VII. Hushållningssällskapens konsulenter m. fl. tjänstemän
VIII. Stiftelser, föreningar m. fl. sammanslutningar

IX. Sveriges dagliga tidningar

[1000]

I.

Städernas kommunalförvaltningar.

Här nedan upptagas ordförande, vice ordförande och sekreterare hos stadsfullmäktige i Sveriges städer utom Stockholm jämte en del städernas kommunala befattningshavare, vilka icke återfinnas i motsvarande avdelning av Statskalendern.

I forntiden voro flera av Sveriges nuvarande städer | stadga, som, ehuru aldrig utfärdad, i huvudsak småtings- och offerställen eller knutpunkter vid de natur- ningom vann tillämpning i alla Sveriges städer. Nu liga handelsvägarna, men städer, rättsligt skilda från tillkom en verklig borgarrepresentation, de äldstes landsbygden, funnos icke. Vid handelsplatserna, råd, vanligen 24 personer, hälften köpman hälften >köpstäderna, torde dock förhållandena snart fram- hantverkare, som bland dubbla antalet av borgerskakallat vissa särskilda rättsregler. Först under 1200 pet föreslagna årligen utsågos av ståthållaren (= fogtalet, sedan tyskar i skydd av stora privilegier sam- den) samt borgmästare och råd (snart kallade malats i köpstäderna, utbildades småningom dessa till gistrat>). De äldstes råd blev snart tyngdpunkten för verkliga städer. Mot seklets slut utarbetades för Stock- städernas styrelse. För de enskilda städerna utfärdades holm en lag, Bjärköarätten, sedan antagen även även tid efter annan särskilda privilegier, resolutioner av ett par andra städer; den omnämner i korthet borg-o. s. v. Dessutom medförde den allmänna utvecklingen mästare. rådmän, fogde o. s. v. Utförligare är Stads- småningom åtskilliga förändringar. Borgmästarna, lagen, utfärdad på 1350-talet för Sveriges städer i som försågos med kungl. fullmakt och valdes under allmänhet. Staden styrde sig själv genom borgmästare regeringens påverkan, blevo juridiskt bildade samt fingo och råd jämte konungens fogde; rådet valde självt år- fast anställning och viss lön; för deras och rådmännens ligen sina efterträdare bland stadens bofasta män. val fastställdes 1693 ungefär nu gällande bestämmelser. Full borgarerätt kunde vinnas blott av köpman och Någon genomgripande förändring i städernas allmänna hantverkare men innebar ej annan politisk rätt än att förvaltning kom ej till stånd förrän genom nu gällande 1 viktigare ärenden yttra sig å byamötet.. Halva kungl. förordning av d. 21 mars 1862. Kämnersrätten, antalet borgmästare och rådman skulle vara tyskar. den från medeltiden härstammande underdomstolen i Dessas uteslutande ur rådet 1471 hämmade utveck- stad. hade emellertid upphört redan 1849. lingen. Sedan även deras privilegier blivit av Gustaf I Stadskommunens beslutanderätt utövas av stadsupphävda sökte konungarna genom allt kraftigare invånarna oavsett näring och yrke. på allmän rådstuga ingripande påbud och förbud, reglementen och taxor eller av stadsfullmäktige. I stad med mer än I 500 inv. till städerna samla och där systematisera all handel och har allmän rådstuga blott att välja stadsfullmäktige; hantverk. Detta föranledde, särdeles under 1600- stad med 1,500 invånare eller därunder kan den övertalet, ett ivrigt stadsbyggande. Gustav II Adolf låta sin rätt på stadsfullmäktige. Dessa skola i fastlät, i avvaktan på en tillämnad omarbetning av stads- ställd skala efter invånarantalet vara minst 20 högst lagen, år 1619 för städernas organisation utarbeta en 60 (i Stockholm 100).

Stockholms stad.

f. 80; 23.

Stadsfullmäktige (33).

Nillson, Eric, Grosshandlare [976]. Vice ordförande, f. 56; 23.

Höjer, Gustaf Arvid, Bankkamrerare, Sekreterare, f. 66; 03.

Stockholms egentliga bebyggande anses ha börjat Jonsson, Erik Gustaf, Snickare, Ordförande, omkring 1200 och har förmodligen först omfattat blott Stadsholmens översta platå. Först något senare torde stadsmuren ha nedflyttats längs innersidorna av nuvarande Öster- och Västerlånggatorna, den senare då landsväg mellan Uppland och Södermanland. Även malmarna begynte redan under medeltiden bebyggas. Stockholm, som på andra städers bekostnad tidigt gynnades av Sveriges regenter. sãges redan 1285 ha större folkmängd än de flesta andra städer i landet och blev medelpunkten för hanseaterna i Sverige. Eldem, Hugo [231], f. 71; 09. Stadens främsta om ej flesta borgare voro, åtminstone till senare delen av 1400-talet, tyskar, vilka helt be

härskade samhället. År 1471 blev härutinnan en vänd- Vakant.
punkt. Malmarna införlivades varaktigt med staden
1635 Kungsholmen på 1640-talet; i nyare tid har

Stadsombudsman.

Stadskamrerare.

Stadskassör.

Brannkyrka införlivats 1913 och Bromma 1916. Stock- Lindqvist, Per Hugo, f. 64; 17.
holms äldsta privilegier meddelades av Birger Jarl
omkr. 1255.

