Sidor som bilder
PDF

frön, så af ena som andra slaget. Oberoende af både öfverhet och allmänhet, framträdde en hvar med sin personliga öfvertygelse och föranledde derigenom lifliga och upplysande menings-utbyten, hvilka tillsammans bildade en tafla af mångsidig verksamhet, samt utbildade folkets sinne för samhällets allmänna angelägenheter. Svenska frihetstiden har förtjenat sitt ädla namn. Nämnde fria utveckling har ock serdeles under tidehvarfvets sednare del frambragt en för Sverige ovanlig mängd egendomliga personligheter, s. k. originaler; t. ex. Bellman Gjörwell, Nordencrantz, fru Nordenflycht, Malte Ramel, Esbjörn Reuterholm, Rutström, Swedenborg och Warmholtz m. fl. Det mer och mer mognande frihetssinnet tillät och nästan uppmanade enhvar att, oberoende af godtyckliga bruk och sällskapsvanor, utveckla sina anlag ogh följa sina tycken. terblicken öfver frihetstidens utmärktare personligheter gifver mycken ledning för omdömet också öfver det sätt, hvarpå det fria statsskicket i allmänhet betraktades. Många t. ex. Bergman, A. Celsius, Klingenstjerna, Linné, fru Nordenflycht, Sahlgren och Wargentin lefde förnämligast för sina •vetenskapliga, vittra eller ekonomiska sysselsättningar och hafva icke, så vidt vi känna, på utmärktare sätt uppträdt till försvar för hvarken det ena eller andra regeringssättet eller partiet. Några, men jemnförelsevis få, t. ex. Bælter, Beylon, och Lagerbring, hafva hyst beständig ovilja mot det fria statsskicket. Flere voro i början och stundom länge nog vänner af det samma; men blefvo sedermera genom dess missbruk eller genom enskilda bevekelseskäl öfverförda till andra sidan; sådana voro t. ex. Bellman, Dalin, Gjörwell, G. F. Gyllenborg, Hermanson, Karl och Ulrik Scheffer och K. G. Tessin. Men nästan hela den öfriga skaran af tidens utmärktare personer voro anhängare af det fria statsskicket. Se här några bland männerna i denna kärntropp: E. Benzelius, G. Bonde, K. Cronstedt, J. Düben, Ekeblad, Faggot, Fersen, flere Gyllenborgar, Horn, Höpken, Ihre, Lagerberg, Lantingshausen, Löwenhielm, Nordencrantz, Oehlreich, K. E. Reuterholm, Rudbeck, Serenius, Swedenborg och Warmholtz. Alla dessa män hafva, som sagdt är, med värma omfattat och med ihärdighet försvarat det fria statsskicket. Så skulle de ej hafva gjort, om detta varit så riksförderfligt och oefterrättligt, som nu i hundrade år en stark ultrarojalism, först gustafvianskt-dynastisk och sedermera fosforistiskt-reaktionär, sökt intala svenskarna"). Det är dessutom ganska lärorikt att jemnföra ofvanstående lista öfver frihetsmännen med de personer, som 1772 hjelpte till att öfverändakasta det fria statsskicket. Ett folks yttre trefnad och välstånd beror i mycket på förmågan och nitet hos dess politiska ledare; den andliga utvecklingen likaledes på egenskaperna hos de män, som i religiöst eller vittert hänseende framträda med största snillet och största förmågan, derför ock med största inflytandet. Huru olika blifva ej följderna, om ett folk lyssnar till de ädla och rena känslornas sångare eller till lättsinmets och lastens;–lyssnar till Brehmer, Franzén, Geijer, Runeberg, eller till –––! Ju snillrikare uppsatserna, sångerna äro, desto mera snabbt och oemotståndligt utbreda de sig öfver landet och desto djupare inpregla de i läsarens minne sitt innehåll och i hans själ sina åsigter; – och med hvad följder? – I sanning! – dessa menniskoandens ledare och fosterfäder äro, välgörande eller förstörande, ofta af större vigt än ledarne af landets timliga angelägenheter. En statskropp, som är i andligt hänseende förgiftad, blifver det snart också i verldsligt; och samhällsmedlemmarnas andliga skall snart medföra samhällets lekamliga död. Af
sådana orsaker hafva vi egnat mycken uppmärk-
samhet åt den ifrågavarande tidens andliga ledare,
inom såväl det religiösa som vetenskapliga och
vittra området.

1) Det är dessa sammanträffande tidsförhållanden, som till stor del föranledt det länge gällande ensidiga och orättvisa nedsättandet af frihetstiden,

Men ett folks öde beror icke blott af dess le-
dare utan ock af folket sjelft och af det sätt, hvarpå
dess enskilda medlemmar följa eller tillbakavisa de
förestafvade lärorna, de gifna exemplen. Hvar en-
skild medborgare har härutinnan sin stora vigt,
sin allvarliga pligt. Om i en mur de enskilda
stenarna vittra och upplösas, då nedstörtar snart
hela byggnaden, om än aldrig så väl och konst-
rikt uppförd. Vår nästa och sista del skall söka
gifva en öfversigt af det sätt, på hvilket svenska
folket i sin helhet använde de grundsatser, stats-
skicket innebar, samt de läror och exempel, med
hvilka landets så andliga som verldsliga ledare
föregingo.

