Sidor som bilder
PDF
ePub

antydde rätta betydelsen af de isländska Eddorna, och tillika först visade, att den så kallade fornjoterska konungaätten i Sverige aldrig funnits till, utan att berättelsen om densamma var endast en mytologisk beskrifning öfver naturkrafterna '). Tillika har Ihre med minnestal hedrat flere sina föregångare på den lärda banan; t. ex. Olof Celsius d. ä, Torsten Rudèn, Olof Rudbeck d. y. Samuel Troilius m. fl. och derjemnte kraftigt bidragit till utarbetande af det för sin tid mycket vigtiga latinska lexikon, som bär Lindbloms namn. Ögon och krafter, strängt anlitade, uppsade slutligen sin tjenst. Han blef mer och mer sjuklig och till sist alldeles blind samt afled den 1 December 1780.

TREDJE KAPITLET.

TORBERN OLOF BERGMAN.

Fadren var kronofogde i Vadsbo härad i Vestergötland, modern köpmansdotter från Göteborg och slägt till den ryktbare grosshandlaren Nils Sahlgren.2) Deras äldste son föddes den 9 Mars 1735 och döptes till Torbern Olof, men begagnade som författare vanligtvis blott det första namnet. Han var i barnaåren mycket yster och bland annat serdeles road af att kasta allehanda saker på elden och att betrakta deras förbränning. Man har sedermera velat deruti se ett förebud till hans blifvande verksamhet vid den kemiska proberugnen. För tillfället ådrog honom dock nämnde lek flere ledsamheter; ty i barnsligt oförstånd offrade han stundom åt lågorna föremål af högre värde än bränslets. Härmed någon gång ertappad, misstänktes han hafva likaledes upbränt åtskiligt annat, som för tillfället saknades.

1) Se härom mera framdeles.
2) 32. 203-207.

Han tog sedermera till valspråk: Felix cognoscere1). Det erinrar om Stjernhielms Quam dulce est sapere!2) och om Linnés Tantus amor florum3)och i allmänhet om vetenskapsmannens brinnande åstundan att lära känna och förstå företeelserna i den verld, af hvilken han omgifves. Det var först vid äldre år, Bergman valde besagde tänkespråk. Men tänkesättet hade han med outredd, dock stark känsla, hyst ända från gossåren. Knappt hade den första undervisningen börjat, förr än han med kärlek omfattade dess föremål, och den förra lifligheten och ifvern i lekar, öfverflyttades nu på studierna. Derför och under ledning af goda enskilda lärare gjorde han snabba framsteg och blef redan vid 11:te året intagen i tredje klassen af Skara läroverk och vid det 14:de på gymnasium. Han utmärkte sig genom stadga och flit, och begagnade alla möjliga tillfällen att utvidga sina kunskaper och det i alla ämnen; icke blott i de gamla språken, utan äfven i matematik och naturkunskaper och samlade redan nu ett herbarium af ortens växter. Hans lärare, sedermera biskop Forssenius, förespådde ock, att den utmärkte gossen skulle framdeles blifva en utmärkt man. Skolstyrelsen tilldelade honom dubbelt stipendium, och redan som gymnasist och en blott 16 års gosse gafs honom i uppdrag att vid konung Fredriks frånfälle hålla på latin det högtidliga minnestal, som vid dylika tillfällen brukades. Med snillet och fliten förenades ock mycken blygsamhet. Man hade en gång erbjudit honom att till följe af hastiga framsteg få hoppa öfver en afdelning inom gymnasium, men han afböjde sjelf denna utmärkelse. Tillväxten i kunskaper var dock så snabb och stor, att han lemnade läroverket ett år förr än vanligt och blef 1752 d. v. s. vid 17 års ålder student i Uppsala. Här egnade han sig med 1) D. v. s. Säll sanningssökaren.

2) Hvad vetandet är juft.

3) Så stor kärlek ingifva blommorna.

brinnande håg åt de älskade studierna. Visserligen besökte han blott få föreläsningar; men hemma i sitt rum genomgick han det ena lärda verket efter det andra, ofta mycket lärda och mycket vidlyftiga. Vanligtvis var nyckeln tagen ur dörren, så att den innanför sittande ynglingen skulle slippa vanliga tidsspillande besök, och i stället få ostörd umgås med fordna tiders store vetenskapsmän och med deras tankar och skrifter. Studierna började redan nu antaga en mera bestämd rigtning. Förut hade han med nästan lika ifver omfattat de flesta föremål för menskligt vetande; dock med en viss förkärlek för naturkunskaperna. Denna rigtning tog hädanefter mer och mer öfverhand; kanske ej minst derföre, att han vid ankomsten till Uppsala såg för sig Linné på höjden af verksamhet och ära, samt omgifven af talrika lärjungar och beundrare. Detta bidrog att leda Bergmans verksamhet till de s. k. exakta vetenskaperna. I sin ensliga studentkammare genomgick han väl några Wolfs vidlyftiga verk i filosofien; men derjemnte Euklidis hela lärobok i geometrien, Wallerii i mineralogien samt åtskilliga andras i fysik och astronomi. En äldre slägtinge, under hvars uppsigt han var ställd, ogillade sysselsättningen med dessa rent vetenskapliga ämnen i st. f. de ämbetsmanna-studier, som beredde framtida utkomst. Bergman ville hvarken trotsa eller lyda. Vid sitt skrifbord inrättade han derför en liten gömd hylla. Dit stack han undan de matematiska och naturvetenskapliga verken, så snart slägtingen knackade på dörren; så att denne, inkommen i rummet, fann på bordet blott sådana böcker, han önskade. Det utomordentligt trägna arbetet, vanligtvis från kl. 4 f. m. till 11 e. m. angrep dock helsan. Den blef likväl något förbättrad, när han våren 1753 för längre tid återvände till hemmet, till landtlifvet, till landtluften. Men studierna blefvo icke derföre åsidosatta. Han medförde många sina älskade böcker

