7. Gud, du som mig har skapt, du värdes mig och gifva 8. Den belga goda and lät mig ey heller mista, Tag icke henne bort, men lät mig alltid få God tröst utaf tin hielp, lät stedze hoos mig vista Een full frijmodig and, som mig uphålla må. 9. Förty mitt upsåt är at läbra tina vägar, Dem öfverträdarom och vijsa syndarn hän, At vända sig till tig, och om jag blodskuld äger, Så fräls mig derifrån, och rät mig op igen. 10. Gud, som min frälsar äst, ach at min svaga tunga 11. Du har ey lust dertill at man dig offer bährer, 12. Een anda full af sorg, ett hierta heel bedröfvat, At vara alsom bäst. Så hör nu, Herre, mig! : 13. Lät doch din nådes dör för Zion öppen vara, Men laga att dess muur blijr lång och vijda bygdt. 14. Sij då så skole vij, som dig för Gud erkänna, Een undervijsning Davids at föresiunga på strängespeel, tå de af Siph kommo och sade till Saul: David har sig fördolt när oss. 1. Hielp, Gud, genom titt namn, hielp mig och skaff mig rätt Genom din macht, o Gud, iag beer at du vilt höra 2. Och the våldsvärkare, som intet hafva dig 3. Han skall i sijnom tijd ded onda, mig är skedt Af minom fiendom, betahla dubbelt mera. Genom tijn trohet, som du mig har för betedt, Viltu, Gud, iag tig ber, them uti grund förstöra. 4. Ett glädieoffer vill iag giöra, och titt nampn Iag tacka skall för tu så tröstligt är och goder, Ty tu mig utbur nöd och motgång hielper fram, At iag min fiends fall med lust påseer och skådar. Psalm 56. Ett gyllenne klenodium Davids, om the dumba dufvona ibland de fremmande tå the philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty nu fast många finnes De äre stolte nog och utaf högmod full, Så at iag fruchtar mig för them at råka kull. Men då, då hoppas iag, som mest och är rätt säker, At Gud mig frälsa skall och med stor ijfver vräker Een sådan oförrätt. Jag prijsar Herrans ord Och hoppas uppå Gud och fruchtar mig ey stort. Hvad kan doch menniskian, bvad vill doch kiött uträtta Mot den, som alt sitt hop och lit til Gud kan sätta? Doch fahr och fijka de och strijda mot min ord Och hvad jag nembner fram ded blifver genast spord Och till det värsta tydt, med deras tanker onda, Och anslag full med list, dhe dagelig begrunda, Och giöra onda råd, at bringa mig i nöd, På fall, till undergång och seen till öfverflöd. Så hålla de ihop och taga noga vahra På all min doon och acht de trachta at erfahra Och finna öppet hugg min siäl at grijpa an, Ett sådant elakt folk, men räkna tu min flycht Ded merker jag full grant, när jag dig ropar an, At du äst mig een Gud, som hielpa vill och kan. Jag prijsar Herrans ord, Gudz ord vill iag berömma Och med ett stadigt hop uti hans nåd mig giömma Och fruchta ingen nöd. Hvad kan ett uselt kräck, Jag har mig föresatt och giort ett löfte redan, At iag Gud tacka skall och prijsa Herrans nampn, At iag ey slinta kan men vandra ä och ä, Psalm 57. Ett gyllene klenodium Davids till at föresiunga, at han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kublone. Melodie som den 6 psalm i Lobwassern. Min siäl mond eljest vara Bland leyon uti fahra, Bland folck af sådant slaag. Thes tungor äre lågor, Och tänder pijl och bågar, Som skada natt och dag. 4. Men tu i himmelns fäste Står på tin tienares bästa, 用 Förgiör them allibop, Som sina nätt uthställa, 5. Mitt hierta sig bereder Att gifva prijs och heder. Tig, Gud, som thed sig bor. Min ähra skall upvaka, Med psalter vill jag tacka För'n solen dagen giör. 6. Jag vill tig, Herre, prijsa, Alt folk, i verlden fahr. Och bland den bedna skaar. 1. Tin godheet så vidt streker, Psalm 60. Ett gyllene klenodium Davids till at föresiunga om ett gyllene rosenspan till at lähra, tå han stridt hade med the Syrer i Mesopotamien och med de Syrer af Zaba, tå Joab omvände och slog the Eedomeer i Saltdalenom tolftusende. 1. Tud, som bortdrifvit har oss och så platt förstört, Gud, Du, när du vreder vast oss strengelig beemöt Ach trösta oss igen, värdes oss också hela Hvad, som förfallit är och jordenne kan fela. |