I himmlens gylden-saal, tijt fromme längt' at vandra Then mödo the här dra för sigh och sine medh, Och såsom hennes nådh man nu til grafven föllier Så vil och skicka sigh, at man och skrifver om Dess saligh nåde haar aff ett bootfärdigt hierta Prediko-embetet uthi dess vyrdnadt hållit, Och gierna hjelpt Gudz huuss ehvad som thet haar vållit, Then högste herren Gudh ehr nådh han och hughsvahle Han styrke hiertat, som nu sargat är i tu, Graff-skrifft: Här inne bvijlar sigh een bohren frijherrinna, Een hiertans Christi vän, een Stierna i desz chron Underdånigst upstäldt aff Samuel Westhio. Encomium conjugij eller echtenskaps-beröm vidh kongl. may:tz vår allernådigste konung och herres troo-tienares och assessoris uthi dhet höglofl. kongl. reductions-collegio, ehreborne och höghachtat herr Bernhardt Caspersons sampt then mycket ähr- och dygderijke matronas hustru Sara Kinnindmonds högansenlige lyckelige bröllopsfäst, hvilken med vederbörligh sollennitet i den kungl. residentzstaden Stockholm höltz och fijrades, som var den 28 Decembr anno 1676. Dhet förnähme brudefolk til ähra upstält aff Samuel Westhio. Stockholm, tryckt aff Johann Georg Eberdt. I. N. J. Thet måste vara vist Gudz serdels nådes gåfvor Oss menniskiom på jord, thet helga echtastånd, Een kung välsignar Gudh med drottningh fijn och fromma, Een herre af högh ätt then gifver Gudh een brud, Een kung gläds öfver land och sijne rijken vijda, Een furste, grefve och en frijberr, adelssmannen, Een präst, een borgare, een bonde och thess lijka, An aff een hustru huld, ty hon i nödh och lust Och allstädz skrifvit står alt uthi helga skrifften, Adam til eene hielp, aff them vij kompne äre, Til Adam sade han: Vexer, upfyller jorden, Och all' å jorden boo, at hvar har sijne kär, Thet belga echtastånd baar hembligheter många, Är icke hembligt nogh een trogen vän at haa, Är icke herligt nogh aff Gudh thet stånd begåfvat, Som i thet helga ståndh acht at begiffva sigh, Att ingen finnes till, som sigh ey tycker rijker. Fast han ey mehra haar än som een betta brödh, Een hoop medh bohagz-tygh een gång een ungkarl hade, Han sade: Huusshålld haar stoor sorg och mycken nödb Ty hoo vill echta stånd ingå, i samma lefva, Där till hör tarfver mång, een hustru dagligh vil Och bobagh tarfvar nogh allbanda slagh aff kannor Kaar, trattar, pannor, stoop medh skålar, bullar, kappar, Sken, slefvar, bunckar, faat, the steekspeth, diupa tråg, Stoor grytor, kettlar, kruuss, liussnepar, ljusestakar Juul, kärror, släda sehn och mången knarrig vagn, Koor, oxar, getter, får, hönnss, gäss och mången ancka, Och värst at huussfolck eens otrogne fundne blij Änn falla sorger inn, när barnen småå framkomma, Hvij skal iagh sådant ook uppå migh oträngd taga? Men see, hvad hände sehn, thet lyckads honom så, O tokste klokheetz art, Gudh biud'r thet stånd betrachtas Ey vor' i verden till the rundrijkt menniskior mång Tå borta vore vist fast månge frögdestunder, Herr assessoren och hans kärste the betrachta Hoos jungfrur i föracht the visslig kumme tå. Herr assessoren Gudh och städze väl bevahre Så kom, tu gode And' medh tijne godhetz-gåfvor, Låt himmelen them gee ehvad the önska sigh Sträck uth tijn nådz paulun, beskydda medh tin vingar, Lät them all hiertans lust på sigh och sijne see, Så skole tijno nampn the evigt loff hemböhra, Sist at the allan tijdh i budord tijn och gåå, |