Se i övrigt Statskalendern [500-503].

Städerna i Stockholms län.

Södertälje.

Stadsbokhållare och kassakontrollant.

Vakant.

Byggnadschef.

Aspegrén, Johan Gustaf Vilhelm, f. 62; 25.
Stadsingenjör.

Tælghia> var tidigt genom sitt läge en betydande Nyström, Natanael, f. 91; 25.

handelsplats. men redan under medeltiden tillbakasatt för Stockholm synes samhället sedermera icke ha ansetts såsom stad, förrän hertig Karl d. 23 april 1584 förnyade dess privilegier.

Belysningschef.

Enander, Per Johan Emanuel, f. 77; 17.

Djursholm.

Stadsingenjör.

Ursprungligen ett gods tillhörigt släkten Banér. Be- Johansson, Karl Oskar, f. 91; 24. gynte 1889 styckas till villatomter. Villasamhället blev 1900 köping och undfick 1913 stadsrättigheter, dock utan egen jurisdiktion.

Stadsfullmäktige (25).

Östhammar.

Östhamar, gammal handelsplats vid Gammelbyn väster om nuvarande staden, fick d. 25 mars 1368 bekräftelse å äldre privilegier. 1491 fingo borgarna von Heideken, Gustaf Gotthard, v. Hhövd. på grund av farvattnets uppgrundning tillstånd att [947 a], Ordförande, f. 62; 18. utflytta till Öregrundsnās, där Öregrund då uppstod. Efter denna stads brand år 1520 flyttade en del av Berglöf, Erik Anshelm, fd. Justitieråd [76], dess invånare tillbaka och grundade ett nytt Östham Vice ordförande. f. 67; 21.

Stadssekreterare.

mar kring Gullskäret, den plats, där staden nu ligger, Dess privilegier förnyades år 1539 av konung Gustav I. Staden hade 1632 två. 1704 en borgmästare. 1823

Sandberg, Oskar Mauritz, Sekreterare [877], 1919 hade Östhammar och Öregrund gemensam borg. f. 78; 14.

Stadskamrerare.

Dahlström, Emil August, f. 77; 21.

Stadskassör.

Dahlgren, Elisabeth, f. 92; 21.

Stadsingenjör.

Eggert, Johan Ferdinand, f. 80; 17.

Vaxholm.

Sedan Gustaf I 1549 befallt Oxdjupets försänkning och 1551 ett fäste börjat uppföras i sundet mellan Vaxön och Rindön eller å den holme, där den nuvarande fästningen är belägen, tillbytte sig kronan 1558 Vaxön, varest 1647 en liten fläck eller liten stad skulle grundas. Justitieväsendet förestods med biträde av rådman, först av kommendanten, sedan 1653 av en justitiarius, till en början förordnad av landshövdingen men från 1714 av Konungen. Ar 1867 blev i staden inrättat borgmästareämbetet, vilket sedan 1878 jāmväl utövar överexekutorsmyndighet. Sedan den I januari 1913 är Rindön judiciellt, kommunalt och administrativt införlivad med stadsområdet.

mästare. Sedan 1920 är staden under landsrätt och
har stadsstyrelse, bestående av tre ledamöter.
Stadsfullmaktige (20).

Blomqvist, Bror Johan David, Bankkamrerare,
Ordförande, f. 87; 25.

Andersson, Rudolf Andreas, Urmakare, Vice
ordförande, f. 83; 25.

Uddin, Petrus Oskar Henning, Kommin. [649],
Sekreterare, f. 88; 23.

Öregrund.

På Öregrundsnäs uppstod efter 1491 genom utflytt ning från Östhammar en stad. 1526 återbördades stadens grund av enskild person, och 1530 förbjöd Gustaf I all köpslagan dārstādes samt befallde bor garna att inom 14 dagar bortflytta. Den 22 dec. 1554 fick dock staden stadfästelse à de äldre privilegierna. Stadsfullmäktige (20).

Storm, Karl Edvard, Direktör, Ordförande, f. 65; 24.

Pettersson, Johan Martin, Handlande, Vice ord. Vax- torande, f. 83: 24.

holm. som 1690 fick eget sigill. ligger. i vad angår gamla stadsområdet, å kronans mark, för vilken tomtören erläggas, och lär ej någonsin formligen erbållit stadsrätt, ehuru det städse officiellt betraktats såsom stad.

Stadsfullmäktige (25).

Lewin, Anders, Musikdirektör, Sekreterare, f. 73; 19.

Sigtuna.

Urgammal stad, omtalad 1076 som civitas magna) och f. d. biskopssäte; redan före 1187 flyttad från Sig. Martin, Karl August Martin, Disponent, Ord- nildsberg till nuvarande plats. förande, f. 80; 25.

Romson, Carl Emanuel, Kapten [616], f. 85; Ellwyn, Carl Magnus, Lasarettsläkare [551], 23.

Holmberg, Malte Sigfrid, Fil. K., f. 84; 22. manufakturverk vid Eskilstunaån. 1659 d. 25 okt.

Nyköpung vid utloppet av Södermanlands största Insjösystem var troligen redan i forntiden landskapets Andersson, Erik Anton, f. 85; 23. främsta handelsplats; de äldsta kända privilegierna lära ha utfärdats d. 22 maj 1414.