14.

Aff bonden han såår uthi sängiar,
Fåå bröd både pigor och drängiar,
Hvar uthaff the magra blij fagra,
Fatta lustigt modb,

Fåå friskt blodb,
Uthaff dagar godh

Uthi bondens bodh,

Uthaff bondens äger, iagh säger, Hvar och en sig mättar och pläger.

15.

Borgaren i staden then dyra,
Som huus låter leya för hyra,
Han brukar stor handel och vandel,

Söker sin profjt.

Medh stoor fijt

Löper hijt och tijt

Kring om landet vidt,

Doch i alt han biter och slijter,

Bonden ban allena tillijter.

16.

Nu brukas här kläder vijda,
Både kofftor och råckar sijda.

Band och remmar hängia och slängia

Thet är lett maneer,

Som man seer,

Hvar åth bonden leer,

Många andra fleer

Vändt aff sådant bruka, tu kruka,
Hvar med en vill bonden upsluka.

17.

Lät riddarar hafva sin villia,

At man tigh från them kan åtskillia. För tin breda koffta most offta

Bonden, stackars kaar,

Barcken bar

Tära, vatnet klar.

Jagh medömkan draar,

Öfver thet som händer the bönder,
Som kallas Göter och Vänder.

18.

Han står bij then arma soldatn,
Som är underkastat krigsstatn,
Mången bonden hielper, ey sticlper,
Hvar manhafftigh bielt

Uthi felt

Står han bij medh gält,
När ban är nödstält;
Mången bonden föder och göder,
Väster, noor, öster och söder.

19.

Alla fara väl, thet är summan,
Bonden uthi huset och gumman
Een alt godt tilägna och fägna
Bland andra sin präst,
Then ther näst

Bjuda bem til gäst,
Erläggia sin räst,

Ost och hvetekaka, väl baka,
Sänder hon prästens maka.

20.

Slijkt vore väl at ehrfara
På bygden vistas och vara

Ther all diur the dantza och antza,
Sina ungar små,

寶

Två och två,
Låtandes förstå

Sommaren ingåå,

Tå först höres frögden i högden
Hoos them, som boo på bygden.

Klage-Sång

öfver

thet bedröfvelige tilstånd, hvar med then alsmächtige Gudh af sin guddomelige försyn och outhransakeliga rådhz besluut vårt käre fädernesland Sveriges rijke förmedelst hans konungzliga maijestetz Sveriges Götes och Wendes stormächtigste konung

k. Karl den Ellofftes

oförmodelige, doch salige död, som skedde på hans högstsalige majtz residentzslott i Stockholm den 5 Aprilis klockan in moot 10 om afftonen åhr 1697. Det konungzliga huset och hela landet til en obotelig skada, hiertans bedröfvelse och beklagelig afsaknat hafver behagat hemsökia; medh ett bedröfvat hierta stält af

Gabriele Tudero,

past. Torn.

1.

O menniskia, tu lilla värld,

Som Gudh skoop til sin lijke,
I rättfärdigheet uthan flärd
Lefva på jorderijke,

Tänck på then saliga stund,

Tu giorde medh tin Gudh förbund,
Uthi thet helga badet.

2.

Ther hafver tu utblofvat fy
Satan, then anden stygga,
Och alla hans gerningar sky,
Som en ny christen bygga
En stadig troo och enigbeet
Medh then belga trefaldighet
Och i Gudz fruchtan lefva.

3.

Men, bättre Gudh, then dyra eedh Haar tu med oss kullslagit,

Och giort then blijda Guden vredh, Thet orådh för oss tagit,

At vij på mångahanda sätt

Gudz lagh och bud haa öfverträdt Medh syndfulla bedriffter.

4.

Hvilka väl hafva hafft sin gång
I förra verldzens tijder,

Men nu stå i fullt låpp och språng,

Tå thet åth ändan lijder,

The bedrifves nu uthan sky

Af en och aun' i stadh och by,
Som Gudh them intet såge.

5.

Guds ord, som lijf och saligheet
Hafver medh sigh at föra,

Läres i verden vijdt och bredt,
Fåå äro, som thet höra,

Präster, som för Gudz altar stå,
Måst haat och förtryck undergå
För sanningen, then rena.

6.

I bruuk är hoos qvinna och man
Högfärd medh selsam kläder,
Han älskat blifver, som nu kan
Upfinna fremmand seder,

Fåfäng ähra och verldzlig prijs

Står hvar man effter medh all vijs Gudz ähra sökes föga.

7...

Mord skeer i städer och på land
På gammalt folk och unga,
Om icke genom väpnat hand,
Sker thet genom falsk tunga.

Mång, är sin egen baneman,
När han för qval eij lefva kan,
Sin kropp och siäl förtappar.

7.

Girigheet tager öfverhand
Medh svärjande och eeder,
Både i städer och på land
Thet hålles för en heder.
Bedrägerij, lögn, list och sveek
Räknas för ett politiskt streek
För leek håls hoor bedrifva.

9.

Medh öfverflöd i maat och dryck
Mången sitt hierta kräncker,

Af haat och afvund på förtryck
Emot sin nästa täncker.
Förråda håls för ingen blygd,
Baaktala räknas för en dygd,
Och stiela för en vabna.

10.

Bemälte lasters myckenhet
Hade oss bordt påtänckia,
Stå op i tijdh af säkerheet,
Oss till sann bättring länckia,
Men, effter thet är intet händt,

Har Herren Gudh ifrån oss vändt

Sin nådes ansicht blijda,

11.

Tagit från oss sin milda hand

För grofva synder våra,

Och vårt käre fädernesland

Rijsat med plågor svåra

+

Hängt brödkårgen för oss högt opp,

Hvarföre then machtlösa kropp

Haar måst stoor hunger lijda.