Fosterländska minnen i ord sång och bild: tillegnade svenskarne i AmerikaA.P. Lundborg, 1894 - 737 sidor |
Andra upplagor - Visa alla
Fosterländska minnen i ord sång och bild: tillegnade svenskarne i Amerika Algot E. Strand Obegränsad förhandsgranskning - 1894 |
Vanliga ord och fraser
Aavasaksa Adolf berg blef blifvit blott Bohuslän bygd bygnader Carl XI Dalarne derefter derför derifrån drottning Kristina död eger ehuru elfven Erik fordom forna fått gamla gifva GLUNTEN Gotland grefve Gustaf Gustaf Vasa gång går gården gärdsgård hafva hafvet herrliga hjerta hvarandra hvarje hvars hvilar hvilka hvilket hvit håll höga höjd Jan Anders Johan jorden kallades kanal Kjartan konung kung kyrka kyrkan Käggleholm Landborgen landet landskap Lars Anders lefva lemna lifvet ligger likväl låg långt Magnus Ladulås midt murar Mälaren namn NORDENS FORNTID norra omgifven prydes PUBLIC LIBRARY ASTOR qvar qvinnor regeringen rika Roxen sade sandsten sjelf sjön Skevikarne skogen Skåne sköna slott slottet snapphanarne socken staden sten Storsjön stranden ställen stället sång särdeles söder södra tafla trakter tvenne Tännforsen uppförd Upsala utgör utmärkt utsigt vackra verlden Vermland vester vestra Visingsö voro våningar våra vägen åter äfven älskade öfriga öfver öster östra
Populära avsnitt
Sida 94 - Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält. Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: "Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.
Sida 92 - Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord.
Sida 138 - När natten sakta stiger utöfver land och sjö, Och dagens sol begynner att försvinna, Och vågen går till hvila inunder grönan ö, Och alla vackra stjernor börja brinna, Då blifver himlens båge så ren och spegelklar; En här af goda änglar så tyst derunder far Och gråter silf vertårar öfver jorden.
Sida 58 - Och vinden med makt in i seglen lopp; vi flögo på böljornas rygg. I blånande djup sönk fjällets topp, och jag var så glad och så trygg. Jag faders rostiga svärd tog i hand och svor att erövra mig rike och land uppå havet.
Sida 173 - Historiens dom blir dömd. Den lyder: glömd och förgäten, För evigt förgäten och glömd! Du är blott en vanlig backe, Palats, som sjunkit i grus! Nu trampar min fot din nacke, Du Neros gyllene hus!
Sida 95 - Dufva passa upp, ty han var med också. Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant i sporrsträck på en löddrig häst kom Sandels' adjutant: »Till bryggan, gossar», ropte han, »för Guds skull, i gevär!
Sida 38 - An står hon, ser djupet, med hand lyft åt skyn; Dess svedda hår kring hennes axlar hänga, På hennes anletshy sitt flor nu döden drar; Hon utom sig tillbaka far, Försöker genom elden tränga, Till en altan sin tillflykt tar. Der visar hon sitt barn och höjer opp sin röst, Besvär hvart enda modersbröst, Hvar enda far, att det förlossa: Hon våndas, ropar, klagar, ber: ' »Ack, hlott min son jag räddad ser, »Må fritt mig tusen åskor krossa!
Sida 94 - Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land, Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa gladt på sjö och strand Och säga: se det landet der, Vårt fosterland det är!
Sida 160 - Och i töcken svann hans huldremö. Ensam dref han kring i böljors öken. Gunnar! Gosse! Många vägar öppna sig till griften; om bland dem du väljer kämpens stig, genom oro, kval och hårda skiften, genom tviflets töcken för han dig. Trött och ensam kämpe i sitt blod den man, som lyfte sköld till värn för denna världens små, och ju himlen närmare hans syfte, desto tyngre fjät han måste gå.
Sida 42 - Till en ung flicka. Unga flicka! i din vår Bind dig myrtenkransen. Dansa medan* du det får: Snart är du ur dansen. Innan morgonen sin kos Smyga sig behagen: Då en annan yngre ros Tränger dig ur dagen. Spegla dig, så länge än Spegeln dig berömmer: Denna oförstälda vän Nog en dag du glömmer. Medan du omkring dig ser Ynglingar i låga, Flicka, sjung vid ditt klaver. Skämta vid din båga.