Sidor som bilder
PDF

ungdom har Schröderheim varit Bellmans vän och dubroder, och här nedan införda bref gifva något begrepp om det lefnadssätt, de stundom tillsammans förde. Under denna tid hade ock Schröderheims befordran gått ganska långsamt. År 1764 inträdde han i statens tjenst, men hade nio år derefter ej hunnit längre än till kopist. Men efter statshvälfningen 1772 blef han af Gustaf genast framdragen och utnämnd 1773 till kanslist och protokollssekreterare, 1774 till ordenshärold, 1775 till expeditions-sekreterare o. s. v. Till följe af dessa befordringar måste han väl draga sig från de fordna dryckeslagen, men visade dock alltid mycken tillgifvenhet för den i fattigdom qvarlefvande vännen. Ar 1774 åtföljde Schröderheim konungen på resa till Skåne. Då tillskref honom Bellman ett för tiden och personerna betecknande bref"). Dess egentliga innehåll var att till Herrestads pastorat rekommendera Bellmans fordne lärare Ennes *). Brefvets större del utgjordes af en beskrifning öfver det sätt, hvarpå deras förra gemensamma vänner, fader Berg och Ulla Winblad m. fl. hade i ett muntert lag uttalat sin tillgifvenhet för den fordne sällskapsbrodern och sin vördnad för den nu på ärans trappa uppstigande protokollssekreteraren. Bellman berättade, huru den ene ropade: Skål för Elis! och hur

En annan gäspar tungt, med armarna duken,
Och hur han nicka till, i stopet föll peruken.
En raglar åter fram, som stapplar sitt mål,
Och sjunger vid en klunk det täcka könets skål.
Två ta hvarann i hand och kyssas och bli bröder,
Den ene mist sin hatt, den andres näsa blöder.

*) Den 24 Aug.

*) Denne fick ej Herrestad, men år 1777 och säges det på Schröderheims förord ett annat, benämndt Röke och Torup. Han förföll på slutet till dryckenskap.

Men vid den stora båln, som uppå bordet röker,
En flunsig glad madam den tjocka armen kröker.
Hon dricker Elis”s skål.
I dörrn, som står glänt, en nymf man varse blifver,
Som med en kullrig buk inöfver tröskeln klifver.
Hon raglar vid hvart hörn, af vin och lustar sjuk,
Och hennes panna bär en rutig silkesduk.
Med glaset uti hand hon menlös står och tiger.
Man dricker Elis's skål; hon rodnar och hon niger.
Stravt klingar hvar och en och skrapar med sin fot;
Men flickan sprang nu in i dörren midtemot.
llt laget reser sig: man stöter i trumpeten.
Sjelf fader Berg steg upp och snöt sig i serveten,
Drack Ulla Winblad till, med syster Ann Katrin"
Bror Movitzs syskonbarn och fader Bergs kusin o.s.v.

Schröderheims likaledes rimmade svar d. 4 September är till ord och innehåll sådant, att vi ej kunna införa det: blott nämna, att han ålade Bellman taga vård om den ifrågavarande tärnan och låta hennes blifvande barn döpas till Bibalius Mikael och med Stockholms dubbelöl till dopvatten samt Fredman, Movitz, fader Berg och Ulla Winblad till faddrar *).

Troligt är, att Schröderheim bidragit till de många nådebevis, Bellman fick under åren 1774 och sedermera åtnjuta, och att han låtit denne år 1778 biträda vid de muntrande förplägningar, hvarmed konungen lät på sin bekostnad Schröderheim hålla riksdags-bönderna i godt lynne.

För Schröderheims fru tycks Bellman hafva hyst verklig tillgifvenhet. Hon, Anna Charlotta v. Stapelmohr, var dotter till hans fordna förman inom general-tullstyrelsen och utmärkt för behag, qvickhet och fria tänkesätt. Hon fick redan som ogift och äfven sedermera af Bellman mottaga verser, som tycktes vittna om vackrare känslor; men stundom ock om hans hopp, att hon skulle öfverse med det vågade i hans dikter, hvarföre han äfven skickade henne sin mycket burleska parentation öfver Lundholm 1). Vid hennes död uppstämde han ett klagoqväde, som, satt till en bland hans vackrare melodier, på sin tid och länge efteråt sjöngs öfver hela Sverge*). Karon ! din färja, den kom ej för sent.

*) Kgl. Bibliot. Skrifter af Bellman. Enligt Jakobs församlings kyrkobok döptes d. 31 Nov. s. å. en Anders Mikael med Bellman, en kypare och två med Bellman bekanta qvinnor till faddrar.

