kända. Han erhöll adlig värdighet samt tittel af justitie-revisions-sekreterare. I mycket hade ock svenska justitie-verket blifvit genom honom revideradt och reformeradt.

Med behagligt utseende förenade han ett mildt och fridsamt lynne, en otröttlig flit och den varmaste kärlek till sin vetenskap. Han hade ock samlat ett rikt och dyrbart förråd af böcker och handskrifter, så juridiska som historiska.

Vid femtioåtta års ålder tog han afsked för att på en sin egendom i Småland få ostörd sysselsätta sig med lärda arbeten. I sådan afsigt hade han ock ditfört sina rika bok- och handskrift-samlingar. För att mot eldsvådor skydda dessa skatter förvarade han dem i en från de vanliga boningshusen aflägsen byggnad. Men vid ett uppkommet oväder slog åskan ned just i detta hus, hvilket med de dyrbara samlingarna lades i aska. Ehrenstråle bar den kännbara förlusten med undergifvenhet, och lefde sedermera sysselsatt förnämligast med sitt landtbruk och med utöfvande af en vidsträckt välgörenhet. Han dog 1769. Vid en i Lund anställd minnesfest tolkade Lagerbring med varma ord hans ära och förtjenster samt sin, högskolans och fäderneslandets tacksamhet.

SJUNDE KAPITLET.

FREDRIK HENRIK AF CHAPMAN.

hörde i afseende på bildning, uppkomst och verksamhet förnämligast till frihetstiden, ehuru en vigtig del af den sistnämnda hör till Gustaf den tredjes tid.

Fadren, son af en landtbrukare i Yorkshire, tjenade länge i Englands örlogsflotta, men öfvergick 1715 till Sverige och dog som major vid den afdelning krigsfartyg, som var förlaggd i Göteborg.

Hans maka var dotter af en skeppsbyggmästare i London.

Deras ofvannämnde son föddes i Göteborg d. 9 Sept. 1721. Hans från fäderne och möderne ärfda anlag blefvo tidigt stärkta och utbildade, genom hvad han som barn dagligen såg och hörde till följe af fadrens ämbetsgöromål och föräldrarnas samtal och minnen. Snart egnade han sig ock åt skeppsbyggeriet, och detta med tidigt utvecklad kraft och beslutsamhet; redan vid 19 års ålder hade han uppfört ett större handels-fartyg. Tydligt insåg han dock otillräckligheten af sina egna kunskaper, t. o. m. bristerna i hela svenska skeppsbyggeriet, sådant detta då för tiden idkades. Med tillhjelp af de medel, han som byggmästare redan förvärfvat, reste han fördenskull till London och tillbragte på dervarande skeppsvarf två år, mest såsom arbetande timmerman, och inhemtade sålunda. grundlig kännedom af yrkets också lägre och mer handtverksmessiga göromål. Derefter hemkommen till Göteborg, upprättade han med stöd af så vunnen erfarenhet ett nytt och eget skeppsvarf. Hans skarpa och oförvillade blick insåg dock snart, att ännu återstodo flere och vigtiga fel i då gällande också af honom sjelf dittills följda skeppsbyggeri-reglor och tillika, att han för sin person icke egde den vetenskapliga underbyggnad, som fordrades för att kunna dem afhjelpa. Detta grämde honom så mycket mer, som för hans lifliga blick började hägra den lysande bilden af svenska. flottans, af hela svenska skeppsbyggeriets omskapning och förbättring samt aningar om, att måhända han sjelf kunde till ett så herrligt verk bidraga. Mägtigt hänförd af dessa tankar, egnade han sig nu med okuflig beslutsamhet åt deras verkliggörande. För att inhemta dertill behöfliga kunskaper beslöt han att, ehuru några och tjugu år gammal, dock återgå till flere skol- och akademiestudier och serskildt till de kunskapsarter, som

hörde till hans yrke, och han dref dessa forskningar så grundligt, omständigheterna medgåfvo. I synnerhet skall han hafva studerat den ryktbare Eulers skrifter, och sökt för sig utreda lärorna om vattnets motstånds-kraft och om bästa sättet att den besegra. Efter att en längre tid hafva sysselsatt sig med sådana teoretiska forskningar, ville han också på detta område förvärfva den praktiska erfarenhetens öfverblick och ledning. Han begaf sig derföre omigen till London och studerade der, icke som förut, det lägre timmermansarbetet, utan nu mera förnämligast skeppsbyggeriets högre och mer vetenskapliga läror och besökte fördenskull äfven statens örlogsvarf. Öfver hvad der förefanns, upprättade han så noggranna anteckningar och så utförliga ritningar, att man började misstänka honom. vara en fiendtlig spion. Han blef ock som sådan verkligen häktad, men snart och efter lemnad upplysning åter frigifven. Sedan reste han till Holland och Frankrike och besökte på samma sätt dervarande skeppsvarf, bland andra också det i Brest. Hans kunskaper och personlighet väckte nu så mycken uppmärksamhet, att fransyska regeringen ämnade öfvertala honom ingå i dess tjenst. Ulrik Scheffer, Sveriges då varande sändebud i Paris, fick dock spaning om afsigten, förteg den för Chapman, men påskyndade dennes afresa, och lyckades derigenom frälsa honom sjelf från frestelsen och Sverige från förlusten. Återkommen till London, blef han dock äfven der utsatt för samma lockelse, men den ministèr, som ville vinna honom för Englands tjenst, blef i det samma störtad, hvarefter Chapman återvände till Sverge.

