Midsommar-resan: en vall-fart

Framsida
C. A. Bagge, 1848 - 230 sidor
 

Så tycker andra - Skriv en recension

Vi kunde inte hitta några recensioner.

Utvalda sidor

Innehåll


Vanliga ord och fraser

Populära avsnitt

Sida 23 - Hafvet är landets egentliga rikedom, åkern der millioner glittrande silfverax årligen upphemtas. På vikingarnes kust stå nu blott fiskarekojor. Medan mannen brottas med böljorna, skafver hustrun mossa af bergen eller odlar potatistäppan uti klippans famn, kring h vilken barnen och getterna klättra.
Sida 91 - Se på solen? Den skiner mig nog i synen ändå, både natt och dag, der uppe, till min plåga. Jag kan inte få sofva i fred för den. Den skiner mig i sängen klockan ett på natten. Men jag skall sätta p derför, i år, och låta spika bräder för fönsterna. Solen ger mig feber hela denna tid, när vädret är klart.
Sida 84 - O! landet ofvanom nordanvinden, uppöfver skuggornas folk, och det eviga mörkrets portar, latidet, der enligt gamla sköna sägner, solens lustgård är belägen, vid nattens källor, nära det orörliga hafvet, der, på de saligas öar, på evigt grönskande ängar, Hyperboreerna , de rättfärdigaste bland dödliga, bo, i oafbruten frid, i gudarnas gemenskap, under den gladaste himmel, under heliga, nattliga fester dem ljusets Gud sjelf anför — dit upp står nu min längtan, mitt hopp!...
Sida 140 - Käre läsare! väntade du dig ett kärl oks äfventyr i- midnattssolens sken, älskandes förening,, och kyssar? Ja! men räknar du det för intet, då menniskan känner sig omfamnad af Guds kärlek, och ger sitt hjerta åt honom?
Sida 6 - Skaparen så afsides på jorden, så högt upp i norden, på det hon längst af länder måtte bevara sin ursprungskraft, på det, när hennes syskon i söder mattas af kampen, af bildningens öfverretning , hon må andas öfver dem förnyande lifskraft; och den nya Walan, uppstigande ur sina snöhöljen, sjunga för verlden, en ny profetisk sång, djup som den gamlas, »underlig visdom den tidigst hon lärde!
Sida 41 - Höjd stiger öfver höjd i omätliga amfitheatrar såsom för att blicka ned på dalens skådespel , på det folk af bönder, som vackert i gestalt, rent i seder, klart i tanka, fromt i hjertat, gladt till lynne...
Sida 10 - Ty det är så, och kan ej vara annorlunda: menniskan tar prägel af de omgifningar, i hvilka hon lefver. Och ju mera jordbunden hennes natur är, desto mera bindes bon af -jorden.
Sida 140 - Såsom en älskarinna, en moder, som med kyssar vill väcka sin sofvande älskling, men fruktar att han skall vakna för hastigt, så vidrörde solstrålarne jorden, först dallrande, sväfvande, flyktigt, så innerligare, varmare, slutligen eldigt, starkt!...
Sida 41 - Norr40 land hunnit gifva och blifva hvad det en gång skall. Men hos de män det gifvit, igenkänna vi det norrländska folklynnet, kraftigt, skarpsinnigt, praktiskt, gladlynt och klokt. Så...
Sida 24 - ... barnen och getterna klättra. Så hård, så stel och glädjelös är naturen. Men folket är frimodigt, öppet och raskt, fruktar ej faran och vet att bära nöden.

Bibliografisk information