Sidor som bilder
PDF
ePub
[blocks in formation]

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER OCH KONSTNÄRER.

FÖRSTA KAPITLET.

FRU NORDENFLYCHT.

Bland skalderna må främst nämnas Dalin, hvilken afled först 1763. Hans person, verk och öden

äro likväl i dessa berättelser redan serskildt beskrifna 1). Hänvisande till dessa ställen, vända vi oss derföre till det yngre slägtet och först till ofvannämnda skaldinna.

Vanligtvis har hon blifvit framställd som en lärjunge, en efterföljare af andra ryktbara skriftställare; och såsom hörande någon gång till Stiernhielms 2), oftare till Dalins tidehvarf. Från Stiernhielm var hon dock skild genom en tid af 70 år, genom hela den mellanliggande både dahlstjernska och dalinska vitterheten, och tillika genom en bestämd olikhet i både anda och framställningssätt. I sistnämnde hänseenden var hon lika skild från Dalin, med hvilken hon för öfrigt icke hade någon vitter, åtminstone icke vänskaplig beröring. Med understöd förnämligast af Gyllenborg har hon tvärtom bildat en fri och sjelfständig vitterhetsskola, som, stående mellan Dalin och Kellgren, var genom bestämda gränser skild från begge. Den var egentligen ett svenskt uttryck af den allvarligt moraliska, halft-stoiska anda, som

1) 32. 181. 44. 113.

2) Siare och skalder, 2:a del.

då för tiden lifvade en icke obetydlig del af Europas vitterhet och egentligen utgått från England. Detta lands litteratur hade under Stuartarnas sista tider och såsom spegelbild af dessas hoflif varit i hög grad lättfärdig och tadelvärd. Men från densamma vände sig snart och med ovilja landets ädlare sinnen under ledning af Collier, Addison, Richardson, Steele, m. fl., hvilka sökte återupplifva känslan för dygd och sedlighet, och derigenom blefvo fäder eller fosterfäder åt den renare och ädlare anda, som sedermera på hedrande sätt utmärkt största delen af Englands vitterhet. Samma anda gjorde sig nu i Sverge gällande genom fru Nordenflycht och Gyllenborg; och ju ädlare målet var, desto ifrigare sträfvade ock dessa skriftställare efter dess uppnående. I sjelfva verket har deras anda. beherskat största delen af vår vitterhet under vid pass ett fjerdedels århundrade eller från 1753 till omkring 1777 och derunder utöfvat en stor och välgörande inverkan. Till följd af dessa skäl och tacksamhetens bud, vilja vi egna henne en utförligare lefnadsteckning.

Fadren, Anders Nordbohm, kamrer i kammarkollegium, utmärkte sig genom flit och ämbetsmannaduglighet och blef 1727 adlad med namnet Nordenflycht; modern var prestdotter från Östergötland. Det yngsta bland deras sju barn, Hedvig Charlotta, föddes i Stockholm d. 28 Nov. 1718. Redan vid femte året läste hon innantill och sammansatte vid det sjunde åtskilliga småvers och sagor, ådagaläggande derjemnte en läslust och vetgirighet, som omfattade, icke blott romaner samt historiska och poetiska verk, utan äfven andra och svårfattligare ämnen. Hon ville ock deltaga i broderns lärotimmar för att inhemta främmande språk, och bland andra äfven latinet. Modern deremot sökte förmå henne att öfvergifva boken och i stället sysselsätta sig med hushållsgöromål och qvinnliga slöjder. Men för allt sådant visade dottern

en bestämd ovilja och tillika en så afgjord oförmåga, en så löjlig tafatthet, att modern blef än förargad, än nedslagen. Fadern tog saken mera lugnt och tillät dottern lära musik och tyska språket. Vid hennes trettonde år flyttade föräldrarna till landet, hvarefter större frihet erhölls, och hon kastade sig nu märkligt nog äfven på strängt vetenskapliga både teologiska och filosofiska skrifter; flere troligtvis i andan af de redan nu framträdande nya rationalistiska lärorna.

1

Redan vid fjorton års ålder studerade hon dylika ämnen med mycken ifver, men ock med den följd, att hon började betvifla åtskilliga bland kyrkobekännelsens läror, och sådant till icke ringa oro för hennes känsliga sinne. I fadrens hus och som medhjelpare vid några fabriksanläggningar vistades. då för tiden en ung person vid namn Tideman, utmärkt genom obehagligt yttre, men ock genom stilla och älskvärdt uppförande, klar och lugn blick, stora kunskaper och ädla tänkesätt. Han var en lärjunge af Polhem och tyckes hafva varit utbildad af och i det då gryende upplysnings-tidehvarfvets anda och således sträfvat efter en moralisk renhet, grundad mer på sedelärans än religionens bud; dock med fast tro på Gud och odödlighet. Han blef snart den unga flickans vän och gaf henne anvisning på hvilka böcker, hon borde läsa och tillika på deras både förtjenster och fel. Detta bidrog till vidgande af hennes omdöme och bildande af hennes smak; måhända ock till utbildande af hennes redan förut hysta religiösa tvifvel. För dessas lugnande, hänvisade Tideman lika litet till kristna kyrkans trosläror som till den metafysiska filosofiens satser, utan till sin enkla, praktiska åsigt, enligt hvilken sträfvandet efter sedlig förädling var för menniskan långt angelägnare än sträfvandet efter att begripa religionens öfvernaturliga dogmer, eller den spekulativa filosofiens metafysiska läror. Ofvannämnde af Tideman förestafvade åsigter

« FöregåendeFortsätt »