils vidd. Torfmossar och SnotterDeras jordmån, deras vexter, hjortron, tranbär, martall m. fl. Björnmossor. Björnmossans skadlighet för ängar. Anmärkningar öfver Lappmarkernas jordmån i allmänhet.

23. §. Elfvar, åar, bäckar, rännilar, forssar, strömElfvarnas fiskrikhet, deras för odling tjenliga mar, sel. stränder, talrika ängar m. m., hvarigenom de så väsendtligt bidraga till Vester- och Norrbottens befolkning. Vår- och fjell-floden.

24. §. Aarnas ursprung från träsk och kärr, deras bruna vatten. Äfven de gynnande för uppodlingar. 25. §. Bäckar, skogs- och fjellbäckar.

ANDRA AFDELNINGEN.

Lapplands klimat, vegetation och höjd öfver hafvet, i 43 paragrapher.

1. S. Inledning.

2. S. Bristen på meteorologiska observationer.

3. S. Bottniska Vikens och Nordsjöns mildrande inflytande på Lapplands klimat. Sydostlig vind, mild och nederbörd förande på Svenska sidan. Vestlig, svalkande och renande. På Norska sidan, tvärtom, ger vestan regn; och sunnan klar himmel.

4. S. Midt under skarpaste vintern ger ofta vestlig vind töväder på Svenska sidan. Thermometern stiger från 30 grader köld till 2 à 4 graders värma. Tävädrens hinderlighet för resor. De tider, de vanligen

infalla.

5. S. Nordvest- och nordost-vindarne, kalla, skadliga vårvindar. Nordlig vind under strängaste vintern och sydlig under sommaren hafva mindre inflytande på landets cultur.

6. §. De fyra årstiderna. Juni, Juli, Augusti som

« FöregåendeFortsätt »