Sidor som bilder
PDF
ePub

Psalm 2.

1.

Hvij vredgas hedningarna så,

Hvij må ett folk så fåfängt tabla,
Och konungar sig sammansahla
Jordennes herrar nederslå

Tillhopa och sig så ophäfva

Mot Herran och hans smorda sträfva?

[ocr errors]

The saya: Lät oss slijta sär Och kasta från oss band och klöfvar Och alt, hvad som vår frijheet röfvar, At det os intet tvingar meer! Men himmelns Gud, han dem begabbar, Och Herrans spott uppå dem drabbar.

3.

Han skall en gång i vredes mood Tilltabla them och hårdt förskräcka, Sin grymheet skall han them uptäckia. Men jag min konung, mild och good, Mitt helga berg i Zion gifvit,

Hvar som hans säte evig blifvit.

4.

Jag vill och skall om sådant sätt, Som Herren mig har sagt, predijka. Du äst min son, en Gud tillijka,

I dag, i dag har iag dig födt. Äska af mig, så skall det hända, At tu skalt rå till verlzens ända.

5.

Jag vill dig gie till egendom Hedningars arff; du skalt bestyra Och krossa them med jernespijra; Alt, det de äga, råda om,

Du skalt dem sönderslå och döda,
Som pottor utaf leer föröda.

6.

Så låter undervijsa ebr,
I konungar, och eder tuchta
Och läbra buru Gud at fruchta.

I domare, som boo här neer
På jordenne, I måste läbra
Med frögd och bäfvande Gud ähra.

7.

Hyller sonen, at han ey blijr
Förtörnat och till straff uptänder,
Och I förgås på väg och gränder;

Hans vrede man snart brinna sijr.
Men såll och sablig the med rätta,
Som theras tröst på honom sätta.

Psalm 3.

Een psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom.

1.

1

Ach, Herre, hvad en mächta hoop

Af fiender sig sättia op

Mot mig och saya till min siel:
Hon hafver ingen hielp. Lijkvebl
Astu, min Gud, een skiöld för mig
Och mitt bijstånd så tryggelig.

2.

Du, Herre, sätter mig ochså
Till ähra, du och holler på
Mitt hufvud till att rätta op
Mig bringa högt till siehl och krop.
Jag ropar till dig med min röst,
Utaf titt berg får iag god tröst.

[ocr errors]

3.

Jag ligger, sofver i god roo,
Och vaknar op uti mitt boo,
Ty Herren mig upholler vähl;
Therföre fruchtar sig min siehl
För hundra tusend ingen ting,
Fast de sig lagt mig alt omkring.

4.

Up Herre och hielp mig, min Gud,
Up och för mig uhr nöden uth;
Ty tu på mina fiender rår,
Kinbeen och tänder sönderslår.
När Herranom så finner man
Hielp och välsignelse försan.

Psalm 6.

den 1:sta boot psalm.

Een psalm Davids att föresiunga på 8 strengar.

[ocr errors]

Ach, Herre, fahr ey fort med straffet emot mig,

När som du vreder äst, och när din grymbet brinner: Halt in med nepsten då, sij derom ber iag dig, Men var mig nådelig, emedan iag befinner

Mig krafftlös och heel svag; så är ock mina been Förskrekte, och min siel deslijkes hårt förfärat

Och svårliga förskräkt. Ach, Herre, var ey seen! Hur länge skall ded skie, at iag af sorg förtäbrat

Och fast til intet bljr? Therföre vent tig om, Drög intet med tin hielp min siel till att undsätta

Och lat mig görlig see, at du äst mild och from, Ty den, som döder är, kan intet af dig vetta,

Och den, som redan är i grafven nederlagd, Hur kan han tacka dig? Sij buru mächta trötter Är jag af suckande och ringa utaf macht. Ded voller, at iag mig med grått och ängslan mättar,

[ocr errors]

Ja, hela natten lång mitt läger flytand' giör, Och väter mina seng med myckenhet af tårar.

Ded syns väl på min by, hvad jämmer som jag för; Dy iag så trängder blijr, och ingen mig försvarar. O, I illgerningsmän och alle de, min siehl Förfölia, går ebr väg; dy Herren hör mig redan,

Han achtar på min gråt, min jämmer seer han väl, Han hämnar min förtreet, derföre vijker hädan.

Vist Gud omsijder skall dem hielpa uppå skam, Som alt så klart ha vijst sig mina fiender vara,

Dhe skole med förskräck tillrygga, aldrig fram, Så at förderfvet dem skall hinna som en snara.

[blocks in formation]

Vent dig, o Gud, var blijder,
Undsätt min siehl omsijder,

Hielp för tin mildhet skuld!

Ho är, som tig tå lofver,
När han i grafven sofver

Och blijr till stofft och muld?

4.

Jag är af siukan trötter,
Med gråt min säng iag väter,
Mitt läger flytand blijr.

Mitt ansichte förfaller,

Så är min fägring aller,

Ty jag mig trängder sijr.

5.

I, arge, vijker hädan,

Ty Herren bör mig redan,
Bort, I ogjerningsmän.

Min bön annammer Herren,
Hans bjelp är mig ey fierran,
Han tröstar mig igen.

6.

Mina fiender många,

The skole plat förgånga,
Förskräckas måste the;

The skola stå tilbaka,

Få skam och ofärd smaka

Och thed skall hastigt skie.

Psalm 10.

1.

Herre, hvij träder du så långt ifrå och döllier

Dig för oss, trängda hoop, då nöden är oss när?

Den ogudachtige förtrycker och förföllier,

När han får öfverhand, den, som eländig är.

2.

The hålla med hvar ann och arga list opdichta,
Berömma sig deraf, at the ha sielfva våld.
The bruka girigheet och veta sig att richta,
Till lasta Herren ha' the ingen återbåld.

« FöregåendeFortsätt »