1. Thet är een kostlig ting at tacka Herranom Och tig, du högste Gud, at prijsa och lofsiunga 2. Om mårgonen tin nåd, om afftonen ock så Tin sanning blijr kundgiort, förty du, herre, låter Mig siunga gladelig om tina verk och dåter, Ja, tina händers verk jag väl berömma må. 3. 11 O, Herre, huru är tit verk så mächta stor, 4. The ogudachtige som gräs förkofra sig Och the ogärningsmän må väbl och blomstras alla Men, Herre, tu äst högst och blijr evinnerlig. 5. Sij, tijna fiender, sij, Herre, huru fort The samma sku' förgås, de skola blij förrödde, Och all ogierningsfolk förgiorde och förströdde, Mit horn skall blij uphögd och iag med ollio smord. 6. Mit öga skall sin lust på mina fiender see Och skall mit öra få bå lust och glädie höra, Och sättia sig mot mig, them skall skie sorg och vee 7. Men then rätfärdiga skall grönska vähl och groo 8. Och, fast de gambla blij, så skola the lijkvist Få blomstra som en roos på felt och gröna hagar Och bära färskan frucht och alla deras dagar Förkunna Herrans nåd, rätvishet, frombet, tröst. Psalm 93. Melodi ur Lobwassern. 1. Herren är herliga beprydd, Han är vår konung och beskydd, 2. Ifrån den tijd din stool är fäst, Så är doch Herren, der han boor T Psalm 102. Een bon thens eländas när han bedröfvat är och sin klagan för Herranom utbgiuter. Herr', hör min bön, förnim när jag så ängslig klagar, Giöm ey dit ansicht bort, iag beer, at du behagar Alt med en nådig acht, när jag dig kallar å. 2. Dy som en röök och damb så fabra mina dagar, Mitt bierta är ochså försmaehtat i min kropp 3. Mig lådar kiött vid been af suck och gråt fast illa, Sig håller undan bort, och som steenugglan har 4. Så är och lijka iag osäker, altidh vaken Och eensam, utan bylst, som fågeln opå taaken, De öfva spott och spee, ja svärja och ved mig. 5. Jag blandar mat och drick med asko och med tåhrar, Lijk som en skugga nu min tijd framgången är, 6. Men du, o Herre, äst uthi ett evigt minne Stat up, förbarma tig, lät Zion giörlig see, 7. Dit egit trogna folk af hiertat ded åstunda, At byggia op ett buus, på ded een hedging må, 8. Gud vänder sig, at han dhe öfvergifnas böner Så at then effter oss med tijden skapat blijr, 9. Dy Gud han skådar neer utaf hans höga säte, 10. Ded skall då skie, som hälst när hela konungs länder At medan ded skall skie, så är min lifstijdz krafft 11. Jag säger Gud och beer at du mig ey borttager Men tijna ord de blij evärdlig, ty du har 12. O Gud, tin ähra och du sielf äst utan ända, Psalm 103. 1. Låfva Herren min siäl och hvad uti mig är, Hans heliga stora nampn. O kiäre siäl lät höra, At du din pligt fullgiör och Herrans låf frambär, Förgät doch ingalund hvad gott han mig mond giöra. 2. Den uthaf blotta nåd sin mildhet tig betedt, Förlåter all tin synd, then tina brister helar, Ditt lif förlossar från förderf och fahrlighet Och kröner dig med nåd, sin godhet dig meddelar, 3. Then tig opfyller med hugsvalelse och tröst, Så at du, som en örn frisk, ung och däglig blifver, Han skiper rätt och dem och hielper them förvist, Som lijda våld för rätt och deras saak sielf drifver. 4. Han handlar icke så med oss som vi förtient, 5. Så långt som öster är från solens, nedergång Så låter han från oss ock våra synder vara, Och som en fahr är mild och from mot barnen, mång, Så skall ban alla dem, som fruchtar, vähl försvara. 6. Thy han väl veet hvad som vij äre för ett verk, Han vet vij äre stofft, han känner vårt elende, Menniskans lijf är lijk som gräs på grönan mark, Som blomstras till en tijd, men snarlig går till ände. |