NAMNLISTA.

A. Armfelt, G. M., s. 64.

Arndt, E. M., s. 194.

Arndt, J., s. 74, 194.

Atterbom, P. D. A., s. 44, 69,
72, 73, 119, 183, 134, 188,
189, 205.

Adam, s. 124.
Addison, J., s. 6.
Adelcrantz, K. F., s. 207.
Adlerbeth, G. G., s. 87, 90, 135,
136, 175. -
Adlerheim, P., s. 81. B
Adlerstop, s. 91. -
Adolf Fredrik, kon. i Sverge, Bælter Sv., s. 213.

s. 19, 55, 61, 127, 207. Bager, H., s. 96.
Aiguillon, s. 64. Baggesen, J., s. 144.
Alströmer, s. 124. Bayle, P., s. 14, 22.
Amaryllis, s. 102, 203. Bellman, J. A., d. y., s. 75.
Anacreon, s. 131, 178, 179, Bellman, J. A., d. ä., s. 76.

195. Bellman, s. 76.
Anna Greta, s. 118, 119. Bellman, K. M., s. 62, 73–206,
Ann Katrin", s. 144. 213, 214.

Arakne, s. 203. Benzelius, E., s. 214.

[ocr errors][ocr errors][merged small][subsumed][ocr errors][merged small][merged small]
[merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Fabricius, J., s. 10–12, 15,
34, 36, 39, 43.
Faggot, Jak., s.
214.
Fersen, C. F., född Sparre, s.
132.
Fersen, F. A. v., s. 55, 132,
214.
Fielding, H., s. 180.
Fjellman, s. 171.
Filenius, P., s. 5, 158.
Fischerström, J., s. 36-42.
Franzén, Fr. M., s. 46, 49, 51,
55, 71, 73, 150, 175, 185,
186, 187, 214.
Fredman, s. 96, 109, 201.
Fredrik, kon. i Sverge, s. 18,
19, 38, 207, 208. -
Fredrik Adolf, hertig af Oster-
götland, s. 45, 142.
Frese, J., s. 49.

G.
Geijer, E. G., s. 119, 214.
Gellert, K. F., s. 123.

178, 212,
Hæffner, J. K. F., s. 173.
Hagman, s. 142.
Hallenberg, J., s. 182.
Hallman, K. I., s. 68, 69, 90,
91, 96, 128, 129, 130, 176,
173, -
Heiberg, s. 194.
Helvetius, K. A., s. 14.
Heraclitus, s. 97.
Hermanson, M., s. 214.
Hermonius, Kat., s. 75.
Hilleström P., s. 171.
Hjortsberg, L., s. 189.
Hogarth, W, s. 105, 140, 199.
Holberg, L., s. 15, 121.
Horatius, s. 48.
Horn, A. B., s. 214.
Höpken, A. J. v., s.
130, 214.

Gjörwell, K. K., s. 35, 81, 156,
164, 169, 176, 178, 180 196.
Gottsman, s. 60, 68.
Griis, s. 158.
Grill, s. 124.
Grönlund, L. Fr. s. 165, 166.
Gustaf 3:e, kon. i Sverge, 19,
24, 33, 44, 45, 47, 57–73,
79, 126–144, 161, 164, 168,
172, 176, 178, 180, 183, 184,
207, 208, 213, 214.
Gustaf 2:a Adolf, kon. i Sverge,
s. 207.
Gustaf 4:e Adolf, kon. i Sverge.
s. 141, 172.
Gyldenstolpe, N. F., s. 131.
Gyllenborg, Fr., s. 48.
Gyllenborg, G. F., s. 5, 6, 16,
17, 18, 20, 21, 29, 30, 34,
35, 38, 41–73, 87, 121,
131, 135, 136, 175, 176, 178,
196, 212, 214.
Gyllenborg, J., s. 48, 77.
Gyllenborg, K., s. 77.
Gyllensvan, F, s. 131.
Gåse, s. 98, 192, 201.

[ocr errors]
[ocr errors][merged small][ocr errors][merged small][merged small]

168, 169, 172. -
Karl 10:e Gustaf, kon. i Sverge,
s. 33.
Karon, s. 203.
Kellgren, J. H., s. 5, 42, 43,
49, 71, 72, 73, 120, 135,
136, 150, 175, 178, 179,
180, 182, 183, 185, 192, 198.
Kempensköld, Dan., s. 170, 172.
Kernell, P. U., s. 189, 190.
Keæell, O., s. 89, 90, 91, 96,
128, 129, 176, 177.
Klein, B., s. 74, 76.
Klingenberg, s. 15, 22, 34, 35,
36, 39, 42, 43.
Klingenstierna, Z., s. 213.
Kloto. s. 203.
Knapen, s. 97, 125.
Kolmodin, O., d. ä. s. 30.
Kraus, J. M., s. 120.
Kullberg, A. C., s. 186.
Källarcreutz, s. 91.

[ocr errors]

53, 60,

Lafontaine, A. L., s. 193.
Lagerberg, Sv., s. 214.
Lagerbring, s. 62, 178,
212, 213.
Lantingshausen, J. A., s. 214.
Larcheveque, P, s. 208, 209.
Lehnberg, M., s. 124.
Leibnitz, G. W., s. 14, 26.

196,

« FöregåendeFortsätt »