Här blef han år 1757 utnämnd till under-. skepps-byggmästare vid örlogsflottan, och fick derjemnte i uppdrag att undersöka den tillgång på skeppvirke, som i Sveriges skogar före fanns. Han kom ock snart i närmare beröring med Ehrensvärd, hvilken just nu skulle enligt ständernas beslut upp

bygga den nya och större skärgårdsflotta, som för fäderneslandets tryggande behöfdes. Jag har, skref denne sednare, fått mig från Stockholm en beskedlig skeppsbyggmästare vid namn Chapman, hvilken är lika pickhågad på nyheter som jag. Om vi få vara tillsammans, lära vi omskapa hela vår flotta'). De fingo vara tillsammans, och Sverges flottor blefvo omskapade. Det äldre byggnadssättet näml. Sheldons, ehuru för sin tid ganska förtjenstfullt, var dock fotadt mest på erfarenhet och praktisk skarpblick. Äfven Chapman var i besitttning af dessa vigtiga egenskaper, men derjemnte ock af djupare matematiska och fysiska studier. Med tillämpning af dem och af sitt verksamma snille, lyckades han utarbeta bestämda svar på flere skeppsbyggeriets vigtigaste frågor, t. ex. huru fartygets längd, bredd och djup borde förhålla sig till hvarandra; huru stor med hänsyn till dessa seglens yta borde vara, samt huru de borde uppsättas; hvar fartygets tyngdpunkt och hvar det s. k. nollkryssspantet borde förläggas: huru fartygets bog och undervattens-form borde bildas för att efter regeln om minsta motståndet (linea minima resistentia) lättast kunna klyfva böljorna; huru skeppets vighet i vändningar och dess så kallade lofgirighet bäst skulle främjas; huru på örlogsfartyg besty ckningen borde ordnas och på handelsfartyg lasten fördelas, och huru på alla slags fartyg och i alla slags vindar manövern borde ledas o. s. v. Åt dessa vigtiga frågor gaf han en vetenskaplig utredning och bestämdhet, som de tillförene saknat, och som sedermera blef för yrkets alla delar af största nytta.

Det var efter dessa mer och mer förbättrade åsigter, som Chapman med och åt Ehrensvärd byggde först den nya skärgårds-flottan och sedermera några större örlogs-fartyg.

1) Tosterups arkiv A. Ehrensvärd till? d. 28 Jun. 1760.

Vid dessa förändringar rönte han dock motstånd af sheldonska slägten, hvilken ogerna ville medgifva och måhända ej heller mägtade inse felen i sina åsigter. Den fick också understöd af hertig Karl, hvarjemnte många det gamla systemets anhängare hånade Chapmans åsigter såsom matematiska griller. Mellan båda mästrarnas fartyg anställdes en profsegling, hvilken i början tycktes utfalla till fördel för Sheldon. Men Chapman blef ifrigt försvarad af Ehrensvärd, och fortsatta undersökningar visade, att hans fartyg hade bestämdt företräde med hänsyn till snabbhet i segling, ehuru icke i fråga om vighet i vändningar, hvilken fördel likväl genom sednare förbättringar också slutligen vanns. Okunnighet, tröghet, afund eller illvilja lade fortfarande många hinder i vägen för dessa allmänt nyttiga företag. Ehrensvärd blef högst förbittrad. Om, skref han, om synd mot fäderneslandet är den största bland alla synder, så får fan många själar för vår flottas skull. För tillfället lyckades dock dessa stämplingar att i någon mån motarbeta Chapman, och sedan Mösspartiet, 1765 kommit till magten, genomdref det i afseende på skärgårdsflottan flere förändringar, som icke öfverensstämde med den plan, Ehrensvärd följt 1).

Af Gustaf den tredje blef Chapman omfattad med mycken välvilja och gjorde sig också deraf förtjent genom fortsatt och välgörande verksamhet. Den ehrensvärdska skärgårdsflottan erhöll nu enligt Chapmans förslag en betydlig utvidgning medelst uppförande af än smärre skärgårds-fartyg, s. k. kanonslupar, kanonjollar m. m. Flere män af yrket ogillade planen. Men för att utröna sanna förhållandet, deltog Gustaf sjelf i en profexercis med dessa kanonslupar och öfvertygade sig om deras användbarhet och nytta. Till skärgårdsflottans seger vid Svensksund år 1790 hafva ock dessa mindre fartyg betydligen bidragit.

1) 41. 149,150.