Een skön och lustigh

Vijsa om Bondeståndet och thes Embete

sampt andre huussyslor och mödesamma arbete. Alla ährlige bönder och danemän til beröm aff trycket uthgången 1685.

3.

När andra the snarka och sofva, Har Gud honom gifvit den gåfva, När han hörer hanan, aff vanan Reser han sig up

Med sin kropp,

Seer på himmelens lopp,

Haar om födan hopp;

Seent går han i sängen med drengen, Arla är han uthe på ängen.

4.

The diur uthan skiäl, öker arma, Månde han sig öfver förbarma, Slepper han från plogen i skogen

Medh vallgossens veet,

Går i beet

Ther att blifva feet

Om sommaren heet.

Then, som förr var mager och svager, Hemkommer frodig och fager.

Hemma syyr gumman och väfver,
Giör hvad hennes huusysla kräfver,
Vedb sin råck hon spinner, tråå tvinner
Uthaf lijn och ull
Sländan full,
Är i huset hull

Achtadh meer än gull,

I godh lagh hon ställer, hvad gäller, Alt hvad henne förefäller.

7.

När oxens hvitbrokuta maka
Från skogen vänder tillbaka,
Möter hon medh stefvan i näfven,
Tager til the fem,

Och medh them

Målkar gumman klem,

Gåår thermedh hem.

Sätter upp fijllbunckar, som funckar, Full medh många söta klunckar.

8.

At mannen ey länge skall fasta,
Medh maten monde moor basta,
Han aff faten djupa fåår supa
Hvite miölken sööt

Brede medh grööt,

Både brun och blööt,

Jempte spikekööt.

För honom hon sätter fåå rätter,
Hvaruthaff han äter sig mätter.

9.

När hon vänter gäster och vänner,
Aff och an i huset hon ränner,
Uthi stora hopar hon sopar

Stråå, håår, duun och spåån
Föör i vråån.

Hittar hon Gudz låån

Taar hon ther ifrån.

Skurar grytor, pannor, stoop, kannor,
Sij så är hon säker för bannor.

10.

När bonden ey för värmen beta
Nu mebra stort orkar arbeta,

I skugan ban qväder, sigh gläder

Samma bonde gråå

Synnes tåå

Annat sinne fåå,

Blifver stoor uppå,

Ty han seer at rågen blir mogen
Taar han sig got ruus i krogen.

11.

När han dher en tijdh har ruta
Och the friska glasen väl luta,
Han tå väl beskiänkter beem länckter.
Bondens lilla broor

Ståår i floor,

Mechta fagert groor,

Handlar väl medh moor,

Kryper under fällen om qvällen
Icke vil jag veta aff smällen.

12.

När åhret gåår kring får man rööna, At Marie är trin som en bööna, Lill gåssen then kiära til ähra Mältar hon gott malt,

Fram för alt

Brygger ööl uthvalt

Både godt och svalt,

Thet hon geer til bästa sin nästa,
Som henne tå monde gästa.

13.

Andra goda saker hon delar,
Som magan upfriskar och helar,
Sin ähra betraktar, väll achtar
Alfvar, skiemt och leek
Uthan sveek.

Bröd, smör ost och steek
Liufligh, skiön och veek

Sätter bon för prästen och gesten,

Gifver höö och hafra åth hästen.