För Schröderheim sjelf hyste Bellman likaledes mycken tillgifvenhet. Han uppkallade efter honom en bland sina söner, hvarvid Schröderheim stod fadder. Han tillskref honom ock dikter, som innehöllo uttryck af nämnde känslor och tillika flere vackra naturbeskrifningar. Stundom förekommo dock uppträden af det besynnerliga lustighetsmakeriet. Han hopklistrade af pappersark en bred remsa, 65 alnar lång, hvilken enligt forntidens bruk hoprullades öfver en kafle. På denna remsa nedskref han en mängd af sina dikter och skänkte år 1780 dessa så kallade väfrim *) åt Schröderheim. Den fordna gemensamma bacchanaliska andan i allt dess sjelfsvåld bröt ock stundom fram äfven under sednare tider. Som betydelsefullt prof deraf inrycka vi följande sång på någon statssekreteraren *) Schröderheims födelsedag.

Alle man i bålen !
Gissa / hvars är skålen ?
Skrålen, gode vänner, skrålen!
Han med stora magen *)

*) Se sid. 93.

") Liksom Atterbom har äfven Fryxell i sin barndom ofta hört denna sång.

*) Måhända var det med anledning häraf, som han en gång anhöll att för sina väfnader af rim erhålla premier, på samma sätt, som andra för deras väfnader af ylle eller linne.

*) Således efter 1782.

*) Afser Schröderheims växt.

Fryæells Berätt. 45. - 10

Blef denna dagen Fram till denna verlden dragen; Alskad af kamrater, Vördad af magnater, Rikshärold och statssekter i rikets och i nöjets Stater, Tar han smak och toner Efter ort, personer, Amnen, ordning, tid och skick. Drick !

Ett ting ej vi glömma, När vi glasen tömma, Att vår Elis högt berömma. Önskom honom, bröder, Allt, hvad kroppen göder, Allt, hvad muntert snille föder ! Måtte kreditorer Och eæSekutorer I ditt förmak lemma rum för välbemedlade pastorer /*) dina dagar, Efter ödets lagar Långsamt skrida till sitt mål! Skål!

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR OM BELLMANS SKALDEKONST.

Hans religiösa, politiska och tillfällighetsdikter samt flertalet af de bacchanaliska *), ehuru mycket snille och qvickhet i dem förekommer, höja sig dock icke så betydligt öfver andra den tidens bättre skaldestycken, att de ådragit sig någon större uppmärksamhet, eller fordra någon serskild granskning. Så mycket mera är detta händelsen med de samlingar, som äro bekanta under namn af Fredmans Sånger och i synnerhet hans Epistlar. Till antalet 147 utgöra båda visserligen blott en mindre del af hans poetiska qvarlåtenskap, hvilken stiger till vid pass 1,000 serskilda stycken *). Men ur denna massa har han mot slutet af sin lefnad utvalt just nämnda epistlar och sånger, såsom varande af allmänhetens uppmärksamhet mest förtjenta. De äro det äfven och tillika de enda större dylika samlingar, han sjelf utgifvit, och de, efter hvilka han förnämligast bör bedömmas och blifvit både bedömd och berömd. Den teckning af hans skaldskap, hvilken här nedan förekommer, afser sålunda i synnerhet det sätt, hvarpå han i nämnde två samlingar uppträdt *).

*) Schröderheim, statssekreterare i ecklesiastik-expeditionen, sålde ofta pastoraten till den mestbjudande. *) Fredmans testamente och sångerna i Bacchi Orden.

För att vara en skald, en konstnär af högsta ordningen, egde Bellman de flesta vigtigare egenskaperna; först och sist en oöfverträffad originalitet i så väl uppfattning som framställningssätt; ytterligare ett blixtrande snille, en lysande och outtömlig inbillningskraft, en ständigt sprittande qvickhet, en ovanligt stor fyndighet i fråga om både infall, uttryck och rim, och en lika ovanlig förmåga att gifva lif och åskådlighet åt allt, hvad han framställde; en förmåga, hvilken, såsom redan är anmärkt, visade sig ej minst i den skicklighet, hvarmed han mägtade åt de obetydliga och ruskiga personerna i sina dikter och åt deras lika obetydliga och ruskiga samlif gifva en ofta hög grad af poesi, omvexling, t. o. m. behag. Alla dessa egenskaper af en stor skald egde han ock i ovanligt rikt och öfverflödande mått. Bland svenskar kan härutinnan ingen, utom Tegnér, med honom jemnföras, och hans mest lyckade dryckes-visor äro i sitt slag på en gång så snillrika och så egendomliga, så oöfverträffade, att man om dem med rätta sagt:

»Det finns ej land, som deras like har.»

1) Vi tro oss hafva funnit 1,005. Några deri inberäknade numror utgöras af längre skådespel eller längre skaldestycken.

") Några enskilda citat äro dock hemtade ur andra hans sedermera utgifna skrifter.

« FöregåendeFortsätt »