Sidor som bilder
PDF

Simming. Beräkningar infördes ock öfver de dryga kostnader, som frihetstidens många och långa riksdagar medfört; likaså olycksspådomar om ett kommande pöbelvälde, hvarmed man pekade på ofrälsestånden hotande öfvermagt. Mot dessa i Gjörwells tidning uttalade åsigter höjde sig många röster, dels af motpartiets tidning Dagligt Allehanda, dels af ett frisinnadt dagblad i Göteborg och dels af Nordencrantz. Man påstod, att Gjörwell sökte med smicker ställa sig in hos Gustaf den tredje på samma sätt, som Horatius hos Augustus; – man åberopade med gäckeri, att han till sjelfberöm berättat, huru högsta magten satt en ärofull stämpel hans förtjenster; man påstod, att han var köpt af Frankrike, och att det var derföre, han ifrade för franska alliansen; – likaså att han lånat sin penna vid uppsättande af den anklagelseskrift, till följe af hvilken prosten Kröger bortvisades från 1769 års riksdag; likaså, att han smickrat samma års ständer, för det de betalat hans skuld; – likaså och i allmänhet, att han sökte öfverändakasta det fria statsskicket. Sådana anklagelser blefvo framlaggda af flere, bland andra af två i Göteborg utgifna ströskrifter, den ene kallad Fastlagsris åt Karl Kristofer Gjörwell, den andra Tankar öfver den bekante partiskrifvaren Gjörwell. Slutligen blef han ock som förrädare mot friheten formligt lagförd, och bland skälen dertill anfördes följande uttryck: stor del, som i riksvården lemnas åt konung Gustaf, stor vinst tillfaller ock Sverges rike. Gjörwell svarade bland annat med den frågan: vi hafva tryckfrihet; skall man icke utropa lefve Gustaf, Sverges värn, tröst och hopp! Rättegången afbröts, och Gjörwell frälstes genom statshvälfningen i Aug. 1772. Men hur långt han gick i tillgifvenhet för konungens sak, och till hvilka ytterligheter han var beredd, visar tydligen ett hans bref till Ehrensvärd af d. 23 Apr. 1772. Der läses, jag har, som ni vet, förbundit mig att icke i hans maj:ts sak göra det ringaste utan med hans tillstånd och efter öfverläggning med eder. Jag inrycker ej heller sådana berömmande eller försvarande skrifter, som äro mindre ändamålsenliga. Vill H. M. taga något mer afgörande steg, skola icke papper tryta och lika litet varma bröst och stridbara armar för hans sak"). Sedan statshvälfningen blifvit lyckligen genomförd, fick också Gjörwell fördubblad lön och nämndes derjemnte till konungens enskilda bibliotekarie. Han fortsatte ock utgifvandet af besagde Allmänna Tidningar. Men snart och redan 1773 inträffade en besynnerlig ännu icke tillräckligen känd brytning. Karl Scheffer var ofta missnöjd med det sätt, hvarpå Gjörwell skötte sin tidning. Som skäl anfördes, att der blifvit intagna förhastade eller obetänkta uppgifter om en för prins Fredrik Adolf tillämnad förlofning, om en festlig tillställning hos rysska sändebudet, samt allt för många och öfverdrifvet smickrande verser och uppsatser om konungen. Under loppet af de tre första månaderna 1773 lästes der ock ej mindre än trettiotvå dylika, stundom lidande af groft och taktlöst smicker, hvarföre ock Serenius framkastade betydelsefulla ord om de gjörwellianska blommorna?). Näppeligen har dock detta varit verkliga orsaken till de slag, som nu det ena efter det andra träffade Gjörwell; ty efter att några gånger erhållit varningar t. o. m. skrapor, måste han i September 1773 upphöra med sina Allmänna Tidningar, och några år derefter entledigades han från sin tjenst som konungens enskilda bibliotekarie. Gjörwell skyllde visserligen dessa motgångar på Karl Scheffer och på dennes skyddling Simmingsköld, hvilka skulle hafva förtalat Gjörwell och förledt Gustaf; men, tillade Gjörwell: hans majestät vet dock ganska väl, att jag 1772 var ensam den, som vågade skrifva för hans sak, och att jag var derföre mycket och länge hatad af patrioterna"); Afven på andra ställen har Gjörwell talat om sina travaljer för 1772 års statshvälfning. Ehuru han sålunda klagade öfver misshandling och otacksamhet, förklarade han sig dock både villig och pligtig att också hädanefter troget tjena konungen. Om-" kring 1780 hade ock det goda förståndet dem emellan åter inträdt. När landets missnöje med konungen började blifva betänkligt, utgaf Gjörwell i öfversättning en skrift, som åsyftade att bereda konungen dygdiga och kristliga undersåtare*). När efter konungens motgångar vid riksdagen 1786 svårare brytningar väntades eller tillämnades, behöfde Gustaf återigen någon serskild tidning, som Bkulle inför allmänheten föra hans talan och försvara hans åtgerder. Man visste ingen bättre att dertill anlita, kunde måhända ej heller någon bättre erhålla än Gjörwell"); och denne, lika försonlig, lika välment, lika tillgifven, åtog sig det kinkiga uppdraget. År 1787 började han ock utgifva en ny tidning, hvilken uppträdde på konungens sida. Den kallades Allmänna Tidningar, samma namn, som den likartade förberedaren till 1772 års statshvälfning burit. Den utgafs ock med konungens höga privilegium och serskilda beskydd. Gjörwell har ock vid den *) Vetensk. Ak. bibl. Bergianska saml. 16:de Bandet Gjörwell till Karl Scheffer d. 6, och till G. J. Ehrensvärd d. 7, 10 och 24 Sept. d. 5 Okt.; till P. Alströmer d. 12 Dec. 1774, 18:de bandet till A. Schönberg d. 23 Apr. 1778 – 19:de bandet F. Sparre till Gjörwell d. 12 Nov. 1780.

