Hemmen i den Nya verlden: En dagbok i bref, skrifna under tvenne års resor i Norra Amerika och på Cuba, Del 2P.A. Norstedt & söner, 1853 |
Innehåll
| 228 | |
| 235 | |
| 237 | |
| 249 | |
| 254 | |
| 266 | |
| 290 | |
| 291 | |
| 70 | |
| 85 | |
| 97 | |
| 102 | |
| 111 | |
| 119 | |
| 134 | |
| 157 | |
| 165 | |
| 174 | |
| 177 | |
| 184 | |
| 203 | |
| 222 | |
| 224 | |
| 227 | |
| 292 | |
| 316 | |
| 327 | |
| 359 | |
| 364 | |
| 368 | |
| 387 | |
| 389 | |
| 396 | |
| 418 | |
| 423 | |
| 459 | |
| 481 | |
| 507 | |
| 513 | |
Vanliga ord och fraser
aftonen Amerika amerikanska Anne Lee barn behagliga blef blick blifva blifvit blott Cincinnati Clay derföre emellan flicka floden folket fria friska fruntimmer frågade Förenta Staternas församlingen gamla gifva goda godt gång går hafvet herrar hjerta huru hvarandra hvars hvila hvilka hvilket hvita hålla Illinois Indianerna Indianska isynnerhet jemte Jenny Lind John Bull jorden kalla kapitolium karakter Kentucky kommo kongressen Lake Michigan land landet lefva lemna lifvet liga lilla litet ljus Louisiana långt låta lära Marquette Massachusetts menniskans menniskor mensklig midt milda Minnesota Miss Missis Missisippi Missouri morgon män männer Niagara Ohio Philadelphia prairies presten qvinnor qväkarne resa rika rätt S:t Louis sade sednare senaten senatorn sjelf själ skola skrifva sköna slafvar slafveriet små solen staden stilla stranden synes såg sång söder treflig tycker tänka unga Unionen utsigter vackra verlden vesterns vilda vildmarken voro väg vän vänner Washington Webster Wisconsin åter äfven öfver
Populära avsnitt
Sida 117 - I diskussionen deremot ser jag intet stort. Jag finner här samma bitterhet och orättvisa emellan politiska partier, som i Europas stater, samma misstro till hvarandras redliga motiver, hos statsmännen samma passioner, stora och små; och i debatten samma vilja att ha rätt, att få rätt, kosta hvad det vill, samma missförstånd...
Sida 150 - Fuller, finner jag ingenting, som förråder den hänförande makt, hvilken hon lärer öfvat i samtal; hennes författare-gåfva synes mig temligen svag, men en storsinnad, ädel ande röjer sig i hennes skrifter, som ofta sörjer och förbittras öf ver hvnd hon hos sitt folk känner oädelt. Hon är mera kritisk deröfver än enthusiast.
Sida 443 - Och si, jag kommer snart, och min lön med mig, till att vedergälla hvarjom och enom såsom hans gerning är».