och bland andra Linnés alla verk, och företog sig att genomgå dem och göra sig vetenskapligt hemmastadd i hela den omgifvande naturen. I synnerhet fäste han då för tiden sin uppmärksamhet vid insektverlden. Inom detta område gjorde han ock flere uptäkter, bland annat af fem slags nattfjärilar, hvilka jemnte några andra insekter han öfverlemnade åt Linné, som med välbehag mottog och införde dem i nästa upplaga af sitt stora verk, och gaf åt en bland dem namn efter Bergman, en högst ovanlig utmärkelse för en blott 19 årig yngling. Tillika studerade denne med mycken noggrannhet iglarnes naturalhistoria samt upptäckte 6 nya slag deraf, hvilka Linné likaledes intog. Det var ock med ledning af dessa upptäkter, som läkarekonsten började att mer och med större nytta än förut använda dessa djur. En härutinnan gjord upptäkt, väckte i synnerhet de naturkunniges uppmärksamhet. Man kände under namn af Coccus Aquaticus en vatteninsekt, som förekom i form af ett klot. Bergman ådagalade nu, att det var en larv i form af ett ägg, hvilket mer och mer växte och slutligen framfödde en igel. Saken var så ny och ovanlig, att uppgiften betviflades af många och i början äfven af Linné, hvilken dock efter närmare granskning gillade och bekräftade densamma. Med de ryktbara orden Vidi et obstupui1) uttryckte han sin förvåning öfver den unge studentens skarpsinne, noggrannhet ooh pålitlighet. I sammanhang med dessa studier utarbetade Bergman redan vid 18 års ålder ett system rörande larverna, ett arbete, som blef af äldre vetenskapsmän mycket berömdt.

En akademisk kondition i det grefliga stakelbergska huset gaf Bergman tillfälle att fortfarande vistas vid högskolan, hvarest han utarbetade en afhandling om skymningen och om dervid förekommande ljusbrytningar. Han tog sedermera examen 1) Jag såg och häpnade.

till den filosofiska graden med så stor utmärkelse, att blott ett betyg felades till erhållande af hedersrum. Redan samma år eller 1758 blef den 23årige ynglingen utnämnd till docent i fysiken samt 1760 och på Höpkens förord likaledes till adjunkt i matematik och naturkunnighet, hvarmed stuudom förenades uppdrag att bestrida professorns föreläsningar. Nu kommen på sitt rätta fält, utvecklade han en verksamhet så rik och mångsidig, att den väckte än större, än allmännare beundran. Han utgaf flere värderika och upplysande afhandlingar, t. ex. om regnbågen, elektriciteten, åskledaren, norrskenet, aluntillverkningen, de trädförstörande maskarterna o. s. v. Tillsammans med flere andra vetenskapsmän stiftade han ock det så kallade Kosmografiska Sällskapet, hvars afsigt var att bland svenskarna genom ett större verk sprida mer mångsidiga och pålitliga kunskaper. Skriften skulle bestå af tre delar, den matematiska, utarbetad af Mallet, den fysiska af Bergman, den historiska af Ziervogel. Bergman fick sin del först färdig och den trycktes 1766. Det var hans bekanta så kallade Verldsbeskrifning, i hvilken han, enligt Tegnérs ord drog grundritningen af verlden. Hvad Humboldts Cosmos sedermera blef, det var för sin tid Bergmans nämnda arbete. Det blef ock allmänt beundradt, snart omtryckt och tillika öfversatt på danska, engelska, franska, tyska och ryska språken. Man säger ock, att detta verk legat till grund för Kants föreläsningar i fysik och geografi, och att Ritter förklarat detsamma hafva varit den första geografiska fysik.

Den nitiske kemie-professorn Gottskalk Wallerius tog afsked. Bergman hade dittills ej serskildt vinnlaggt sig om besagde vetenskap, men beslöt dock söka den lediga platsen. Som lärdomsprof i ämnet utgaf han rörande aluntillverkningens förbättrande en afhandling, hvilken blef mycket berömd. Till sysslans återbesättande uppförde ock kon

« FöregåendeFortsätt »