*) Skarpa utfall mot samma bref infördes ock.

*) Kongl. Bibl. Gjörwell till G. J. Ehrensvärd 23 Apr. 1772.

*) Upsala Bibliotek Nordin Anekd. Serenius t. Essen d. 21 Jan. 1773. Samma år infördes i Gjörwells tidning Samlaren en rad articklar om de välgerningar, som Sverge fått mottaga af sådana sina konungar, som burit namnet Gustaf Författaren hette Jörling.

*) Kgl. Bibl. Gjörwell till Mennander d. 12 Maj 1785. *) Att det ej blef Stockholms Posten, har sin betydelse.

tiden i flere fall delat konungens åsigter och förhoppningar. I enlighet med dessa har han t. ex. mot Höpken försvarat Lagerbrings anti-aristokratiska utfall, och mot Botin konungens och Celsii bemödanden att försköna Erik den fjortondes minne. Gjörwell fäste ock stora förhoppningar vid 1788 års krig. Varde, skref han, rikets gräns under E. K. maj:ts tid vidgad, och länge lyse rikets tideböcker af Gustaf den tredjes storverk"). När den svåra brytningen 1788 och 1789 inträffade, stod Gjörwell på detta sätt tjenstfärdig och trogen vid konungens sida och offrade åt honom sin penna, sina krafter. Han , lemnade postdagliga underrättelser om in- och utländska tidningars innehåll, och mottog likaledes meddelanden från hofvet?) och arbetade flitigt att genom den både in- och utländska *) pressen leda allmänna tänkesättet. Jag skickar, inberättade han i Jul. 1788, jag skickar postdagligen articklar till Tysklands och Hollands tidningar. Lärorikt är att granska det sätt, hvarpå han skötte nämnde sin tidning under denna vigtiga tid och i synnerhet under riksdagen 1789. De närmast föregående veckorna infördes flere articklar till upphöjande af konungens ära och flere afskräckande beskrifningar öfver svenska frihetstiden och öfver den just nu utbrytande franska revolutionen. Sedermera kom sjelfva riksdagen. Tidningen bar också namn af Svea Rikets Annaler och borde följaktligen meddela underrättelse om alla märkligare företeelser. Men om händelserna vid nämnde riksdag innehöll den blott några få och obetydliga uppgifter; och om adelns bortvisande från rikssalen, om de förmämsta riddarhus-talarnas häktande, om säkerhetsakten, om konungens besök på riddarhuset d. 27 April; om dessa och andra i hög grad märkvärdiga händelser innehöll Gjörwells tidning icke ett omdöme, icke ens en enkel *) berättelse. I stället undfägnade den sina läsare med uppsatser om en Erik 14:des dotter, om Thunbergs resor, om Gessners skaldestycken, om Portugal, om Afrika o. s. v. Svenska folket hölls i fullkomlig okunnighet om ofvannämnde för dess egen både samtid och framtid ytterst vigtiga händelser. Det var ett sidostycke till det sätt, hvarpå under Karl den tolftes sista regeringsår svenska folket hölls i en städse växande okunnighet om allt, hvad in- och utrikes timade; i det de egentliga tidningarna mer och mer indrogos, och man i stället utgaf den af löjligt skryt och fräcka osanningar uppfyllda tidskriften, Das jetst lebende Schweden. Riksdagen 1789 efterlemnade mycken oro, och, skref Gjörwell i sin tidning?), mellan såväl regenten och undersåtarne, som mellan undersåtarne in- bördes råder en olycksalig söndring. Jag har derföre känt ytterligare ökad min förpligtelse att helga min penna som häfdatecknare åt sanningen och som undersåte åt lydnaden, hvilken sednare bjuder att icke skrifva mot lagar, konung och medundersåtare. Från September 1789 tecknade han ock orden Sanning och Lydnad som tänkespråk öfverst på sina tidningsblad. Huru dessa egenskaper skulle kunna förlikas, det har Gjörwell icke bevisat med skäl, än mindre med gerning; ty sanningen fick ofta vika för lydnaden. Detta insågs gemast af något hvar, och tidningen bedömdes derefter. En bland de missnöjda officerarne vid hären i Finnland skref till sina vänner i Wermland och undrade, hvem som skulle hjelpa honom sjelf från

1) S. st. Gjörwell till Gustaf 20 Juni 1788.

*) Af Gjörwells brefvexling synes, som dessa meddelanden någon gång skett genom förste kammarjunkaren Karl Borgenstjerna och öfverauditören Nordforss, och att stundom G. M. Armfelt, någon gång konungen sjelf öfversett och rättat Gjörwells uppsatser.

*) Jfr. J. v. Engerströms anteckningar s. 227.

") Också andra tidningar iakttogo samma tystnad.
*) dl, 5. Sept. 1789.

« FöregåendeFortsätt »